Snöchock! Snökaos!

Snön yr och vallarna växer. För brandmän, hemtjänstpersonal, sophämtare, järnvägsarbetare och andra blir arbetsdagarna extra tuffa.
– Snön har ställt till det extremt mycket för oss, säger tågvärden Patricia Nuñez Coña.

Det snöar. Och snöar och snöar. Hela landet har präglats av minusgrader och ihållande snö.

Det har inte gått så långt att -40,2 grader Celsius är vardag i Sverige. Det var decembers köldrekord, i Lapplandsfjällens Nikkaluokta. Men också söderöver i landet har det bitit rejält i kinderna. Kalmars befolkning såg sin kallaste december sedan mätningarna började 1859 med minus -25,3 som bottennotering.

I sportbutikerna har biträdena fullt sjå med att visa tjocka jackor. Om infarterna är snöröjda, vill säga. För snön – och röjningen – påverkar kundtillströmningen i butikerna.

Sophämtare kan inte köra fram till fastigheter och tunnor draperas av snö. Hämtpersonalen arbetar hårt för att komma i fatt schemat, har exempelvis Stockholms stad meddelat.

Långtradare kör fast, busschaufförer kör av vägen. Brandmän hittar inte brandposter, hemtjänstpersonal har svårt att förflytta sig, tågpersonal får ta mycket ilska från passagerare.

Snön påverkar mångas arbetsvardag.

Vi halkar, det knarrar under fötterna. För vissa går knarrandet upp som pilar i märg och ben. För andra får det musklerna att slappna av.

För det är dubbelt.

– Jag mår bra. Jag gillar vintern och hösten av någon konstig anledning, säger Lone Henriksen, vårdbiträde i Skärholmen i södra Stockholm.

Snön i sig, och årstiden, är mysig, tycker hon. Hon gillar att gå ut och göra snölyktor och åka pulka med barnen.

Som hemtjänstpersonal kör hon runt i bil. Det har varit väldigt halt och dåligt plogat och hon har tvingats parkera långt från husen. Annars kör de ofta upp på gångvägar för att slippa bära tunga handlingar och spara på axlar och rygg.

Lite ”putt” har hon väl blivit när hon fått kånka långt. Men mest tänker hon på brukarna.

– Våra gamla tanter och farbröder blir så begränsade, de kommer inte ut för att det är mycket snö, säger hon.

Hennes kollega i en annan del av Stockholm, Jan Röhdin, tycker också synd om äldre, de som bor på fel sida gatan till exempel. För i stadsdelen plogas bara ena trottoaren.

– Men det är synd om oss också, säger han.

Snön påverkar arbetslivet som vårdbiträde inom hemtjänsten, oja! Schemat är tajt även i barmark. I det så kallade cykelschemat finns ingen tid för förflyttning mellan brukarna. Personalen har fått bråka för att åtminstone få ett gångschema, som också det är tajt. Cykel är bara att glömma i det här väglaget.

Den här dagen står han på Eklångsvägen i Årsta och det snöar ymnigt. Det har slagit om till plusgrader och asfalten skymtar för första gången på månader. Isen är dock förrädisk.

– Peppar peppar har jag klarat mig, men jag var nära i går, när foten slant på en isfläck. En kollega drattade på ändan ner för en trappa häromdagen, hon blev rejält mörbultad.

– Jag går inte och mår dåligt över snön. Jag är för gammal för det. Ha ha ha! Men jag vill ha vår, säger han.

Roger Sturk hade också kunnat vara utan snön. Han är arbetsmiljöansvarig för Seko på Infranord (tidigare Banverket Produktion). Snön är helt klart ett arbetsmiljöproblem för ban-, signal- och elteknikerna, säger han.

– Det blir tyngre att jobba och kroppen tar mer stryk.

Men största arbetsmiljörisken för järnvägsarbetarna är påkörning. Förra säsongen förekom dödsolyckor i branschen, men inte hos Infranord. Däremot har Roger Sturk sett statistik som visar att tillbuden mer än fördubblades förra vintern jämfört med året innan.

Lokförare har varit nära att köra på personal. Bevakare har sagt till för sent, så personen på spåret har fått kasta sig bort. I år, med en ny snövinter, ser det ut att ligga på samma höga nivå.

En icke-vetenskaplig bedömning är att snön visat sig fördubbla riskerna.

Med fler akututryckningar blir planeringen inte 100-procentig.

– Man ska bara … och så kommer tåget, säger Roger Sturk.

Att handskas med resenärer som inte kommer fram i tid på grund av insnöade växlar eller isbildning eller vad det nu kan vara innebär också en psykosocial påfrestning. Det drabbar främst personal ombord på tågen.

– Vi blir utskällda. Folk är aggressiva och vissa tappar humöret och ger sig på oss, säger Patricia Nuñez Coña, tågvärd från Malmö.

Tåg har varit inställda eller försenade. Det massiva snöandet inleddes samtidigt som Citytunneln (17 kilometer järnvägsförbindelse genom Malmö) öppnades i mitten av december. Mellan jul och nyår kom hon inte iväg på en enda tur. Då fick hon dra på sig en informationsväst i stället och försöka ta sig an kunderna så lugnt som möjligt.

– Första veckan var väl ingen schyst mot oss. De gapade och skrek. Men sedan började de visa förståelse, de tyckte väl att vi gjorde så gott vi kunde.

Vagnar har samlat is och skickats på lagning, vilket lett till för korta tåg. En person som inte fick plats på tåget spottade mot Patricia Nuñez Coña.

– Han kom emot mig aggressivt och jag såg att han skulle reagera olämpligt. Så jag hann stänga dörren om mig. Jag tänkte bara, gud vad bra att jag är snabb, säger hon och skrattar.

Nattsömnen påverkade det inte. Men kolleger som råkat ut för värre hot och tungt obehagliga våldshändelser har haft svårt att sova.

Daglig övertid, inställda raster och luncher, för kort nattvila har blivit vardag för alla. Frustrationen bland personalen, vars intressen kommer efter kundernas och de ekonomiska, är stor.

– Folk är helt slut! Ingen räknar med att sluta den tiden som står på schemat.

Själv höll hon på att missa nyårsfirandet. Hon hade två timmars marginal från sin egen arbetsdags slut till sin privata tågresa till Göteborg. Men jobbtåget var försenat. Det var hemskt: panik, panik, säger hon.

– Jag förberedde mig mentalt på att fira nyår hemma. Då vet man hur kunderna känner sig, säger hon.

I Nikkaluokta har Anna Sarri en ”tunnelkänsla” på grund av den djupa snön. Det går inte att åka snöskoter eller gå ovanpå snölagret som de är vana vid där. Hon tycker att det räcker, men ute fortsätter snöfallet.

– Vi accepterar och står ut, men vi kan också tycka att det är svårforcerat och vid köldknäpparna är det bara att sitta inomhus, säger Nikkaluoktabon.

-40,2 löd köldrekordet i december. Allt blir behagligare i februari, när solen tittar fram bakom fjället. Till dess är fjällanläggningen, som hon driver tillsammans med familjemedlemmar, stängd för gäster.

Snön innebär visserligen extra jobb, men det blir en del av vardagen.

– Alla våra byggnader är planerade för snö. Det är väl vad som skiljer norr från söder, säger hon.

De eldar i vedspisar och reder sig.

– Herregud, Kamprad har gjort så bra Ikeapåsar, vi fyller och bär in en extra gång bara.

Jodå, i sällskap med snön mår hon ganska bra och har det ombonat.

– Vårt största bekymmer är: Kommer turisterna eller inte. Har de fått smak för vintern och blir sugna, eller tänker de: usch, inget mer? Det är vår dagliga oro, säger Anna Sarri.