– Vi har vant oss vid att det står ”vi ser gärna sökande med annan etnisk bakgrund än svensk” eller att arbetsgivarna vill ha sökande med ett visst kön. Men hur ofta ser du en jobbannons där de skriver att de gärna ser sökande med funktionshinder? frågar Nicoletta Zoannos retoriskt.

I hennes drömsamhälle är alla människor lika mycket värda.
– Vi är så bra på att sortera folk i fack och grupper. Långtidsarbetslösa, underbetalda kvinnor och arbetslösa akademiker. Jag vill att det inte ska spela någon roll. Jag önskar att arbetsgivarna, inte minst de statliga, ska fatta att det är när man blandar olika typer av människor som en grupp funkar bäst.
För att få företagen och arbetsgivarna att öppna ögonen ägnar Nicoletta dagarna åt att trampa upp vägen för dem som annars har det svårt att ta sig fram.
– Många funktionshindrade saknar nätverk. Det kan vi hjälpa till att bygga upp. En annan viktig uppgift är att vara ett stöd, så att funktionshindrade ska orka fortsätta försöka ta sig in på arbetsmarknaden. För det är tufft.

Det har gått ett drygt år sedan Nicoletta Zoannos flyttade till Stockholm från Uppsala. Med sig i bagaget hade hon studierna på personalvetarprogrammet.
– När jag köpt lägenhet skaffade jag två jobb i bara farten. Ett av dem var som personlig assistent hos Adolf Ratzka, och han upptäckte snart att jag var överkvalificerad.

Öppnar ögon
Ratzka är en frontfigur inom en internationell rörelse av och för funktionshindrade. De kämpar för att den som har ett funktionshinder ska ha samma möjligheter i livet som den som saknar hinder. Och det är där, på stiftelsen Independent Living, som Nicoletta hamnade. Under två år leder hon ett projekt som går ut på att människor med funktionshinder ska ha samma möjligheter som alla andra att komma in på arbetsmarknaden.
Just nu jobbar hon med en kick-off för de andra Independent Living-organisationerna som ska jobba inom projektet. Annars går mycket tid till att lobba, Nicoletta kontaktar statliga verk, myndigheter och bolag för att de ska få upp ögonen för funktionshindrades situation på arbetsmarknaden.

– När jag säger vad jag gör börjar många spontant berätta om människor de känner som har ett funktionshinder. Senast var det någon som hade en kusin som satt i rulle, säger Nicoletta lite matt och fortsätter.
– De vill väl dela med sig och ofta är det här något man inte pratar om annars.

Allt möjligt
Att sitta i rulle, eller rullstol, är kanske det mest kända funktionshindret men snart fylls listan på.
– Hörselskador, nedsatt syn, elöverkänslighet och så alla äldre som går med rollator. De räknas också som funktionshindrade. Plus de som har ett psykiskt funktionshinder, till exempel kroniska depressioner eller schizofreni.

För Nicoletta Zoannos var det ett naturlig steg att ägna arbetslivet åt att föra andras talan.
– Jag har alltid varit engagerad, i allt från elevråd till studentradion, nationstidningen och ideella föreningar. Men att det blev just det här, det är nog mer en slump. En bra slump, eftersom jag faktiskt är beteendevetare med inriktning mot arbetsmarknad, säger hon och skrattar.