Även regeringens eget finanspolitiska råd anser att antalet nya jobb som skapas genom sänkt krogmoms är kraftigt överdrivet.

Så sent som i fredags presenterade Arbetets ledarsida en genomgång av Statistiska Centralbyråns siffror om försäljningen inom restaurangbranschen.

Genomgången visar att försäljningsökningen i restaurangbranschen stannat av efter att krogmomsen sänktes i stället för att ge en skjuts uppåt.

En orsak är naturligtvis att många krögare inte alls sänker priserna när de får sänkt moms. I stället använder de momsstödet för att öka sin vinst.

Det är i linje med det som regeringens Finanspolitiska råd också säger, att krogmomsen mer får ses som ett branschstöd.

Och det är väl alltid roligt att få en massa pengar i stöd, även för restaurangägare, men några nya jobb skapas ju inte.

Rådet varnar också för att fler branscher ska bli sura och vilja ha samma stöd för att öka sina vinster.

Det är en helt legitim önskan. Många företag i en rad branscher skulle ju inte ha något emot att kunna öka sina vinster med hjälp av våra skattepengar utan någon större motprestation – på samma sätt som de företag som i dag lever av skattefinansierade bidrag till rut, rot och hela vår välfärdssektor med skattefinansierad privat vård, skola och omsorg.

Trots att alliansen traditionellt placeras närmare näringslivets tal om marknadslösningar i sin ekonomiska politik står det alltmer klart att det kapitalistiska systemet med fri konkurrens på lika villkor mellan oberoende förtag är på väg bort under Reinfeldts och Borgs styre.

I stället tvångsöverförs miljarder till företagen av de skattepengar som alla arbetande måste betala.

Stridsropet ”Det måste löna sig att arbeta” borde följas av det realistiska ”… för då kan vi ge dina inbetalade skatter till företagsägarna”.

Om dina skattepengar går till socialförsäkringssystem, undervisning, sjukförsäkring, nya vägar eller pensioner är det du själv som drar nytta av dina egna skatteinbetalningar när du eller din familj växer upp, blir sjuk, arbetslös eller gammal.

Att skattepengar i stället går till vinster, och i många fall förs utomlands, är en grav misshushållning med människors vilja att betala skatt.

Som forskaren Stefan Svallfors flera gånger har visat har svenskarnas en stark vilja att betala skatt, men det är under villkor att de också känner att de får någonting för de skattekronor de betalar.

Regeringens eget finanspolitiska råd har under de få år det funnits hunnit sätta sig i respekt i de flesta läger.

Resonemangen är baserade på fakta och även de som inte alltid håller med om alla förslag på framkomliga ekonomiskpolitiska vägar ser att den verklighetsbeskrivning som presenteras är väl underbyggd och faktabaserad.

I år har fler personbyten skett i rådet men det känns uppfriskande att den nya konstellationen uppenbart vill fortsätta på samma väg som tidigare.