”H&M:s löften mest propaganda”
H&M sviker sitt löfte, hävdar den kambodjanska människorättsorganisationen Central. Den svenska klädjätten kritiseras för att inte göra tillräckligt för se till att deras underleverantörer i Kambodja inte använder sig av illegala korttidskontrakt.
– H&M:s löften verkar mest vara propaganda, säger Tola Moeun, chef för Central.I september 2015 lovade H&M att de skulle kräva att deras underleverantörer i Kambodja omvandlar korttidskontrakt till fasta jobb för alla som varit anställda i minst två år.
Lagen säger att korttidskontrakt inte får användas systematiskt, vilket görs av flera textilfabriker i landet.
Tola Moeun. Foto: Erik Larsson
Som ett första steg skulle H&M få textilfabrikerna att anta planer för utfasning senast i slutet av 2015.
– Men H&M har inte presenterat någonting som tyder på att fabrikerna börjat omvandla korttidskontrakt till fasta jobb, säger Tola Moeun som förra veckan var inbjuden till Sverige av organisationen Fair action.
I sin nya rapport – When best is far from good enough – har Central undersökt vad H&M:s underleverantörer gjort för att få bort korttidskontrakten. Studien visar underleverantörerna inte kan visa att de gjort knappt något alls för att komma åt problemet.
Den svenska klädjätten är, med sina 100 leverantörsfabriker, den största inköparen i Kambodja. Storleken gör att deras agerande har därför stor betydelse för villkoren även på andra fabriker.
Ulrika Isaksson på H&M:s informationsavdelning svarar på kritiken i ett mejl till Arbetet Global.
”Vi kräver att alla leverantörer vi samarbetar med följer nationell lagstiftning” skriver hon och tillägger att det är en utmaning som rör hela klädindustrin i Kambodja där arbetsgivare, fack, leverantörer, internationella fackförbund (som IndustriAll) och andra uppköpare.
H&M uppger också att de deltar i en dialog med bland annat det globala facket IndustriAll och den amerikanska biståndsorganisationen Solidarity Center.
Arbetarna och facken i Kambodja har i flera år protesterat mot villkoren i landets textilfabriker.
Månadslönen ligger i genomsnitt på 1500 kronor, 173 dollar, men en lön för att klara sitt uppehälle (levnadslön) borde enligt Central ligga kring 2 700 kronor (320 dollar).
Den politiska oron är stor i Kambodja. Landet är nu, efter Pol-Pots skräckvälde, en parlamentarisk demokrati. Efter valet 2013 satt regeringschefen, premiärminister Hun Sen, dock kvar och han har haft makten sedan 1985.
Missnöjet har växt. Det finns skarpa motsättningar mellan regeringen och oppositionen. 2014 blev det också flera våldsamma sammandrabbningar mellan protesterande arbetare och polisen. Flera skadades och fem fackliga ledare har mördats.
Förra året kom dessutom en fackföreningslag som gör det svårare för fack att organisera sig. Den nya lagen säger att förbunden måste ha minst 30 procent av de anställda på en fabrik för att få förhandla om lön och villkor.
Samtidigt har protesterna lett till att minimilönerna har höjts. Den 1 januari 2017 höjs den igen, från 140 till 153 dollar. Flera ekonomer och Central bedömer att en levnadslön som täcker de allra nödvändigaste omkostnaderna borde ligga 208 och 320 dollar i månaden.
Tola Moeun säger att det finns flera skäl att oroa sig för vad som händer med den oberoende fackföreningsrörelsen.
Förbunden är splittrade och enligt Tola Moeun så startar flera arbetsgivare ”gula” arbetsgivarvänliga fackföreningar.
Korttidskontrakten innebär att många arbetare inte vågar organisera sig fackligt eftersom de är rädda för att bli av med jobben.
– De som vågar organisera sig riskerar dessutom att misshandlas av torpeder som anlitas av arbetsgivare, säger Tola Moeun. Min bedömning är de oberoende facken kommer att tappa medlemmar. Det är den trend vi ser just nu.
LÄS ÄVEN:
