Högt pris för korta jobb

Trygga anställningar. Det argumenterar Shadé Jalali för i den nya boken Stoppa skitlivet.

Fler fasta anställningar skulle ­skapa ­bättre hälsa, välmående och ­ekonomi hos ­landets medarbetare. Såväl regering som arbetsgivare måste förstå att de har mycket att vinna, säger Shadé Jalali på ­tankesmedjan Arena idé.

I september i år hade 17 procent av de anställda i Sverige ett tillfälligt kontrakt. Det senaste året har antalet tidsbegränsade anställningar ökat med 51 000, medan tillsvidare­anställningarna under samma tid minskat med 10 000.

– Det är väldigt allvarligt, säger Shadé Jalali, som i veckan kom ut med boken Stoppa skitlivet.

Tillsammans med sin medförfattare Mats Wingborg presenterar hon 22 förslag på hur visstidsjobben, och vad de kallar tillfälliga anlitandeformer, ska begränsas. De vänder sig också mot inhyrningar av bemanningsanställda när de ersätter permanenta behov, och ”falska” företagare, det vill säga anställda som blir uppsagda och i stället får utföra samma uppgifter som f-skattare.

Räknas dessa grupper in blir antalet med otrygga kontrakt fler än vad statistiken för tillfälliga anställningar visar.

Shadé Jalali säger att det borde införas ett krav på arbetsgivare att anmäla sina olika ”anlitandeformer” till en myndighet. En samlad statistik behövs, anser hon, för ett samlat grepp på problemet.

I veckan presenterades Stoppa skitlivet i en debattartikel på Svenska Dagbladet på nätet.

Där föreslår författarna tillsammans med Arena idés chef Boa Ruthström och utredningschef Lisa Pelling att regeringen ska tillsätta en trepartskommission. Politiker, fack och arbetsgivare skulle där ta ett helhetsgrepp på frågan om tryggare anställningar.

I dag finns ett missbruk där visstidsanställningar staplas på varandra, anser debattörerna, vilket också är något som Sverige har fått kritik från av EU-kommissionen. Men trots risken att ställas inför EU:s domstol har regeringen inte vidtagit några åtgärder.

Länge har kvinnor, unga och personer med utländsk bakgrund varit de som till stor del fått hålla tillgodo med tillfälliga anställningar. Men korttidsjobben blir också allt vanligare inom andra grupper på arbetsmarknaden, framför allt arbetare. Industrin och transportsektorn har till exempel sett fasta jobb försvinna och ersättas av tillfälliga under de senaste fem åren.

Konsekvensen av att de tillfälliga anställningsformerna blir fler är att otryggheten ökar, säger Shadé Jalali. Men det är som med miljön, jämför hon: Trots varningssignaler skjuter man frågan om klimatet på framtiden.

Samma sak i arbetslivet, säger hon: Vi ser sjukskrivningarna öka, vi ser fler psykosociala arbetsmiljöproblem, vi ser att folk inte orkar med jobbet, vi ser unga som inte kan flytta hemifrån, vi ser dem som inte kan försörja sig:

– Trots det går det åt fel håll, ingen orkar se sambandet med den växande andelen tillfälliga jobb, säger Shadé Jalali.

Viktigast är att minska arbetslösheten. Då skulle marknaden själv slå ut jobb med dåliga anställningsvillkor. Därutöver presenteras en rad förslag i boken, bland annat att företrädesrätten ska stärkas för dem som är visstidsanställda samt att bemanningsanställningar inte ska få ersätta permanenta behov.

Ett annat förslag innebär att arbetsgivarna ska få en straffavgift motsvarande tre månadslöner för den som är visstidsanställd mer än 18 månader. Om anställningen i stället övergår i en fast tjänst skulle avgiften försvinna.

– Grunden är att få arbetsgivare att se det här, få dem att jobba för fler fasta anställningar. De tjänar ju också på att veta vilka som kommer till arbetsplatsen varje dag, de tjänar på kontinuitet och på att medarbetarna mår bra. Nya människor varje dag är rätt krävande.

Även om ansvaret är arbetsgivarens och politikernas finns det mycket facket kan göra, enligt författarna. Till exempel använda lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande mer effektivt.

– Anledningen till att vi är där vi är, är att arbetsgivaren har fått så himla stor makt. Och den väg de verkar vilja gå är mot ökad otrygghet. Någon gång måste arbetsgivarna förstå att de måste ha ett samhällsperspektiv, säger Shadé Jalali i det lilla grupprummet hos Arenagruppen i centrala Stockholm.

Frågan om korta anställningar har ­engagerat Shadé Jalali länge. Som 23-årig undersköterska (för 14 år sedan) sa hon så här till Aftonbladet: ”På sjukhemmet där jag sommarjobbar, arbetar många invandrarkvinnor. Men de går som timanställda och vikarier. Alla utom någon enstaka av de fast anställda är svenskar. Där har facket ett ansvar.”

Då hade hon just fått sina drömmar om att bli barnmorska krossade av insikten att det där med blod inte var hennes grej. Hon hade i stället börjat sin väg mot att bli samhällsvetare, genom att läsa sociologi och internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola och Lunds universitet. Hennes professor hade rekommenderat henne när Aftonbladet sökte en ung invandrarkvinna med ”hög röst”.

Reportern ville att hon skulle formulera ett slags manifest, och det gjorde hon. Bland annat krävde hon då att invandrarkvinnor skulle kvoteras in på alla nivåer, i arbetslivet och i universitetsvärlden. Och så sa hon det där om skillnaden mellan vilka som fick fasta och vilka som fick tillfälliga anställningar.

– Jag var själv tillfälligt anställd, jag jobbade timmar samtidigt som jag läste till samhällsvetare och så sommarjobbade jag under flera år, berättar hon.

Nu har hon sitt fasta jobb på Unionen, där hon är likabehandlingsansvarig. Men under året är hon utlånad och jobbar som gästutredare på Arena idé.

Hade hon skrivit boken som likabehandlingsspecialist hade hon haft med en tydligare genusanalys, säger hon.

– Det är lite kluvet, men det finns en vits med att göra frågan till ett allmänt problem, inte en kvinnofråga. För gör man det är risken att bara kvinnor känner sig berörda. Det är ett samhällsfenomen men det drabbar alla olika, säger hon.

Läs också: Arbetsgivarna ser inga problem