”Bilden av slösaktigt Grekland är fel”

Bilden av ett slösande Grekland är i grunden fel. Landets djupa kris beror också på grava felbedömningar av EU och finansmarknaden, sa ekonomen Sandro Scocco i går på ett seminarium som anordnades av tankesmedjan Arena Idé.

Tyskland är en av huvudpersonerna i det grekiska skulddramat.

I dag ska parlamentet ta ställning uppgörelsen om att förlänga stödprogrammet. Både Grekland och EU har därmed fått en kort tidsfrist för att inleda de verkligt svåra förhandlingarna. De handlar om hur den grekiska skulden – på 170 procent av BNP – ska hanteras och vad Greklands roll ska vara i eurozonen.

Inom Angela Merkels parti, CDU, finns flera röster som inte vill gå med ens på fyra månaders förlängning av stödprogrammet.

Sandro Scocco, chefsekonom på Arena Idé, som i går deltog på ett seminarium om den grekiska krisen, var kritisk till den bild som målats upp av Grekland.

Han hävdade att många sett upprinnelsen till krisen som att grekerna var lata och lånade en massa pengar strax innan krisen bröt ut

– Det stämmer faktiskt inte alls, sa han.

Under 1980-talet växte den grekiska skulden till 100 procent av BNP. Den låg sedan på samma nivå under flera årtionden tills finanskrisen bröt ut 2008. Då steg skulden kraftigt igen, främst på grund av att landet var tvunget att betala höga räntor.

Enligt Sandro Scocco finns det en rad olika förklaringar till det tuffa läget i Grekland just nu. En är att det i eurosamarbetet inte planerades för hur skuldkriser skulle lösas. Att gå in i en gemensam valuta innebär att länderna avsäger sig möjligheten att devalvera, sätta egna räntor och trycka pengar. Det är klassiska metoder som använts av krisdrabbade länder.

– Marknaden har också gjort fundamentala misstag, sa han.

Mellan 1980- och 2000-talen litade inte finansmarknaden på den grekiska ekonomin. Landet fick därmed betala höga räntor på sina lån. I början av 2000-talet ändrades det dock då euron infördes. Finansmarknaden erbjöd billiga lån eftersom de såg kreditrisken som obefintlig. När sedan krisen kom visade det sig att det var en grav felbedömning. Lånen blev dyrare igen.

Greklands stora misstag var, enligt Sandro Scocco, att de tog emot de billiga lånen.

– Pengarna pumpades rakt ut i ekonomin och de fick alldeles för hög tillväxt.

I stället för att betala av sina lån gick pengarna till löneökningar och stora satsningar.

– Det här misstaget var de inte ensamma om att göra, säger han.

Då krisen blev ett faktum skrev trojkan – EU-kommissionen, ECB och IMF – ut åtstramningar som krismedicin. Enligt de första bedömningarna skulle åtstramningarna inte drabba landet så hårt. Arbetslösheten skulle max stiga till 15 procent och sedan vända nedåt, och 2014 skulle tillväxten vara på samma nivå som den var fyra år tidigare.

– Men arbetslösheten blev 28 procent i stället, säger Sandro Scocco.

– Min bild är mer komplex än den som säger att grekerna lånade som tokar och sen gick i konkurs. Det var en massa tunga aktörer som gjorde felbedömningar.

Journalisten Alexandra Pascalidou var också med på seminariet och enligt henne är krisen mer än ekonomisk.

– Det är även en politikens och demokratins kris, sa hon.

– I dag framställs medicineringen, krispolitiken, som något apolitiskt och objektivt. Som om att det inte finns några alternativ till det som görs. Men det finns alternativ.

Enligt Alexandra Pascalidou beskrivs det grekiska regeringspartiet Syriza alltid som ett vänsterparti medan ingen benämner de tyska politikerna som är kritiska till grekiska skuldlättnader som högerpolitiker.

Hon ansåg också att det var tydligt att en grupp drabbats hårdare än andra av krisen då skolor, äldrevård stängt och välfärdssystem skurits ned.

– Krisen krossar kvinnorna. Det är kvinnorna som bär upp den offentliga sektorn och det är den som slaktats. Men vilka tror ni tar hand om barnen och de gamla i dag? Det är kvinnorna.

Läs också:

LEDARE: Greklands nystart svår men nödvändig
Syriza ska styra med nationalistparti
Fattigdomens nya sidor
Åtstramningar behöver inte kosta liv
Priset för krisen