Det arbetsförmedlingen skulle göra har Pia Hermansson fixat själv. Hon klev bara in på Profil-List, Dala Flodas största industri, och frågade om de hade jobb.

Och visst, hon kunde hoppa in när en av killarna på utlastningen skulle ha en veckas motorcykelsemester. Det underliga med Pia Hermansson är att hon redan har ett jobb. Ett fast arbete på byns äldreboende Törnholn. Ett jobb som hon aldrig skulle lämna. Pia gjorde ett försök att byta för fem år sen. Hon gick även då in på Profil-Lists kontor och sa: Här är jag, har ni något jobb? Drömmen var att ha en tumstock i byxfickan så där snitsigt som snickare har och på Profil-List fanns det ju trä som skulle mätas. Så hon chansade.

– Det var kul, jätteskoj faktiskt, säger Pia och hela ansiktet spricker upp i ett stort leende.

Hon fick ingen tumstock, men väl ett måttband i plåt. Fabriksmiljön med sitt buller, sina särskilda dofter och den tuffa tonen arbetskamraterna emellan var något nytt för Pia Hermansson, som bara provat vårdjobb tidigare. Hon tyckte på det stora hela taget att industrin visade sig från sin bästa sida.

Drömmarna påminde
Men efter en tid började Pia få nattliga besök i drömmarna. Det var gamlingarna på Törnholn som dök upp och hon insåg att hon måste tillbaka till vården. Så har det varit sen dess. Problemet med Pias fasta drömjobb i vården är att det är så få timmar. Bara 65 procent av en heltid. Alla anställda är i samma situation, en har heltid, resten deltid.

– Är det inte för att vi är mest kärringar, som ska komma hem och laga mat till gubben och allt det där? muttrar Pia.

Pia arbetar natt, det blir lite mer betalt än på dagtid, men pengarna räcker inte. Som deltidsarbetslös har hon stämplat en period och mer blir det inte.  

Det lyckliga inhoppet på Profil-List passar som hand i handske. För tillfället. En permanent lösning låter nog vänta på sig, tror Pia. Heltid på äldreboendet verkar omöjligt. Och det kanske inte är den bästa lösningen, funderar hon, det är nog roligare att kombinera vården med ett industrijobb eller varför inte jobb på ett lager. Att hon skulle upprepa sitt besök på Profil-List kom hon på efter ett studiebesök i arbetsförmedlingens regi på ett företag i grannbyn Mockfjärd. En av Dalarnas många träindustrier som sagt sig vara beredda att ta emot deltidsarbetslösa på prov.

– Det kändes trögt när vi var där, säger Pia, så jag bestämde mig för att göra något annat. 

Eget val
Arbetsförmedlingen i Gagnefs kommun, där Dala Floda är ett av flera mindre samhällen, letar kombinationsjobb för deltidsarbetslösa som inte får ihop heltider på sina ordinarie arbetsplatser. Gärna kombinationen vård och industri. Eller omsorg och restaurang. Och gärna på samma ort. Verksamheten går under samlingsnamnet vikariecentrum, en verksamhet som kommunen är med och finansierar.

Vikariecentrum lägger ut korta vikariat, högst 14 dagar, på både hel- och deltidsarbetslösa kvinnor. Ett fåtal män är med i rullorna. För de flesta arbetslösa är det ett krav att vara inskrivna här – annars får de ingen a-kassa. Andra, som Pia Hermansson, väljer att vara med för att få ett och annat påhugg.

Pia tar en paus på Profil-Lists utlastningsbrygga. Där har långtradare för några minuter sedan lastat dagens skörd av de 15 miljoner lister som bolaget tillverkar varje år, bara åt Skanska. Listerna finns i alla möjliga träslag, former, färger, och längder. Utsikten från bryggan är en som en klassisk sommarlovsidyll. Röda stugor, fågelkvitter, ängen framför oss lyser grön och det halvhöga gräset vajar för vinden. För fem år sedan betade kor här.

Inne i fabrikslokalerna har lugnet lagt sig för stunden. I alla rum ligger lister i högar, några omålade, andra vita, bruna och röda. Timmen efter lastningen pustar alla ut innan morgondagens order ska skickas ut. Pia pratar om skillnaderna mellan sina jobb. Det känns orättvist att säga till vårdpersonalen att deras arbete inte är tungt, säger hon, men det är oerhört fysiskt tufft på fabriken.

– Vi i vården tror vi har det tungt men vi har det så djävla bra att vi inte ens vet om det.

Samtidigt finns den mentala tyngden i vården. Att inte förstå vad de gamla vill, att försöka tolka men inte riktigt kunna.

– Det är ibland svårt att förklara.

Trög utveckling
Profil-Lists personalchef LarsSandell dyker upp. Vi går in i fabriken och han hoppar upp och sätter sig på sågen där Pia för en halvtimme sedan kapat lister för brinnande livet. Han dinglar med benen när han förklarar att han gärna vill ha fler kvinnor till fabriken. Det har han sagt till arbetsförmedlingen på ett möte. Men inget har hänt.

Pia Hermansson är den första kontakten han haft med arbetsförmedlingen på ett år. Underligt, säger han och skakar lätt på huvudet. En trappa upp i Ica-huset i Djurås, två mil från Dala Floda, huserar vikariecentrum.

– Det är vi som sköter allt, säger Britt-Marie Pettersson och Margaretha Johansson med en mun. Vi skriver in de arbetssökande och ringer när det blir ett ledigt vikariat.

Tanken är att vikariecentrum ska hjälpa arbetslösa att få in en fot på arbetsplatserna för att sen få fast jobb. Genomströmningen har hittills varit bra. Många får jobb eller börjar studera efter ganska kort tid, säger arbetsförmedlingens chef Gunilla Ström. Av knappt 200 inskrivna i maj, de flesta kvinnor, är 49 registrerade på vikariecentrum för att kunna ta kombinationstjänster. Barnomsorg, vård, städ och kost har varit alternativen fram till nu.

Lite verkstad
Varför inte Gagnefs kommun skapar heltidstjänster i stället för att datalagra arbetslösa och låta dem sitta vid telefonen och vänta varje morgon på att någon ringer, kan inte personalsekreterare Irene Gruhs svara på. Inriktningen finns att skapa heltider, men inga beslut är fattade.

– Vi har många små arbetsplatser spridda över ett stort område. Att resa mellan tar tid, det finns inte buss eller tåg och bil kostar, säger Irene Gruhs.

Men Pia Hermansson behöver varken buss eller tåg för att ta sig till sina två jobb. Hon kan promenera och är trygg med det. Pia håller med en statlig utredning om heltid att könsrollerna spelar
roll för arbetslösheten. Å andra sidan går det att bryta, det är hon själv ett bevis för. Första gången hon kom till Profil-List fanns inget omklädningsrum. Nu är det ordnat.

Läs också: Ingen lag om rätt till heltid före valet