Ännu en skjutning sker, nu bara en kort promenad från mitt hem, två storväxta män storhandlar på Ica Maxi i skottsäker väst. Jag som redan märkt att grannarna inte låter ungarna leka ute när det är mörkt, hur blir det nu?

Skräcken att något ska hända någon man älskar blir så påtaglig för många när konsekvenserna av den organiserade brottsligheten kryper närmare vår vardag. Det är så uppenbart att samhället har agerat för lite och för sent.

Socialdemokraterna har därför bestämt sig för att deras främsta prioritering är att verka så handlingskraftiga att Sverigedemokraternas hårda tag bleknar i jämförelse.

Därför lanserade S ett förslag om en ny svensk maffialag, inspirerad av RICO-lagstiftningen i USA. Fast ännu lite tuffare.

Inspirerad av USA:s RICO-lag

Ett av förslagen går ut på att utreda möjligheten att medlemmar, genom sitt medlemskap i ett gäng, ska kunna dömas för brott någon annan i samma gäng begått.  

I klarspråk handlar det alltså om att utreda kollektiv bestraffning.

Motiven är oklara men S tycks mena att det är jobbigt för åklagaren att bevisa fleras delaktighet i brott. Det behöver nog knappast sägas men man kan aldrig vara för säker i dessa tider:

Kollektiv bestraffning är totalt förbjuden i såväl internationell som svensk rätt. I såväl krigssituationer som i fred. Det strider mot FN:s deklaration om de mänskliga fri- och rättigheterna, Europakonventionen och EU-rätten. Det är helt enkelt en allmän rättsprincip att var och en enbart kan ställas till svars för sina egna handlingar. Motsatsen ser vi bara i skurkstater som använder gummiparagrafer för att sätta dit oppositionella.

Kollektiv bestraffning

Ett välkänt problem med gängkriminaliteten i Sverige är att förortsgäng ofta inte är lika välorganiserade som traditionella MC-gäng. I stället är konstellationerna ofta lösare och lojaliteter kan skifta snabbt. Att kartlägga nätverkskopplingar är såklart viktigt för polisens utredningsarbete, men att bevisa enskildas medlemskap utom rimligt tvivel i domstol skulle det sannolikt vara ett riktigt sisyfosarbete snarare än effektivt.

En reform som så tydligt krockar med allmänna rättsprinciper skulle dessutom ta lång tid att utreda och kollektiv bestraffning är alltså helt enkelt inte möjligt att genomföra.

En provocerande detalj i fråga om Socialdemokraternas kovändning är att en uppenbar inspirationskälla varit en äldre motion från sverigedemokraten Kent Ekeroth. Originalversionen tar dock större hänsyn till rättssäkerheten än Socialdemokraternas.

Populistiska utspel eller verklig lösning?

Det som gör mig mest förbannad med allt det här är inte bara att S är beredda att skrota rättssäkerheten för att framstå som handlingskraftiga. Det är att man gör dessa meningslösa utspel och samtidigt ingjuter falskt hopp i alla som bor i utsatta områden.

Nu kommer den som är passionerad hårda tag-förespråkare påpeka att man måste göra vad som krävs för att sätta dit gängen. Men nu är problemet att det inte finns något som helst samband mellan usel rättssäkerhet och lägre brottslighet.

Mer sannolikt är det att alla dessa människor känner sig svikna när de inser att förslagen aldrig kommer kunna bli verklighet så länge Sverige är en demokratisk rättsstat.

Ett pris som knappast är värt att betala för ett populistiskt utspel.

Emmeli Nybom är fristående kolumnist på Arbetets ledarsida.