Glad nyhetsjingel. ”Om nån hade en halvrisig start på dagen så tog det nog en bättre vändning när de kom ner till stan. För då överraskades 500 bussresenärer med en frukostpåse på Resenärens dag. Bara happy smiles efter det!”

Glad nyhetsjingel. ”5-årsjubileum för effect-plus-kryssningen. 165 nätverkssugna företagare checkade ut från jobbet och checkade i stället in på Ålandskryssning. Hur sen dansanta Tony Irving och Cecilia Ehrling lyckades hamna på gruppfotot grunnar nog de flesta på efter kryssningen.”

Glad nyhetsjingel. ”Ett jädra fint öl expanderar och flyttar sin tillverkning till Gävle. Skål för det!”

Ett axplock ur Gävle kommuns senaste videobrev till de närmare hundratusen invånarna. En journalistisk form, upplägget liknar ett slags nyhetssvep, med bara glada nyheter.
– Det är pinsamt låg kvalitet. Är det verkligen det här man ska använda skattepengarna till? Att bygga upp egna tv-sändningar som sprider en otroligt vinklad bild av verkligheten? Det frågar sig Daniel Nordström som är chefredaktör för Gävletidningen Arbetarbladet.

Den som bestämmer över hur ”bilden av Gävle” byggs heter Johan Adolfsson och har titeln kommunikationschef. Enligt honom har kommunen ett ansvar att fylla det tomrum som uppstår när de journalistiska redaktionerna skär ner.
– Kommun och medier har tillsammans ett allmänbildande ansvar. Nu klarar inte medierna av att leverera. Då måste någon kliva in och lösa åtminstone allmänbildningsfrågan.

Är ett videobrev med ölreklam allmänbildande?
– Ja, det är klart. Det handlar om företag som växer i Gävle.

Ska skattepengar användas till det?
– Ja. Medierna klarar inte bredden längre, näringslivsfrågor faller till exempel helt bort. Vi har i ett halvår diskuterat hur vi förbättrar näringslivsklimatet här. Det vi får höra är: lyft fram goda exempel.

Ska kommunen sköta spritföretags marknadsföring?
– Är det marknadsföring? Ja, kanske. Det gäller att ha koll på gränsen. Problemet blir om vi konsekvent lyfter fram ett och samma företag. Och det är inget problem att de jobbar med alkohol.

Johan Adolfsson återkommer till begreppet positionsförflyttning.
– Att du ringer mig innebär att vi har lyckats, vi är i rörelse, väcker frågor, irritation. Ligger vi inom lagens gränser? Ja. Tangerar vi lagrummet? Ja. Är det ett problem? Nej.

Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström håller inte med.
– Kommunen sprider en förljugen bild under journalistisk täckmantel. Man undanhåller ju fakta. Det är helt enkelt propaganda som sprids.

Trams, tycker Johan Adolfsson. Enligt honom har hans mission sedan han fick jobbet som kommunikationschef för två och ett halvt år sedan varit att skaffa ”berättande kompetens”. Han är själv före detta journalist, och har rekryterat tre journalister och är i skrivande stund på jakt efter en fjärde som ska  ”stärka bilden av Gävle”. Visst, han vill ”avkommunalisera” kommunsajten. Men att de med skattemedel konkurrerar med lokala medier vill han inte skriva under på.
– Du gör precis samma misstag som alla journalister jag pratat med i frågan. Ni utgår från att ni har informationsmonopol. Det har ni inte. Det är stendött. Det enda ni har monopol på är att granska.

Det kommer ni aldrig att göra?
– Nej. Det är verkligen inte vårt uppdrag. Vi ska stärka Gävlebornas självbild. De är lite inbundna och förväntar sig inte mycket. De ska bli mer öppna. Det är en tuff resa och vårt uppdrag är tydligt vinklat. Vi ska lyfta fram goda exempel i nyhetsform.

Jesper Strömbäck är professor i medie- och kommunikationsvetenskap och särskilt inriktad på politisk kommunikation. Han anser att kritiken mot kommunala kommunikatörer lätt blir lite slentrian, särskilt från journalisthåll.
– Det största problemet är att antalet journalister krympt. Det är tydligt i forskningen att så länge politiker och tjänstemän vet att det finns starka journalistiska medier och risken att fel upptäcks är ganska stor, så har det en avhållande effekt. Med en större del av landet i medieskugga ökar risken för misskötsel.

Den del av kommunikationen som handlar mer om marknadsföring är mer gråskalig, säger han. Här finns delar att ifrågasätta ur ett demokratiskt perspektiv. Gävle är ett sådant exempel, anser han.
– Här går man utanför kommunens kärnuppgifter. Man tar på sig en roll man inte är lämpad för.

På så sätt kan lokala medier försvagas. Alla konkurrerar om människors tid. Och de som jobbar i en kommun kommer alltid att ha tillgång till informationen först.
– Risken är att kommunen på ett otillbörligt sätt försöker påverka bilden av verkligheten och att människor inte får den information de behöver för att kunna ta ställning.

Den konkurrensen, om invånarnas uppmärksamhet, ser även kommunikationschefen Johan Adolfsson.
– Medborgarna kommer ju att välja bort något. Och här ska vår del av kakan bli större. Men vi har helt olika uppdrag.

I praktiken blir det ju konkurrens?
– Hur kan det vara ett demokratiskt problem att fler röster hörs? Det skulle vara ett sant demokratiskt problem om det bara vore massmedia som skötte dialogen med medborgarna, säger han.

Nu är det knappast kommuners fel att tidningarna blöder och de kommunala granskarna blir färre.
– Ingen har det formella ansvaret här. Det skulle vara kommunrevisionen. Men för att deras information ska spridas så krävs att någon rapporterar. Då är vi tillbaka till medierna. Man kommer inte förbi att en fungerande demokrati förutsätter journalistiska medier som ser det som sin uppgift att ta fram information som människor behöver för att ta ställning i samhällsfrågor och inför val. Försvagas medierna kommer demokratin att bli svagare, säger professor Jesper Strömbäck.

Han saknar ett journalistiskt ansvar hos mediehusen.
– Läser man en lokaltidning i dag är det väldigt lite som handlar om kommunen som politisk organisation. Man borde i större utsträckning fråga vilken information är särskilt viktig att lyfta fram.

Om folk vill ha söta kattklipp?
– Just därför ska lokaltidningen ha annat. Söta katter finns redan där ute. Att duplicera det som andra gör är ingen långsiktig strategi. Snarare måste man argumentera för att mervärdet ligger i att ge det inte andra ger.

LÄS OCKSÅ:

Sparpaket och slakt på skånska redaktioner

Så tycker arbetsplatser inom LO om tidningsdöden

Småorter hamnar i medieskugga

Vem ska bevaka demokratin?

Sandra Lund: Snart kommer sug efter lite filtrering

Fler kommunikatörer, färre journalister

• Enligt en granskning tidningen Dagens Samhälle och Sveriges Radios program Medierna gjorde i våras är nu antalet kommunala kommunikatörer fler än tidningsjournalisterna. På tio år har kommunikatörerna växt med 106 procent. Och journalisterna har minskat med 25 procent.

• Under de två senaste åren har tusen journalistjobb försvunnit. Och tendensen fortsätter i år. En snabb genomgång av ett urval kommuner visar på att kommunikationsavdelningar växt sedan den granskningen, och flera redaktioner har fortsatt skära ner.

En bock – två berättelser

• I vintras fanns två versioner av samma historia i Gävle. En i tidningarna, en från kommunen. Båda handlade om den berömda Gävlebocken. Bockens skelett skulle skickas till en kommunal vänort i Kina. Det blev artiklar om hur den monterades ner, och kommunen meddelade sedan att bocken var på plats. Men Arbetarbladet kunde avslöja att det aldrig var originalbocken som fraktast iväg utan att kommunen skickat nytt virke.

• Kommunikationschef Johan Adolfsson säger i dag att kommunen gjorde fel, och att man själv gick ut med de korrekta uppgifterna när det uppdagades. Han säger också att det gjordes innan Arbetarbladet skrev om det. Exakt datum kan han dock inte minnas i dag, utan låter hälsa att bockgate är överspelad.