Överkörda av Posten – och sitt fack

Genom den väldiga postterminalen i Årsta passerar en fjärdedel av Sveriges brevvolym. Övre raden: Jan Gebring, Peter Mattsson, Ingrid Blom-Lundegård och Sara Hassen.

Tusentals anställda berörs när Posten koncentrerar arbetet till färre terminaler. Vid den största terminalen, i Årsta i Stockholm, känner sig facket överkört av både Posten och Seko.

Lägre kostnader. Bättre service. Och bättre miljö genom att fler brev och paket transporteras med tåg. Det fanns bara fördelar när Postens koncernstyrelse i början av hösten beslutade att hanteringen av brev och paket ska samlas till färre terminaler. Helt nya terminaler kommer att byggas i Hallsberg och i Rosersberg, som ligger mellan Stockholm och Arlanda flygplats.

Men beslutet sätter igång en omfattande flyttkarusell inom Posten. Terminalerna i Karlstad och Västerås stängs, och verksamheten flyttas till Hallsberg. Terminalerna i Norrköping och Tomteboda, som har skurits ner tidigare, läggs ner definitivt. Till Rosersberg flyttas allt arbete vid Uppsalaterminalen, och kanske 40 procent av jobben vid terminalen i Årsta.

– Än en gång flyttas folk hit och dit, säger Jan Gebring, ordförande för Sekoklubben i Årsta. Än en gång kör de med oss.

Man kan tycka att de anställda vid Årsta­terminalen inte borde klaga. Deras terminal läggs åtminstone inte ner, och många bör kunna pendla de fyra milen till Rosersberg.

Ändå har facket i Årsta reagerat hårdare på Postens beslut än andra klubbar. Dels mot Postens ledning. Dels mot Sekos bolagsråd inom företagets brevverksamhet, som förhandlade med arbetsgivaren och accepterade förändringen utan att reservera sig.

– Förklaringen finns i vår historia, säger Jan Gebring. De postanställda i Stockholmsområdet är trötta på att kastas fram och tillbaka.

Förbluffande många vid Årstaterminalen har arbetat mellan 30 och 40 år inom Posten. Bara det senaste årtiondet har de fått flytta flera gånger.

När Klaraterminalen lades ner kring år 2000 flyttade en del arbete till den nybyggda Tomtebodaterminalen. Annat fördes till Årsta, där bland annat en ny maskin för klumpsortering (tjocka brev) installerades.

Efter bara fyra år fördes mycket av verksamheten vid Tomteboda vidare till Årsta – där den nya klumpsorterings­maskinen fick rivas av utrymmesskäl.

Nu ska brevsorteringen för norra Stockholmsområdet flyttas till Rosersberg fyra mil norr om staden – och Årsta ska få en ny klumpsorteringsmaskin. Igen.

– Sådant får oss att ifrågasätta Postens förmåga att planera, säger Jan Åhman, sekreterare i Sekoklubben på Årstaterminalen.

Tvivlen får näring av att klubben inte får se Postens beslutsunderlag.

– Av erfarenhet vet vi att det är mycket stora kostnader för att bygga en ny terminal och få den att fungera väl, säger Jan Åhman.

I Årsta tog det ett år­tionde, enligt facket. Nu passerar 25 procent av Sveriges totala brevvolym genom den väldiga hallen, stor som tre fotbollsplaner.

Terminalen är ett eldorado för den som gillar mekanik: Brev i alla storlekar och tjocklekar skiljs från varandra i olika sorteringsmaskiner, varefter en maskin för optisk avläsning läser av adressen på någon millisekund. Den del av breven som måste sorteras manuellt är nere i tio procent.

Men det som gör starkast intryck på en besökare utifrån är något annat. Här finns arbetsplatsbibliotek, pausgympa, konst på väggarna, gratis teaterbiljetter för de anställda – sådant som försvunnit på många andra arbetsplatser. Och tempot till trots är arbetsglädjen påtaglig.

– Jobbet är roligt, säger Sara Hassen. I kväll sköter jag en staplare. Den maskinen är nog min favorit.

– Det finns så många olika jobb att man får variation, säger Peter Mattsson, en av många som snart jobbat 40 år inom Posten.

Nu bryts arbetsgemenskapen upp, och facket befarar att många inte kan flytta med till Rosersberg, dit kommunikationerna är sämre.

– Alla dessa omorganisationer tar livet av oss personal, säger Ingrid Blom Lundegård, som just varit på pausgympa. Hon tror inte på Postens nya organisation.

LO-Tidningen möter också anställda som tror att Posten gör rätt. Och förstås de som inte vet vad de ska tro.

– En sak vet vi, säger Jan Åhman. Postens beslut skapar oro och river upp en verksamhet som äntligen fungerar, efter år av hårt arbete. Den nya organisationen måste ge väldigt stora fördelar för att väga upp detta. Men gör den det? Så länge vi inte får se kalkylerna tillåter vi oss att tvivla.