Efter tre månader i den svenska skogen kan Virgis Kasulis ta med sig uppåt 45.000 kronor hem. Det är mer än hans årslön som chaufför i Litauen.

Bofinkar och koltrastar sjunger som galna på kalhygget några kilometer utanför Osby. Vårvärmen har kommit till Skåne, och de första myggorna piper kring öronen. De litauiska skogsplanterarna märker dem inte. De rör sig snabbt i den knöliga terrängen med omkring 15 kilo granplantor i säckar över axlarna. Andhämtningen liknar den vid hård idrottsträning.

Plantorna ska ner djupt i den steniga marken. Sedan ska jorden tryckas till, så att plantan inte går att dra upp utan vidare. Det är slitsamt, men litauerna håller tempot uppe. Ju fler planterade granar, desto mer betalt.

För en kort stund hämtar Virgis Kasulis andan, torkar svetten ur pannan och berättar:

– Jag hittade det här jobbet genom bekanta. Hemma är jag chaufför, så jag fick lära mig plantera när jag kom hit.

– Det är ett bra jobb. Firman, SLV Skogsservice, låter oss bo gratis i en lägenhet i Hästveda, så det mesta av pengarna kan vi ta med hem.

Inget att klaga på
Giedrius Stagis, som är väktare hemma i Litauen, har samma förhoppning. 40.000 kronor ska han ha med sig hem efter två tre månader i Sverige. Han är här för andra året och vet att det är möjligt.

Dainius Deleckas är den ende av de fyra i arbetslaget som är skogsarbetare även i hemlandet.

– Villkoren är bra, det finns inget att klaga på. Vad jag gör om jag blir förkyld? Det händer inte! Det blir te, vodka – och ut och jobba.

Skogsplanterarna riskerar dock värre problem än förkylningar. Plantorna är behandlade med Cyber Plus, ett nervgift som kan ge hudbesvär, näsblödning, kramper i magen och på sikt även andra symptom. Ett minimikrav är att de som planterar bär godkända skyddshandskar.

Gunnar Kullman, regionalt skyddsombud för Skogs- och träfacket som besöker arbetslaget tillsammans med LO-Tidningen, konstaterar snabbt att bara en av de fyra har riktiga handskar. De litauiska arbetarna vet att plantorna är behandlade med gift, men är uppenbarligen inte medvetna om hur farligt det är.

– Så här ser det ut i de flesta arbetslag vi har besökt, säger Gunnar Kullman. Vi delar ut riktiga skyddshandskar och förklarar hur viktigt det är att tvätta händerna efter jobbet.

Betalar för sig
Laimis Sabaliauskas, delägare i SLV Skogsservice, betonar att hans företag betalar både arbetsgivaravgifter och avtalsförsäkringar för sina anställda.

– Vi är ett svenskt företag och arbetar året runt för Södra, Skåne Timber och andra skogsägare. Vi kan inte fuska, det skulle inte hålla i längden. Samtidigt är det svårt att konkurrera med de mindre seriösa polska företag som kommit hit utan att betala skatt.

Men de skyddshandskar som Gunnar Kullman erbjuder tittar Laimis Sabaliauskas skeptiskt på. De är obekväma, hävdar han. Polska och litauiska bilar med skogsplantor dyker upp flera gånger under LO-Tidningens resa genom skogarna i Blekinge, södra Småland och norra Skåne. För att hitta en svensk planterare får vi däremot leta länge. När det sällsynta exemplaret till slut visar sig, ensam på ett enormt hygge, är han typiskt nog en före detta anställd skogsarbetare som blivit företagare.

Bo Håkansson har rejäla skyddshandskar. Säcken med plantor har han ställt ifrån sig för att inte ha giftet inpå ansiktet. Hans lön, två kronor per planta, är svår att jämföra med de 85 öre litauerna tjänar, eftersom terrängen ser annorlunda ut. Men även två kronor är lågt.

– Alla trodde att priset per planta skulle stiga med det stora planteringsbehov som följde på stormen Gudrun, säger Bo Håkansson. I stället har det gått ner. De utländska entreprenörerna pressar priset.

Läs också: Lönedumpning i stormens spår