Sverige bör driva frågan om ett världsparlament

Petter Ölmunger för fram tre argument för ett världsparlament inom FN-systemet. Foto: Janerik Henriksson / FLT-PICA / TT

Globala utmaningar kräver globala svar – men i dag står världen handlingsförlamad inför många av våra ödesfrågor. Därför är det hög tid att damma av idén om ett världsparlament inom FN-systemet. Sverige och civilsamhället bör driva denna reform,  skriver Petter Ölmunger, nationell samordnare för UNPA-kampanjen.

Visionen om ett världsparlament är gammal. Men den har fått förnyad aktualitet efter Kalla krigets slut och i takt med att vi står inför allt fler och allt större globala ödesfrågor. Vi håller på att förlora greppet om de politiska utmaningar som globaliseringen ställer oss inför. Därmed riskerar vi att tilltron till demokratin försvagas också på nationell nivå. Jag kommer här därför argumentera för att vi nu behöver mobilisera för global demokrati och för ett världsparlament, företrädesvis inom ramen för FN-systemet.

1. Ett FN-parlament skulle värna och stärka idén om alla människors lika värde. Det demokratiska styrelseskicket bottnar djupast i en människosyn som utgår från att alla människor har, eller borde ha, lika värde. Denna idé har många gånger visat sig vara en kraftfull drivkraft för demokratins utveckling. Jag tänker bland annat på slaveriets upphävande i stora delar av världen under 1800-talet, och även på rörelserna för kvinnors och svartas rösträtt under 1900-talet. Detta jämlikhetsideal hade nog också avgörande betydelse för byggandet av de moderna välfärdssamhällena, inte minst för det som vi känner som det svenska folkhemmet. Men i takt med globaliseringen har allt fler beslut av allt större betydelse flyttat bortom nationalstaternas horisonter. Och i de globala beslutsprocesserna är inte idén om politisk jämlikhet styrande. Där styr, enkelt uttryckt, vapen och pengar. De militärt och finansiellt starkaste aktörerna har fått störst inflytande, både i och utanför FN. FN:s säkerhetsråd och G8 är två tydliga exempel på detta. När demokratins principer åsidosätts i den globala politiken innebär det ett hot mot dessa principer också på mer lokal nivå. För varför, riskerar allt fler fråga sig, ska vi fortsätta tro på idén om alla människors lika värde här om den politiska jämlikheten så tydligt negligeras där på den högsta politiska nivån? Den nivå som dessutom alltmer skapar förutsättningarna för den lokala politiken. Ett FN-parlament skulle omvänt föra den globala politiken närmare demokratins princip om att varje människa har en värdefull röst, och skulle således värna och stärka idén om varje människas okränkbara värde.

2. Ett FN-parlament skulle ge mänskligheten en plattform och en kanal för sin samlade röst. Ett världsparlament skulle inte bara värna och stärka den enskilda människans politiska värde, människan som värdefull individ. Det skulle också stärka mänskligheten som kollektiv eftersom detta parlament för första gången i världshistorien skulle ge hela människosläktet, hela världsbefolkningen, en kanal för att uttrycka sin samlade mening i olika globala frågeställningar. Genom ett FN-parlament skulle mänskligheten kunna bestämma sig själv och fatta beslut i de processer som rör hela världssamhället. Denna möjlighet till globalt självbestämmande skulle sannolikt stärka vår självbild av att vara en mänsklighet som hänger samman och som har ansvar för sina olika delar. FN-parlamentet skulle således inte bara vara ett verktyg för kollektiva beslut på global nivå, utan skulle samtidigt bli en stark symbol för vår globala samhörighet som människor.

3. Ett parlament skulle göra FN mer legitimt och effektivt. Ett kanske mer pragmatiskt argument för ett FN-parlament är att det sannolikt skulle göra FN betydligt mer välfungerande. Det skulle skapa en starkare och mer direkt länk mellan världsorganisationen och världsmedborgarna. Det skulle skapa bättre förutsättningar för översyn och insyn såväl i organisationens många viktiga program och verksamheter som i dess stora brister. Det skulle skapa en känsla av att FN inte bara är något som andra sysslar med utan att det faktiskt är en organisation som vi alla är med och skapar och som vi därmed alla också behöver ta ansvar för. Detta skulle göra FN mer legitimt hos den globala allmänheten, vilket i sin tur är en förutsättning för att organisationen ska kunna agera mer effektivt och beslutskraftigt. Parlamentet skulle därmed skapa förutsättningar för en bättre styrning och samordning av FN:s många olika delar, som idag i allt för hög utsträckning spelas ut mot varandra.

Man kan anföra många fler skäl till varför vi behöver ett FN-parlament, men jag anser att de ovanstående är starka nog. Jag håller förstås inte med de som säger att ett FN-parlament inte är önskvärt eftersom risken skulle vara för stor att det utnyttjades i destruktiva syften. Det är i och för sig viktigt att inse att det inte på något sätt skulle vara riskfritt. Det kan utnyttjas i destruktiva syften. Alla politiska system och institutioner vilar ytterst på bräckliga människors axlar, det skulle även ett FN-parlament göra. Men den avgörande frågan, som jag ser det, är inte om ett FN-parlament är riskfritt eller ej, utan om riskerna för korruption blir större eller mindre med ett demokratiserat FN. Mitt svar är givet. Människans skröplighet är ett argument för, inte mot, den parlamentariska demokratin.

På liknande sätt har en del hävdat att ett FN-parlament skulle innebära att det politiska inflytandet flyttade ännu längre ifrån den enskilda människan, vilket förstås inte är önskvärt. Detta menar jag dock är en konstig slutsats. Idag förs våra globala beslutsprocesser, som ju faktiskt äger rum också utan ett FN-parlament, så långt bort från vanliga människors inflytande som man nästan kan föreställa sig. Starkare regionala aktörer, som exempelvis EU-parlamentet, minskar inte detta avstånd ens med en centimeter. Ett FN-parlament skulle däremot flytta de globala besluten ner från de självutnämnda och slutna kretsarna till den globala gräsrotsnivån. Dessutom skulle en bättre samordning av den globala politiken stärka också den mer lokala nivån genom att rikta och omfördela resurser på ett mer genomtänkt sätt än vad som idag är fallet.

Ok, kanske någon invänder, ett FN-parlament kanske är önskvärt. Men eftersom det inte är möjligt så är det ändå ingen idé att ödsla tid på saken. Om det visade sig vara omöjligt så skulle jag hålla med. Men jag tror att det är möjligt. Precis som det en gång var möjligt att stegvis utveckla den nationella demokratin så går det idag att stegvis utveckla global demokrati. Vi når förmodligen aldrig fram till en position där vi känner oss helt nöjda, och det är väl delvis också ett uttryck för människans natur. Men det bör inte hindra oss som tror på demokratins fördelar från att ta nästa viktiga steg på vägen.

Ett pragmatiskt och genomförbart steg på väg mot ett framtida direktvalt FN-parlament skulle vara att upprätta en i första skedet rådgivande parlamentarisk församling (UNPA). Detta kan göras i enlighet med FN-stadgan och utan möjlighet för säkerhetsrådets VETO-makter att förhindra. Församlingen kan sedan fungera som en katalysator för ytterligare demokratiserande FN-reformer, både av den parlamentariska församlingen och av andra delar av FN-systemet. Trots sitt begränsade mandat skulle redan en parlamentarisk församling kunna ha formell yttranderätt kring FN:s budget och gentemot andra FN-organ. Därmed skulle församlingen sannolikt kunna få en kraftfull moralisk auktoritet såsom mänsklighetens röst i FN:s beslutsprocesser. Ett litet demokrati-frö med stor inneboende potential skulle med den parlamentariska församlingen kunna planteras inom FN-systemet. På längre sikt är visionen ett direktvalt världsparlament med mandat att fatta bindande beslut kring de utmaningar som rör hela mänsklighetens intresse, det vill säga de utmaningar som FN redan försöker ta sig an.

Många frågor kvarstår att besvara som det inte finns utrymme i denna artikel att gå in på. Frågor som exempelvis rör det framväxande FN-parlamentets storlek, urvalsprocesser och kostnad. Dessa frågor skulle till slut bli föremål för internationella förhandlingar som inte helt kan föregripas. Men Kommittén för ett demokratiskt FN (kdun.org) och UNPA-kampanjen (unpacampaign.org) har i ett antal publikationer gett möjliga svar också på dessa frågor.

Att upprätta och gradvis utveckla ett FN-parlament är varken riskfritt eller enkelt. Men i ljuset av de enorma globala utmaningar som vi nu står inför så är jag övertygad om att vi inte kommer ångra oss om vi trodde och försökte – snarare tvärtom. Sverige och det svenska civilsamhället bör därför nu ta täten och mobilisera för ett demokratiskt FN med ett FN-parlament som hörnsten.

Foto: Jesper Prytz

Petter Ölmunger
Nationell samordnare för UNPA-kampanjenTwitter: @petterolmunger

Fotnot: Tisdag den 20 oktober arrangerar Global demokrati, Olof Palmes Internationella Center och ABF ett seminarium i Stockholm med filosofen Folke Tersman under titeln ”Världsparlament nästa?”

—

Vill du skriva en replik på den här texten – eller debattera något helt annat? Kontakta erik.delareguera@arbetet.se eller erik.larsson@arbetet.se