En radikal tänkare med idolstatus

När Angela Davis besökte Kungliga konsthögskolan i Stockholm hösten 2015 ringlade sig köerna långa och lokalerna blev snabbt överfulla. Både i hemlandet USA och i resten av världen har hon fått en slags idolstatus. Vilket är lite paradoxalt eftersom hon själv alltid betonar kollektivet och rörelserna, i stället för individen.

Angela Davis, numera 72 år och pensionerad universitetsprofessor, har sin bakgrund i 1960-talets svarta befrielserörelse. Hon stod Svarta pantrarna nära, men när hon var tvungen att välja parti valde hon i stället USA:s ytterst marginaliserade kommunistiska parti.

Frihet är en ständig kamp består dels av intervjuer som journalisten Frank Barat gjort och dels av utvalda tal och föreläsningar. Boken känns lite splittrad, men ger ändå en ganska bra introduktion till Angela Davis som filosof och aktivist.

Några av de intressantaste texterna i boken handlar om USA:s historia. Titeln är hämtad från en gammal frihetssång som sjöngs i den amerikanska södern. Angela Davis påminner om att bakom Martin Luther King – som blev symbolen för 1960-talets medborgarrättsrörelse – stod tusentals anonyma modiga människor, inte minst kvinnliga svarta hembiträden, som kämpade mot diskriminerande lagar och regler.

På senare år har Angela Davis framför allt uppmärksammats för sina kritiska granskningar av den privatiserade fängelseindustrin. Angela Davis nöjer sig inte med att kräva kriminalvårdsreformer utan menar att hela systemet med fängelser bör avskaffas i sin nuvarande form.

Davis har varit en viktig gestalt inom den queerfeministiska rörelsen och bland annat slagits för transpersoner, inte minst transpersoner som sitter i fängelse. Hon är dessutom principfast antiimperialist och missar sällan ett tillfälle att kritisera USA:s utrikespolitik.

Ibland känns det svårt att förstå att en så här fruktansvärt radikal person kan vara en av USA:s mest kända politiska tänkare.

Kalle Holmqvist

Bok

Frihet är en ständig kamp

Angela Davis

Tankekraft