Låga löner Lars jobblösning

I hetluften i dubbel bemärkelse. Lars Leijonborg kopplar av med en kopp kaffe på en sommarvarm uteservering i Stockholm. Foto: Yvonne Åsell

Ett hälsolyft, en klassresa som börjar i klassrummet och fler jobb – det är huvudparollerna som ska locka väljare till folkpartiet vid hösten riksdagsval.

Den inbördes rankningen av partiets viktigaste frågor sätter jobben i första rummet, skolan på andra plats och integration på tredje.

– Fler i arbete är en absolut nödvändighet, säger Lars Leijonborg. Svensk ekonomi är i alltför liten utsträckning jobbskapande och det måste ändras. Vi måste tala om samhällsproduktivitet och då får inte så många som i dag lämnas utanför arbetsmarknaden.

För att få fler i arbete behövs därför också lågavlönade jobb. Vi behöver jobb utmed hela löneskalan. Alternativet för många är annars bidrag och permanent utanförskap.

Som konkreta åtgärder föreslår folkpartiledaren särskilda ingångslöner för unga som i dag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Löner mellan 13.000 och 15.000 för unga och oerfarna ser han som en lämplig nivå.

– Kommunals ingångslöner uppfattar jag som realistiska för unga och oerfarna, säger han och hoppas att fler branscher hittar gemensamma lösningar för att få bukt med ungdomsarbetslösheten.

Praktikplatser är, enligt Lars Leijonborg, en bra väg som samtidigt gör klart för den enskilde att det inte handlar om full lön och för arbetsgivaren att det handlar om ett åtagande.

Tre toppfrågor
Politiken för jobbskapande binder också ihop de övriga två huvudpunkterna på Lars Leijonborgs topplista. Utbildningspolitiken är ett fundament för framtidens arbetsmarknad liksom en integration värd namnet.

– Låt klassresorna starta i klassrummen, säger han och förefaller så nöjd med sin formulering att han för ett ögonblick blir sittande med blicken ut genom fönstret sneglande ut över Strömmen.

Ögonblicket fladdrar förbi och han återvänder till intervjusituationen. Att kraven på kunskap och arbetsro i skolan blir ett återkommande fp-tema i valrörelsen framgår än en gång mycket tydligt.

Mer konkret vill Lars Leijonborg ändra gymnasiereformen och skapa yrkesinriktade linjer som inte ger behörighet att söka till högskolan.

Vill erbjuda alternativ
– Vi tror att många elever är trötta på en rad teoretiska ämnen efter grundskolan och vi vill därför skära ner på den delen till förmån för en kvalitets- och statushöjning av yrkeslinjerna, säger han.

Att alltför många lämnar skolan utan godkända betyg oroar honom djupt. Risken för de tiotusentals ungdomar som hoppar av, ramlar ut ur systemet eller inte ens börjar handlar om ett permanent utanförskap där varken kriminalitet eller olika former av missbruk är ovanliga inslag.

– Vi har ett ansvar att skapa en skola som kan fullfölja sitt viktiga uppdrag. Det är en viktig förutsättning för att få plats i arbetslivet.
Samma tanke genomsyrar också hans syn på integrationspolitiken. Arbete för alla som kommer hit så snart det någonsin är möjligt är huvudtesen.

– Låt en arbetsförmedlare möta flyktingar och invandrare redan på Arlanda, säger han med en lätt överdrift. Alla som kommer hit och snabbt kommer ut i arbetslivet har en mycket bättre chans att etablera sig och integreras här.

Till stöd för sin uppfattning tar han arbetskraftsinvandringen på 1960-talet. De som då kom etablerade sig och bidrog till det svenska samhällets utveckling på ett utomordentligt sätt. En återgång till det synsättet och agerandet är därför vad Lars Leijonborg efterlyser.

– Skillnaden i dag är inte att alla som kommer hit är traumatiserade eller har så mycket sämre förutsättningar att etablera sig och integreras – det är mottagandet som blivit ett fiasko, säger han.

Lugn som bedrar
Den borgerliga alliansen har gemensamma förslag på en rad områden. Bankerydsuppgörelsen från 2005 vittnar dock om hur svårt det är med kompromisser mellan fyra partier som alla vill bli störst under valdagen. Lars Leijonborg försvarar de gemensamma uppfattningarna och besluten, men invänder vid flera tillfällen att han och folkpartiet ”i princip” har en annan åsikt:

– Vi är överens om att inte höja taken i sjukförsäkringen just nu. Först måste vi få kontroll över kostnaderna. Men i princip tycker jag det är riktigt och viktigt att så många som möjligt får 80 procent i ersättning.

Folkpartiets att-göra-lista toppas på sjukområdet av omfattande rehabiliteringsinsatser. De kommer före höjda ersättningsnivåer. Det Hälsolyft som folkpartiet lanserar tar sikte på den stora grupp som varit sjukskriven länge och dem som fått tidsbegränsad förtidspension. De måste ges nya möjligheter, enligt fp-ledaren.

– Det är dyra insatser initialt, men vi är övertygade om att de betalar sig själva genom att många fler kommer i arbete, säger han.
I den rena arbetsmarknadspolitiska delen har alliansen kompromissat sig fram till att Ams ska finnas kvar, om än i ny skepnad och konkurrensutsatt.

– Det behövs en form av statlig byråkrati när skattepengar ska användas för att hjälpa människor från ett försvunnet jobb till ett nytt, säger han. Men att bemanningsföretag, fackliga organisationer och andra privata aktörer kan släppas in på förmedlingsområdet ser han som en självklarhet.

Fräschar upp gammal modell
Kollektivavtalen försvarar han med historiska ställningstaganden från folkpartiets sida. Alltifrån lagen om kollektivavtal 1928, som lades fram av en liberal regering, till liberalernas stöd och pådrivning för medbestämmandelag och lagen om anställningsskydd.

– Det är fundamentet i vår modell, och folkpartiet är en stark försvarare av den modellen med parter som axlar ett stort ansvar, säger han, men tillägger att smärre justeringar kan behövas.

Exakt vad
det innebär förblir oklart och den mest konkreta bilden Lars Leijonborg presterar är att maktbalansen mellan en småföretagare och en LO-ombudsman som knackar på dörren måste ändras. Men hur är opreciserat. Det eller de områden som folkpartiet, liksom andra borgerliga partier, fått och får mycket kritik för handlar om föreslagna försämringar i ersättningssystemen för sjukskrivna, förtidspensionerade och arbetslösa. Men trots kritiken står folkpartiet kvar vid de gemensamma uppfattningarna, och motivet är kostnaderna.

– Vi måste få kontroll över miljardrullningen, säger han. Det har vi inte i dag. Överutnyttjandet i alla försäkringar måste stävjas. Visserligen har kurvan för ohälsan vänt nedåt och sysselsättningen ökat, men det är en blygsam förbättring, säger han.

FAKTA: Lars Leijonborg
Namn: Lars Erik Ansgar Leijonborg
Född: 21 november 1949 i Täby
Bor: Lägenhet i Stockholms innerstad
Familj: Sönerna Pontus och Axel
Karriär: Ordförande i folkpartiets ungdomsförbund 1971, socionomexamen 1974, partisekreterare 1980-83, riksdagsledamot 1985, grupp-ledare för fp 1991–1997 och partiledare 1997
Fritidsintresse: Kopplar gärna av på torpet i Småland med skogspromenader och bad
Dold talang: Har kompat Lena Ph på piano

5 snabba fp-svar om arbetsrätten:

• Ska arbetsgivare lockas att anställa eller behålla äldre arbetskraft till lägre sociala kostnader? Ja.
• Ska det finnas ungdomsavtal med lägre löner och sämre  anställningsskydd än för andra grupper? Nej.
• Ska medlares be­­fogenheter att skjuta upp/ställa in varslade stridsåtgärder öka? Ja.
• Behövs en proportionalitetsregel i konflikträtten? Ja.
• Ska sympati­­-åt­gärder förbjudas? Nej.

Läs också: Maria snookar rätt på 40.000 jobb
Läs också: Göran vill se mer skräddarsytt
Läs också: Lars karriär tog fart längs spåren
Läs också: Maud stuffar sig till framgång

Nästa vecka:
Fredrik Reinfeldt kramar kollektivavtalen