– Sitter man med förtroende­valda i bastun på Runö-skolan är jargongen rätt hård. Speciellt bland vissa andra förbund känner man homofobin. Sexuell läggning är fortfarande tabubelagt för en del inom facket och man pratar helst inte om den typen av diskriminering, säger Robert Skoglund vid Kommunals Stockholmsavdelning.

Risken för försämrad hälsa är 30 procent högre för homo- och bisexuella som inte kommer ut på jobbet, visar en enkätstudie och rapport från Arbetslivsinstitutet. Och alla kommer inte ut. Enligt samma rapport är ungefär tre fjärdedelar av dem som också är medlemmar i någon intresseorganisation för gruppen öppna på jobbet. Ickemedlemmarna är mindre öppna. Hälften av de tillfrågade hade kommit ut bland kollegorna. Dessutom upplever fler homo- och bisexuella än heterosexuella att det förekommer nedsättande omdömen på arbetsplatserna.
 
Kommunal, Seko, Metall, Grafikerna och Transport är de LO-förbund som i dag rangordnas högst av LO:s ansvariga när det gäller fackligt arbete med frågor som rör homo- och bisexuella. Fackens arbete tog fart 2001, året när LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin invigningstalade på Pridefestivalen, TCO och LO deltog med tält, Kommunals Stockholmsavdelning ordnade utbildningar och medierna hängde på det nya fenomenet annan sexuell läggning i arbetslivet.

Handlade i ovisshet
Bara några år tidigare hade facken varit kritiska inför lagen om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Många faktorer samverkade till den förändrade inställningen, men på central plats fanns två personer, två eldsjälar som började jobba med frågorna.

– Efteråt fick jag höra att jag rundade hela TCO. Det stod inte i någon verksamhetsplan att vi skulle börja jobba mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Men det var väl så att jag inte riktigt fattade att man inte kunde göra som jag gjorde, säger Elisabet Qvarford på TCO.

Som nyanställd researcher före­slog hon att TCO skulle göra något på Pridefestivalen. Till saken hör att hon själv, privat, var mitt inne i sin komma utprocess som bisexuell. Ordförande Sture Nordh nappade. Hon skrattar och berättar att han nog hade tänkt sig en debatt­artikel om hur bra facket var att vända till sig.

Sexkartläggning
Men kansliet höll på med en arbetslivsundersökning och Elisabet Qvarford passade på att lägga in frågor som rörde sexuell läggning: Skulle du vilja ha en homosexuell man eller kvinna som chef? Vill du arbeta med någon som är homosexuell?
Svaren visade en kraftig intolerans. Hon började undersöka vad facket gjort i frågorna, vilket visade sig vara ingenting.
Så visst fick Sture Nordh sin debattartikel. Men den handlade om hur dåligt facket hade varit, om attityderna som kommit fram i undersökningen och, så klart, om hur bra facket skulle bli. 

– Sen fick jag reda på att Wanja skulle invigningstala på Pride och gud vad ledsen jag blev. Som jag hade slitit och sen kom LO och höll talet. Fast i efterhand kan jag ju se att det var alldeles lysande. Medierna hakade ju verkligen på.

Att LO höll invigningstalet var inte så otippat. Kommunals Stockholmsavdelning gjorde en hel del av förarbetet. Annika Eriksson, som jobbade där, hade på LO-kongressen året före drivit igenom att förbundet skulle jobba för kunskapshöjning inom alla diskrimineringsgrunderna.

– Jag kan absolut säga att det var vi som förde in frågan om sexuell läggning i LO, och det känns ju jättekul att ha varit med och skrivit historia på det viset. Vi var drivande just då, men det är uppenbarligen väldigt många andra som också sett till att frågorna fått ett fotfäste, säger hon.

Numera stiltje
I dag har arbetet stannat upp en del, tycker Berit Göthberg, ansvarig på LO. Men på sina håll är hon nöjd med resultatet, utbildningar och ett par projekt löper fortfarande. På central nivå och inom vissa förbund är arbetet ordentligt förankrat och inte bara beroende av någon eldsjäl längre. Men både hos LO och TCO är det de förbund som engagerat sig i två EU-projekt om normer i arbetslivet som utvecklats mest.

– En del reagerar på ett känslomässigt och lite underligt sätt. Men det här är en facklig fråga, det spelar ingen roll om jag gillar homoadoptioner eller inte. Ingen ska behöva smyga på arbetsplatsen, säger Berit Göthberg, som berättar att hon framför allt tvingats dra ned på att åka runt och utbilda i frågorna.  

Om det kan sägas vara trögt bland en del svenska fackförbund så är det rena sirapen när Europafacket ska engageras. Elisabet Qvarford är styrelseledamot i en europeisk paraplyorganisation för HBT-föreningar (homo, bi och transpersoner). Nu tänker hon driva att medlemmarna går till sina respektive nationella fackförbund och kräver att de lägger förslag i HBT-frågor inför nästa Europafacks­kongress.

– Sist jag var där kom varenda minoritetsgrupp man kan tänka sig upp och höll sina tal. Men inte en enda representant från någon facklig HBT-rörelse.

Att det är så beror nog inte bara på facket tror hon. Hon har också uppmanat deltagarna på en hel del kongresser med Riksförbundet för sexuellt likaberättigande att berätta för sina fackförbund att de finns.

– Visst kan vi jobba uppifrån och ner men det måste komma underifrån också. Svenska HBT-rörelsen har varit mer inriktad på partnerskap och adoptioner än att det ska vara självklart för alla att komma ut på jobbet, säger hon.

Fotnot: Gratis utbildningsmaterial om homo- och bisexualitetsfrågan på jobbet kan beställas på www.frittfram.se – ett samarbete mellan olika fack, arbetsgivare och andra organisationer.

FAKTA: Så arbetar ditt förbund

Homofrågor och bisexualitet på jobbet, jämställdhet mellan könen och etniskt ursprung. Så gott som alla LO-förbund har en centralt placerad person som ansvarar för att hantera diskrimineringsfrågor – oavsett orsak till särbehandlingen. Enkäten visar hur ditt förbund jobbar med homo- och bisexualitet på jobbet.

Transport
Drivit två ärenden om diskriminering på grund av sexuell läggning på central nivå. Utbildning till förhandlare på arbetsplatserna. Kurser för skydds
ombud. En person har hand om diskrimineringsfrågor.

– Ärenden kommer så sällan upp att vi borde fundera på vad det kan bero på. Den frågan har vi inte riktigt tagit tag i ännu, säger Sofie Rehnström, diskrimineringsansvarig förbundsjurist.

Skogs- och trä
Känner inte till något ärende på central nivå. Frågelåda om attityder, bland annat till sexuell läggning, erbjuds till arbetsplatserna.

– Vi har inte på något sätt lagt frågorna åt sidan. Men det finns säkert saker som inte kommer upp till ytan. Vår förhoppning är att medlemmarna ska vända sig till oss och det känns tråkigt om de inte gör det, säger Hans Pettersson, diskrimineringsansvarig funktionär.

Pappers
Inga ärenden på central nivå. Förbundet har diskrimineringsutbildat. Försöker trycka på att diskrimineringslagarna är lika viktiga som mbl och arbetsmiljö­lagen.

– Självklart finns det hos oss, man ska inte tro något annat. På våra fabriker är jargongen i många fall tuff. Jag brukar säga att om jag var homosexuell så hade jag inte berättat på min arbetsplats, säger Bengt Jansson, förhandlingsombudsman, som till nyligen ansvarade för diskrimineringsfrågor.

Handels
Inga ärenden på central nivå. En ombudsman har särskilt diskrimineringsansvar och utredarna delar ansvaret. De fackliga utbildningarna ska ha en tydlig inriktning på allas lika värde.

– Det vore vansinnigt att säga att vi inte kan göra mer. Men vi gör mycket utifrån vårt vanliga fackliga arbete och tanken är att vi framöver ska stärka arbetet mot all diskriminering ytterligare, säger Ulrika Vedin, utredare. 

Seko
Inga ärenden på central nivå. Ombudsmännen delar på ansvaret. Är med i projektet Fritt fram (ett samarbete där olika fack, arbetsgivare och andra organisationer arbetar för öppenhet i HBT-frågor på jobbet). Deltar på Pridefestivalen.

– Vi är inte så aktiva som vi anser att vi borde vara och diskuterar hur vi ska bli bättre. Jag tycker inte vi är dåliga, men vi kan höja oss ett steg eller två, säger Yvonne Karlén, diskrimineringsansvarig i förbundsstyrelsen.

IF Metall
Inga ärenden på central nivå. Diskrimineringsutbildningar lyfter fram diskriminering på grund av sexuell läggning. Använder utbildningsmaterial från projektet Fritt fram. Är med på Pridefestivalen.

– Vi är inte främmande för frågorna längre, det finns en medvetenhet och en vilja att arbeta med dem. Men kanske är medlemmarna rädda för att kontakta oss. Förmodligen beror det på att man inte känner till att vi arbetar med diskriminering på grund av sexuell läggning på samma sätt som med jämställdhet, säger Eva-Lena Danielsson, diskrimineringsansvarig förhandlingsombudsman.

Grafikerna
Inga ärenden på central nivå. Deltar på RFSL-kursen Access to justice.

– Vi borde vara mer aktiva, men vi måste få ett tryck utifrån också. Det är svårt att veta vad vi egentligen ska göra. Kanske finns det problem vi inte är tillräckligt uppmärksamma på, eller så är det inte självklart att vända sig till oss än, säger Ann-Marie Stenberg Carlsson, diskrimineringsansvarig.

Livs
En del enskilda fall, men ingen som velat driva sitt ärende. Skickat utbildningsmaterialet till avdelningarna. En del tyckte det var svårt att prata om.

– Vi har så klart de här problemen, men de flesta väljer att sluta i stället för att driva sitt ärende. Både sexuell läggning och handikappfrågor får relativt lite uppmärksamhet överlag jämfört med jämställdhet, och det tror jag påverkar, säger Kristina Nordström, diskrimineringsansvarig ombudsman.

Fastighets
Två tvister drivs av förbundet. Tar tag i problemen där de dyker upp.

– Vi gör så gott vi kan. Ytterst få ärenden kommer in, det beror nog på att det blivit förhållandevis accepterat i dag. Det är ju så oerhört massmedialt, säger Sten-Erik Johansson, diskrimineringsansvarig ombudsman.

Elektrikerna
Inga ärenden på central nivå.

– Vi gör inget speciellt. Jag vet en och annan kvinnlig medlem som är homosexuell, men aldrig stött på några män som är det. Byggbranschen är ju som den är. Vi skulle kunna lägga ner mer arbete på det här, men det är en resursfråga och svårt att hitta personer som vill engagera sig i frågorna. En och annan hos oss går säkert med fingrarna i kors, precis som i jämställdhetsfrågorna, säger Göran Söderlind, diskrimineringsansvarig ombudsman.

Kommunal
Tvister som kommit upp har än så länge lösts lokalt. Deltar i Fritt fram och avslutat ett projekt om Homo- och bisexuella i omsorgen. Särskilda utbildare specialutbildas för att öka medvetenheten hos fackligt förtroendevalda. Är med på Pridefestivalen.

– Vi har mycket kvar att göra. Att så många väljer att inte vara öppna på arbetsplatsen gör att många inte ens ser att problemet finns. Här har vi som facklig organisation ett ansvar att synliggöra problemet, säger Bitte Josefsson, diskrimineringsansvarig ombudsman.

Byggnads
Inga ärenden på central nivå. Ansvaret att driva frågorna ligger hos de olika enhetscheferna.

– Vi jobbar inte speciellt med de här frågorna utan det ingår i policyn om att alla ska behandlas lika. Jag tycker vi jobbar bra med frågorna, sedan kan man alltid göra mer, säger Thomas Gustavsson, andre vice ordförande.

Musikerna
Inga ärenden drivna. Stockholmsavdelningen har en diskrimineringsansvarig person, annars finns ingen.

– Vi är små och har inga jätteresurser att lägga på det. I vår bransch har vi snarare problem med löner och pension än diskriminering. Om medlemmarna lyfter problemet skulle vi självklart jobba mer aktivt med det, säger Jan Granvik, ordförande.

Målarna
Inga &
auml;renden på central nivå.

– Vi har antagit en plan mot diskriminering men driver det inte speciellt. Vi har inget tryck från medlemmarna i frågan och då blir det heller inte något vi prioriterar, säger Ulrik Wallström, diskrimineringsansvarig, förbundsstyrelsen.

Hotell och restaurang
Inga ärenden på central nivå. Jobbar integrerat med hela mångfaldsperspektivet. Uppdaterar ombudsmän vid lagändringar. Ingår i facklig basutbildning.

– Vi har implementerat vårt mångfaldsperspektiv fullt ut och även om allt inte är guld och gröna skogar har vi nått långt. Vår bransch är oerhört heterogen och ganska många homo- och bisexuella är öppna. Vi upplever att våra medlemmar generellt sett inte har problem med det, säger Therese Hulthén, fackligt politiskt ansvarig.