Jag sitter i Bryssel och undrar vart morötterna har tagit vägen.

Framför mig står forskare och representanter från EU-kommissionen.

De skissar en bild av ett åldrande Europa.

Färre barn föds och vi lever längre, men vem ska egentligen jobba? Det är frågan.

EU har sin lösning. Äldre ska aktiveras. Av den anledningen har EU utropat 2012 till året för aktivt åldrande. Äldre ska må bättre, ges möjligheter att utbilda sig och byta jobb samt gilla sitt arbete.

Jag sitter längst fram i ett konferensrum och sticker ut.

Jag är svensk. Hon bakom mig är grek. Bland hennes landsmän anser endast 27 procent att människor ska ha rätt att jobba efter pensionsåldern. Samma sak gäller spanjorskan till höger om mig. Inte heller hennes landsmän tycker att det är en särskilt bra idé att tillåta äldre att hänga kvar på arbetsmarknaden.

Jag kan förstå det. Arbetslösheten i deras länder är hög. Men det finns även ett annat samband.

När EU ställt frågor om hur människor i olika länder ser på äldres roll på arbetsmarknaden växer ett mönster fram. I sydeuropeiska länder, som Grekland, Italien och Spanien, är få beredda att fortsätta jobba efter pensions­åldern.

Jag sitter här och sticker ut, tänker jag då jag ser statistiken framför mig.

Sverige toppar listan över andelen sysselsatt mellan 60 och 64 år.

Och i Sverige och andra nordeuropeiska länder tycker de flesta att det ska vara möjligt att arbeta även efter att pensionsåldern infallit.

– Ålder är bara en siffra, tjatar de mest optimistiska.

Men varför är det så egentligen? Hur kommer det sig att vi som jobbar mest också är mest villiga att jobba efter att vi fyllt pension?

Framför mig står Sarah Harper.

Hon är professor på Oxfords universitet och en av världens ledande forskare när det gäller människors åldrande. Hon har vänt och vridit på siffrorna. Hennes slutsats är att i länder med en väl fungerande välfärd vill många äldre jobba. Ett bra välfärdssystem verkar med andra ord lindra jobbångesten.

Jag kan inte låta bli att tänka på Spanien, Grekland, Italien och Portugal. Där har de länge haft stora problem inom välfärden – och nu görs kraftiga besparingar. Pensionsutbetalningar sänks och pensionsåldrar höjs.

För mig verkar det som om morötterna har strukits från menyn.