Värsta länderna för facket

Världsfacket vaskar fram världens värstingländer genom ett nytt index. Sämst för facket är det i Colombia, Kambodja och Centralafrikanska republiken. Bäst är det i Danmark, Uruguay och Sverige.

Morden och våldet. Det är vårt största problem, säger Maria Gómez Vásquez från colombianska facket CUT.

Några minuter innan Arbetet träffar henne på världsfacket IFS kongress i Berlin har hon vittnat om villkoren för hembiträden i sitt land.

IFS tar i år ett nytt grepp i sin årliga rapport om kränkningar av fackliga rättigheter. I stället för att sammanställa hur många som mördats och misshandlats har facket rankat länderna utifrån ett index efter villkoren för att jobba fackligt.

Länderna delas sedan upp i fem grupper. I den första gruppen – den bästa – finns Danmark, Sverige och Uruguay. I den femte – värsta – gruppen ingår Colombia, Vitryssland och Kambodja.

De senaste åren har det varit våldsamma sammanstötningar på arbetsmarknaden i Kambodja. En halv miljon jobbar inom landets textilindustri som drar in 35 miljarder kronor per år, men lönerna är låga. Textilarbetarnas fack har krävt en höjning av minimilönen till drygt 1 110 kronor i månaden. Trots att regeringen gått med på höjningen har den inte genomförts, vilket lett till sammandrabbningar mellan strejkande och polis där flera arbetare dödats och skadats allvarligt.

Många – nio av tio anställda – har endast tillfälliga kontrakt, vilket också facket är kritiskt emot. Att Kambodja pekas ut som ett av de värsta länderna bottnar även i att rätten att organisera sig har inskränkts.

FN-organet ILO har kritiserat Kambodjas lagar som detaljerat anger vilka som har rätt att bli fackliga representanterna. Dessutom är det svårt för facken att bli erkända av staten, och strejkrätten är begränsad.

Ett annat land som utmärker sig i IFS sammanställning är Grekland. Där var villkoren tidigare acceptabla men nu har de rasat – och landet ligger i det globala bottenskiktet. Under krisåren har facket sidsteppats, avtal och uppgörelser har inte hållits.

Anmärkningsvärt är att det inte finns något självklart koppling mellan hur utvecklat ett land är och vilka förutsättningar facket har.
Då IFS generalsekreterare Sharan Burrow presenterade rapporten sa hon att utvecklingsnivån i ett land är en dålig indikator på vilka rättigheter de anställda har att gå ut i strejk eller organisera sig.

USA är ett exempel. Det är världens rikaste land men hamnar i grupp fyra, näst sämst. Sammanställningen visar att fackligt aktiva mördats eller spårlöst försvunnit i nio länder. I 35 länder har arbetare fängslats på grund av sitt fackliga arbete.

FOTNOT: Världsfacket IFS (som på engelska förkortas ITUC) håller kongress i Berlin den 18 till 23 maj.