Så här på årsdagen av mordet på Olof Palme frodas åter spekulationerna om vem som höll i vapnet.
Det är förvisso viktigt, men låt inte jakten på mördaren skymma de förutsättningar som då rådde med det genuina och fanatiskt hetsande hat som piskats upp mot vår statsminister.
Låt aldrig mordet på Olof Palme framställas som ett dåd av en enskild galning. Låt aldrig den bild som skapades här på hemmaplan hamna i bakgrunden.
Många hatade Olof Palme. Många uppmuntrades i detta hat av svensk borgerlig press och deras chefredaktörer i det drev som måste ses som seklets mest kraftfulla journalistiska kampanj. Det var en hetsjakt som pågick.
Mordet är ett trauma som aldrig läkts för det svenska samhället, och vi har fortfarande chocken svävande som något hotfullt och okänt över oss.
Ovissheten om vad som hände och vem som höll i vapnet gör att den rädsla och den avsky som detta opersonliga töcken skapat fortfarande svävar där, strax intill oss.
Därför är det naturligt att spekulationerna kring mordet åter kommer i gång, vare sig de utgår från Stieg Larssons kvarlämnade försök till kartläggning av mordet eller Leif GW Perssons kommentarer.
Men bakom allt detta, var finns beskrivningar av hatet?
Vid tiden för mordet gick piltavlor med Palmes bild att köpa i många affärer.
Vi levde i en tid när Dagens Nyheter kontinuerligt matade sina läsare med nidbilder av en kroknäst Olof Palme med vild, svart och sinnessjuk blick.
Det är bilder som i sin utformning var snarlika de nidteckningar som nazisterna beskrev ”de judiska råttorna” med på 1930-talet – och det finns ingenting som tyder på att DN:s bevekelsegrund att publicera dessa teckningar på Olof Palme hade annat syfte än att piska upp avsky.
Vecka efter vecka, månad efter månad såg vi dessa teckningar i Sveriges största morgontidning.
Det var en tid på jag själv som reporter på Expressen på min arbetsplats kunde höra journalister på tidningen Expressen med allvarlig röst diskutera om Olof Palme var på väg att sälja Sverige till Sovjetunionen.
Och om han skulle avgå frivilligt eller om han skulle behöva tvingas bort med vapenmakt.
Mordet på Olof Palme är ett öppet sår så länge inte händelseförloppet är utrett och mördaren inringad.
Men låt oss aldrig glömma det hat som så många piskade upp mot Olof Palme och som föregick mordet.
När ska vi få höra dem förklara att de handlade fel?
