Psykisk ohälsa slår rekord

Psykisk ohälsa är motorn bakom den stigande ­sjukfrånvaron. Nya siffror visar att fler sjukskrivs med psykiska diagnoser nu än 2005. Vad utvecklingen beror på är politiskt omstritt.

98 månader i följd, från november 2002 till och med december 2010, blev sjukpenningdagarna i Sverige färre för varje månad. Det är en svårslagen svit.

Dess politiska betydelse kan knappast överskattas. Utbetalningarna av sjukpenning sjönk under perioden 2002 till 2010 från 41 till 17 miljarder. Samtidigt minskade utgifterna för sjukersättning, som är mer trögrörliga, från som mest 55 miljarder till under 38 miljarder. De minskade kostnaderna för sjukförsäkringen har varit en förutsättning för regeringens jobbskatteavdrag.

Men sedan januari 2011 har dagarna med sjukpenning blivit fler. Och bakom ökningen står i stort sett en enda av de 21 diagnosgrupperna i Försäkringskassans statistik: psykiska sjukdomar, främst stressrelaterade sjukdomar och depressioner. Sedan 2011 är de här sjukdomarna den vanligaste orsaken till att kvinnor får sjukpenning.  För män är de på god väg upp på förstaplatsen.

Inflödet av nya sjukfall med psykiska diagnoser minskade 2005 till 2009, men sedan har det ökat stadigt. Nu är 2005 års nivå passerad, enligt färska siffror som Försäkringskassan har tagit fram för Arbetet. (Att just 2005 används som startår beror på att det är det tidigaste år då Försäkringskassan kan särskilja de psykiska diagnoserna någorlunda säkert.)

2005 inleddes ungefär 100 000 sjukskrivningar med psykiska dia­gnoser. Under perioden juli 2012 till juni 2013 inleddes 110 000 sådana sjukfall.

Samtidigt var det totalt sett fler som sjukskrevs 2005 än den senaste tolvmånadersperioden. De psykiska sjukdomarnas andel har därför ökat kraftigt.

Redan i våras lät socialförsäkringsminister Ulf Kristersson bekymrad. Han tillsatte flera utredningar om den psykiska ohälsan. Samtidigt tog han själv på sig läkarrocken och ordinerade minsta möjliga sjukskrivning, som han anser är mycket mer skadlig vid psykiska problem än vid benbrott.

Ministerns oro är förklarlig, av flera skäl:

• Sjukskrivningar med psykiska orsaker blir längre än sjukskrivningar i någon annan diagnosgrupp, inklusive tumörsjukdomar. Medianlängden för en psyksjukskrivning är 75 dagar, mot 43 för samtliga sjukdomar.

Ett inflöde av nya psyksjukskrivningar gör därför att mängden pågående sjukfall växer snabbt. Andra kvartalet 2013 stod psyksjukfallen för hela 36 procent av alla pågående sjukfall. Bland kvinnor utgjorde de 40 procent.

• Psykisk sjukdom blir i många fall återkommande.
• Personer med psykiska diagnoser har högre inkomst än genomsnittet för de sjukskrivna, och alltså högre sjukpenning.

Att just den psykiska ohälsan ökar är alltså extra hotfullt. Både skattesänkningar och välfärdssatsningar kan snabbt trängas undan.

Men vad ökningen beror på är inte självklart. Debatten om dess orsaker spänner över allt från bristande jämställdhet i hemmet (som skulle kunna förklara att kvinnor drabbas mer än män) till sociala medier (vi stressas av ständiga Facebookuppdateringar om hur lyckade alla andra är).

– Främst är den ökade psykiska ohälsan ändå en signal om tuffare förhållanden i arbetslivet, säger Kjell Rautio, välfärdsutredare vid LO. Det handlar om otrygga anställningar och press i jobbet.

Sten Gellerstedt, arbetsmiljöexpert vid LO, beskrev i en rapport i våras hur arbetsmiljön har hårdnat sedan början av 1990-talet. En stor intervjuundersökning visade att arbetare och lägre tjänstemän tvingas arbeta allt hårdare, blir mer styrda i jobbet och har allt mer osäkra anställningar.

– Otillräcklighet är ett mer precist ord för vad människor känner än stress, säger Sten Gellerstedt. Otillräckligheten kan bero på tidsbrist, men lika gärna på att du som undersköterska sätts på arbetsuppgifter som en sjuksköterska borde utföra.

Inom vården och äldreomsorgen, där knappheten på resurser är kronisk, förstärks frustrationen av att personalen möter patienternas lidande.

– Det är logiskt att sjukskrivning av psykiska orsaker är vanligast i kommuner och landsting, anser Sten Gellerstedt.

Tesen att tidsbegränsade, osäk­ra anställningar skapar oro och ångest får vetenskapligt stöd, senast i en doktorsavhandling av Anna-Karin Waenerlund vid Umeå universitet. Tillfälligt anställda vågar inte föra fram kritik, plågas av orättvisor på jobbet, oroar sig för sin ekonomi och lider av sömnproblem.

– Ytterst beror ökningen av psykisk ohälsa, som syns i hela OECD, på den globala kapitalismens utveckling, säger Kjell Rautio. Den för med sig allt högre krav på prestation och kompetens.

Det breda synsättet står i kontrast till regeringens betydligt snävare förklaringsmodell. Ulf Kristersson säger förvisso att orsakerna till den psykiska ohälsan är ”komplexa”, att kraven i arbetslivet spelar in och att mer kunskap behövs. Men de utredningsuppdrag han har givit och de uttalanden han har gjort tyder på att regeringen snarare söker orsaker inom sjukförsäkringen och hos individen.

I budgetpropositionen för 2014 ger regeringen sin analys av utvecklingen. Där står individens ”drivkrafter” i centrum. Om och om igen betonas att Försäkringskassans prövning av rätten till ersättning inte får mjukna. Att de justeringar som gjorts i regelverket inte får leda till en ”uppluckring”. Att människors attityder spelar stor roll, varvid antalet avslag och indragningar av sjukpenning (som minskade 2011 och 2012) har en betydelsefull ”signaleffekt”.

Regeringen vill gärna hitta orsaker som inte har med ett hårt och otryggt arbetsliv att göra, anser Tomas Eneroth (S), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott. Den har ju själv försämrat anställningstryggheten och företagshälsovården.

– Jag vill varna för att man privatiserar sjukdomsorsaker. Att man cyniskt vältrar över skulden på den enskilda kvinnan, som inte anses stresstålig nog på grund av svårigheter hemma eller något annat. I stället för att se systematiken: att slimmade arbetsplatser, uppdrivet tempo och brist på rehabilitering slår ut människor.