När vidden av migrationsminister Tobias Billströms aktiehandel nu blivit mer känd är det uppenbart att statsminister Fredrik Reinfeldt bytt Sveriges tidigare öppenhet med ministrars aktieinnehav mot en ny policy: största möjliga tystnad.
Egentligen borde denna tystnad heta ”Carl Bildts praxis”, eftersom tystnaden bredde ut sig redan när Carl Bildt vägrade alla svar runt sina aktier i Lundin Oil.
Mot den svenska policyn för ministrars aktieinnehav behöll Carl Bildt då sina aktier för att kunna sälja dem med ännu högre förtjänst vid ett senare tillfälle.
Tobias Billström köpte aktier i gruvföretaget Northland Resources bara några dagar efter att regeringen nåtts av information som kunde påverka aktiekursen.
Snubblande nära insiderbrott, eftersom ingen får använda information som inte är allmänt känd i sin aktiehandel.
Nyligen stod det också klart att Tobias Billström även köpt aktier i gruvbolaget Lappland Goldminers.
Men tidpunkterna runt när denna handel skedde har statsminister Fredrik Reinfeldt belagt med sekretess. Det är alltså i detta fall omöjligt för utomstående att bedöma om Tobias Billström försökt sig på någon form av insiderbrott eller inte, något som knappast gynnar öppenheten gentemot ministrars agerande och eventuella korruption.
Denna negativa inställning till den öppenhet som traditionellt har rått i Sverige är olycksbådande. Uppenbart bryt sig Reinfeldt inte om risken för korruption i sin egen regering när han ratar andemeningen i vår grundlagsfästa offentlighetsprincip.
I dag blev det känt att Socialdemokraterna och Miljöpartiet anmäler händelsen till Konstitutionsutskottet.
Det är en tydlig och bra markering om att Sverige ska fortsätta som en öppen rättsstat, även under en borgerlig alliansregering.
