Slutspurt i valkampanjandet

Det är inte bara politiska partier som ­krigar in i kaklet. Även organisationer som LO och Vårdföretagarna har ­under de senaste veckorna rest land och rike runt inför söndagen. Båda har siktet ­inställt på ett och samma parti.

Det skulle kunna vara vilken svensk handelsplats som helst. Samma livsmedelskedjor utslängda en bit utanför stan dit konsumenter behöver bil för att ta sig. Det enda
som får en besökare att ana att i vi är i Skåne är de uppradade spette­kakorna på tobaksdisken vid ingången till Ica Maxi Bromölla.

I butiken befinner sig LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin. Det är dagens första arbetsplatsbesök under den skånska delen av LO-ledningens valturné. Det fikas med Icahandlaren och det blir rundvandring i butiken. Småprat med de anställda: Vet du att det är val? Tänker du rösta? Vad är viktigt? Några djupare diskussioner hinns inte med. Nästa arbetsplats väntar, och de anställda är upptagna med att plocka upp varor, sköta kassan eller hjälpa kunder.

Att LO ägnar en vecka åt just det här området är ingen slump.

– Nej, jag har varit här en hel del sedan EU-valet i våras. Den första fråga som kommer upp är invandringen. Men det är en fördel att det är mer okej att vara sverigedemokrat i dag. Då kan vi prata med varandra. Tystnaden är svårare, säger Tobias Baudin.

Det går att ha åsikter om hur mycket uppmärksamhet ett parti som fick 5,7 procent i förra valet ska få. Men i de här trakterna är ämnet oundvikligt. I EU-valet i våras röstade nästan var fjärde invånare i Bromölla på SD. I dagens lokaltidning kan vi läsa att barn på en grundskola i grannkommunen blivit nyfikna på arabiska sedan flera nyanlända flyktingbarn haft just arabiska i modersmålsundervisningen. Rektorn gick barnen till mötes och införde arabiska som tillval. Vilket gjorde föräldrar rasande: ”Jag vägrar låta mitt barn lära sig arabiska”. En annan artikel handlar om att Skånepartiets valmaterial med budskap som ”Stoppa invandringen!” ”Vi äter fläsk och dricker brännvin i Skåne” har blivit anmält för hets mot folkgrupp.

Bromölla följer en numera välkänd formel för populistiska och rasistiska partiers framfart: Liten bruksort med få invånare med utländsk bakgrund men en hög ungdomsarbetslöshet efter att den stora arbetsgivaren som en gång i tiden satte orten på kartan nu skär ner.

In på ICA Maxi kliver 25-årige Daniel Gunnarsson. Han bär mörkblå luvtröja med SD-loggan på bröstet. Han är en aktiv medlem. Det är en vecka sedan han tvingades lämna Ifö Sanitär, bruket som gjorde Bromölla känt med sin tillverkning av toalettstolar och handfat.

– Det var framför allt EU-kritiken som fick mig att välja SD. Men också att kraftigt begränsa invandringen. Jag älskar mitt land, jag är nationalist så SD är mitt val, säger han och lägger armarna i kors.

S sneglade han på, ”vi är ju en ­gammal bruksort”, men hittade inget ”riktigt arbetarparti” där.

Och facket är ju ”bara S-styrt”.

– Det vet man ju när man jobbat inom industrin. Sådana småsaker har alltid stört mig.

Men SD röstar inte direkt arbetarvänligt i riksdagen?

– Jag visste att du skulle säga så, skrattar han. Men det får toknissarna där uppe svara på. Jag engagerar mig i lokala frågor. Mer pengar till lokala företag. Och så har vi stört oss på halalslakt här.

En nationell fråga står han dock för. Han vill se fler lärlingsjobb. Inte praktikplatser. ”Riktiga jobb och riktiga löner”.

Bland de som jobbar inne i butiken är majoriteten kvinnor. De vill inte tala om hur de röstar.

– Jag har jobbat sedan jag var 15 år. Jag började som pizzabagare. Sedan blev det 27 år inom fiskeindustrin. För mig är valet självklart, ett parti för alla och för arbete. Och det är inte Modera­terna. Inte SD heller för den delen, säger Anneli Nordgren bakom spettekakorna i tobaksdisken.

Varför har SD så stort stöd här tror du?

– Folk är rädda. Och när man är rädd gör man dumma saker.

 

Humana, Umeå.

Det står fortfarande Inom innovativ omsorg på porten till tegelbyggnaden i centrala Umeå, en akademikerstad med relativ låg ungdomsarbetslöshet. Här hade SD inte mycket att hämta förra valet. Tredje största parti blev i stället Vänsterpartiet. Och andra frågor dominerar. Det var ingen slump att Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt – Mr Förbjud vinster i välfärden – höll sitt sommartal just här.
Att det står Inom innovativ på porten är lite förvirrande när man letar efter ett företag som heter Humana. Enhetschef Federico Luna som öppnar dörren förklarar snabbt att de inte riktigt hunnit med. Sedan januari är de ”en del av” Humana, Sveriges största omsorgsföretag, vars majoritet ägs av riskkapitalbolaget Argan Capital.

– Det är ingen skillnad i praktiken. Hittills har ingen ringt och frågat om cashen rullar in. Däremot är vi en del av en större verksamhet med fler samarbetspartners, säger han.

De cirka 15 anställda här sysslar främst med familjehemsplaceringar och ­öppenvård för norrländska kommuner.

– Det är mycket snack om vinster i välfärden. Själv är jag inte orolig. Jag har jobbat länge inom kommunen och är van vid politiskt styrda organisationer. Och då jobbar vi nästan enbart i röda kommuner. Behoven kvarstår i verkligheten oavsett beslut. Vår personal kommer alltid att behövas.

I dag agerar han värd för arbetsgivar- och intresseorganisationen Vårdföretagarnas valarbete. Det är dess näringspolitiske chef Håkan Tenelius som bjudit in sig själv för att möta två lokala S-politiker, som båda med stor sannolikhet tar en plats i socialnämnderna efter valet.

Håkan Tenelius kommer i taxi direkt från flygplatsen. Umeå är en av cirka 30 kommuner vars S-politiker får besök av Vårdföretagarna inför valet. Det handlar om kommuner där S har, eller förväntas få, en tung roll.

– Redan när vi lyssnade på debatten under S-kongressen 2013 förstod vi att det i praktiken kommer att vara kommuner och landsting som avgör möjligheterna för vinstdrivande företag inom vård och omsorg, säger Håkan Tenelius.

Han tycker inte att S-förslaget om vinster i välfärden är särskilt tydligt, ”mycket retorik, lite konkreta besked”.

– Det har vi däremot fått från olika kommuner. På de allra flesta håll är beskeden helt okej. På andra ställen, Borås till exempel, vill man återkommunalisera allt.

Du möter ett splittrat S?

– Ja. Stefan Löfven har väl öppnat för att man ska bestämma lokalt. Men det betyder också att det inte finns någon tydlig socialdemokratisk linje i frågan.

Att valarbeta är nytt för en organisation som Vårdföretagarna. Inför förra valet avsattes inga särskilda medel på det kontot. Nu satsar man drygt fem miljoner kronor. ”Hotet” fanns inte då, som Håkan Tenelius uttrycker det. Och statistiken ger honom rätt. De tre senaste åren har riskkapitalbolagens investeringar rasat inom svensk vård, skola och omsorg.

Federico Luna dukar fram kaffe och wienerbröd. Lokala medier är inbjudna. Ingen dyker upp. Det gör däremot socialdemokraterna Janet Ågren och Andreas Lundgren. Det byts lite artighetsfraser. Sedan inleder Håkan Tenelius utfrågningen:

– Jag får olika bud från olika socialdemokratiska lokalpolitiker. Var befinner sig Umeå?

 

Ifö Sanitär, Bromölla.

Dagens tredje Bromöllabesök för LO:s Tobias Baudin med entourage är samma arbetsplats som sverigedemokraten Daniel Gunnarsson alltså fick lämna förra veckan. Från att Ifö haft produktion i samtliga fabrikslokaler kring Folkets Husgatan 1 gjuts och lackeras toalettstolarna numera i en av dem. Fyra andra bolag håller till i området. En sliten industrilokal står helt övergiven. I en annan huserar en konstförening.

– När jag började här 1982 var vi väl runt 1 200 kollektivanställda. I dag är vi 200, säger Kerstin Ilk, huvudskyddsombud för IF Metall på Ifö Bromölla.

Hon guidar oss runt i den varma fabriken. Arbetsmiljön liknar något från en sci-fi-film från 80-talet. Vita snabba robotar sköter lackering och montering av lika bländvita toalettstolar. Då och då syns en anställd. Lise-Lott Hansson, politisk sekreterare på LO som också är med på resan, frågar Kerstin om vi kan få prata med dem.

– De är nog lite stressade. Efter två varsel är stämningen lite tråkig. Det har generellt blivit svårare att prata med varandra.

Själv är hon kluven till robotarnas frammarsch inom industrin. Som huvudskyddsombud ser hon att problemen med stendammslunga och belastningsskador nästan är borta.

– Men det är jäkligt hemskt när folk förlorar jobben.

Särskilt på en arbetsplats där hela familjers identitet är kopplad till fabriken. För här är det inget ovanligt att generationer jobbat sida vid sida. Vid de senaste uppsägningarna gick gränsen för att få vara kvar vid 14,5 år. De unga försvinner, medelåldern på dem som är kvar höjs.

Vi går in på klubbexpeditionen. Kaffe och wienerbröd ställs fram. Lokala medier är inbjudna. Ingen kommer. Tobias Baudin frågar om det pratas politik.

– Vi försöker få igång samtal, men det blir inte så mycket sådant när det slimmas. Häromkring är det invandringen man pratar om när man pratar politik. Och fotboll, svarar Kerstin Ilk.

– Det är viktigt att berätta att en röst på SD är en röst på Reinfeldt som statsminister eftersom SD röstar med Alliansen i nio fall av tio, börjar Tobias Baudin.

Kerstin Ilk avbryter:

– Vad gör du egentligen?

– Ja, jag ansvarar för välfärdsfrågor, facklig-politisk …

– Ja, men vad vill du?

– Första steget är att byta regering. Sedan kommer vi att kräva en ny politik. Det är när vi tycker annorlunda än partiet som det händer något. Vi går framåt. Nu har vi tydligare roller. Vi satte vår valplattform redan i februari, långt före Socialdemokraterna. Och vi ser att partiet är betydligt närmare det vi tycker inom LO, till exempel i frågan om vinster i välfärden.

– Jaja, säger Kerstin Ilk på skånska. Löfven är ju IF Metallare också …

– Han kan vara bra ändå, säger Tobias Baudin.

 

Humana, Umeå.

Att S svängt i frågan om vinster i välfärden har även Vårdföretagarnas Håkan Tenelius märkt av. Det är en del av ”hotet”. Även om Vänsterpartiet är det han återkommer till under mötet med S-politikerna Janet Ågren och Andreas Lundgren. De båda lyssnar, antecknar mer när enhetschefen Federico Luna pratar än när Håkan Tenelius gör det.

– Jag tolkar det som att lov* blir kvar här om ni får bestämma.

Janet Ågren:

– Nej, det kan jag inte säga. Den är problematisk med ökad administration och logistik för kommunen, svarar Janet Åberg.

Håkan Tenelius:

– Men den är viktig för att maximalt utnyttja de idéer som finns.

Janet Ågren:

– Jo, vi har träffat många lokala vård- och hemtjänstföretag. Jag förstår vad du säger.

Håkan Tenelius:

– Ska det vara tillåtet att ut vinster i kommunen?

Janet Ågren:

– Vårt förslag innebär inget förbud men ett tydligt krav på bemanning. Eftersom det oftast är där företagen gör vinster.

– Svaret är alltså ja?

– Nej, vi stiftar inga lagar, säger Andreas Lundgren.

– Men rent praktiskt kan ni ta den makten.

Personalen är nyckeln. Reglerar man den minskar möjligheten att ta ut vinster.

Håkan Tenelius fortsätter fråga. Vill de ställa bemanningskrav? Många chefer inom privat vård och omsorg är kvinnor, det är väl bra? Janet Ågren och Andreas Lundgren blir allt tystare.

Efter mötet konstaterar Håkan Tenelius att svaren från Umeå inte blev glasklara.

– Sådana här möten, när man hänvisar mycket till nationell nivå, innebär fortsatt osäkerhet för oss. Men då är det särskilt viktigt att vi får en bra dialog som vi kan fortsätta efter valet.

Janet Ågren verkar inte helt hålla med om ordet dialog.

– Det var väl inte så mycket nytt. Det blev ju mycket övergripande nationella frågor som vi inte kan svara på. Då var det mer intressant att träffa någon från verksamheten på lokal nivå, så att vi får höra vad som fungerar eller inte gör det.

 

Bånken, Kristianstad.

LO-ledningens femte och sista besök i östra Skåne är puben Bånken. Lokala förbund har bjudit in. Det har även Lärarförbundet och en idrottsklubb gjort, visar det sig. Tobias Baudin som ska ”säga några ord” får nöja sig med att försöka överrösta krogsorl och trubadur från ett hörn på övervåningen. Nu tar politikern Baudin över.

”Kampen kommer att vara hårdare än någonsin. Det gäller att kämpa in i det sista.”

Han är aningen hes, men får folk att lämna grillbuffé och ölglas. Här befinner sig de redan frälsta och det handlar om att peppa.

– Jag får en ny kick. Känslan av att nu kör vi, säger Hesho Hama Rashid som är jobbcoach på ett om­ställningsföre­tag.

Hon berättar att rasismen ständigt är närvarande här. I den förlängda vänskapskretsen, inom idrotten, på stan. Hesho Hama Rashid tror att det beror på behovet av en syndabock. Ett tag var det sjukskrivna, nu är det invandrare, säger hon.

– Jag tror att det ändras vid ett regeringsskifte. Stefan Löfven kommer från arbetarbakgrund och har fått kämpa. När han pratar känns det som om det vore jag.

Byggnadssmeden Jörgen Svensson från Bromölla säger att även han möter rasismen dagligen i bodarna. För honom är bostadsbyggande den viktigaste frågan, och det är i allmännyttan det ska byggas.

– Det känns ju bättre att bygga för de egna leden. Sedan kämpar vi med SD. För det är ju så. Hade inte Ifö tagit hit invandrare på 60-talet hade inte Bromölla funnits på kartan i dag.

FOTNOT: Lov är lagen om valfrihetssystem för kommuner och landsting. Infördes 2010 i Umeå.