Nyvalde Pappersbasen: Med fabriken i porerna

Född och uppvuxen på bruket, med sulfatlukten i porerna, hoppas Matts Jutterström att han är en person som vanligt folk känner igen sig i. En fackordförande nära sina medlemmar.

– Du luktar fabrik, klagade tandläkaren i Iggesund en gång. Jag hade varit ledig i fem–sex dagar, men det räckte inte. Jag var ju rädd för tandläkaren, och när jag låg där i stolen och svettades kom sulftatlukten fram.

Det är sådana minnen Matts Jutterström, nyvald ordförande för Pappers, berättar om. Utan rädsla för att lämna ut sig själv. Ofta med ett eftertänksamt ”jo” eller ”jo då” på slutet, som för att bekräfta.

– Enrummaren där jag föddes, utan badrum, låg i en av bolagets kåkar. Området kallades Kryllbo därför att det kryllade av ungar. Jovisst förstår du.

Ett rum och kök vid fabriken är startpunkten. 1968 fick Matts Jutterströms pappa, som började på bruket som 14-åring, ta lån genom bolaget för att bygga hus, ”en folkhemsgrej”.

Ändå var jobb på bruket inte helt självklart för Matts Jutterströms del. Efter pryo på Hälsinge-Kuriren fick han referera fotbollsmatcher och föreningsmöten, och funderade på att bli journalist.

– Men efter nian sommarjobba­de jag på fabriken, och trivdes hemskt bra. Kamratskapet var … enormt.

Den här sidan av Matts Jutterströms resa går det att bli avundsjuk på. Att få jobb som 17-åring och tas upp av de vuxna som en i laget. Fysiskt tungt arbete, som fick honom att stupa i säng. Men också skämt, prat och sammanhållning. Bowling och sparkcykeltävling runt pappersmaskinen. Fisketurer och skidåkning med skiftkamraterna.

Andra sidor går inte att romantisera. De trötta nattskiften, den hårda arbetsmiljön. När det blev stopp i kokeriet för björkmassa, byggt på 1940-talet, fick tonvis med het massa baxas loss med spett, med risk för svåra brännskador.

Och utrymmet för prat, skämt och lärande på jobbet har minskat i takt med de ständiga personalminskningarna. En av de svåraste prövningarna under tiden som förhandlare i avdelning 15 kom när städningen skulle outsourcas. Facket slogs för att städerskorna skulle få jobb i driften.

– Företaget plockade ut vissa som de ansåg obekväma eller inte presterade tillräckligt. Vi härjade nånting grymt i flera år. Sedan fick en av tjejerna jobb vid arkmaskinen, en annan körde truck … De klarade det galant. Vd:n och två personalchefer fick gå.

Sedan Matts Jutterström blev avtalsansvarig på förbundskontoret 2005 har Pappers skapat en del rubriker. Under strejken i den finska pappersindustrin varslade Pappers, troligen som första förbund, om stridsåtgärder till stöd för kollegor utomlands. Och 2010 gick 3 000 medlemmar i strejk, Pappers största konflikt sedan 1930-talet.

Sedan 2011 står Pappers inte längre bakom industriavtalet. Är det därför det har varit tystare kring förbundet de senaste åren?

– Det har haft ett pris att stå utanför, säger Matts Jutterström. Vi har hamnat i bakvattnet i det industripolitiska samarbetet.

Men med de striktare villkor för konfliktåtgärder som infördes 2011 passar industriavtalet inte Pappers, anser Matts Jutterström. Både här och i andra frågor tänker den nye ordföranden hålla fast vid den tidigare kursen.

En viktig uppgift blir att se över medlemmarnas pensionsvillkor och arbetstidskonton. En annan gäller bemanningsföretagen.

– LO:s bemanningsavtal står inte rycken. Våra avdelningar blir rundade. Medlemmar sägs upp och får komma tillbaka som inhyrda.

Ska Matts Jutterström formulera något motto, så handlar det om att sätta medlemmarna främst. Som han sa när han blev vald i förra veckan:

– En del säger att det finaste som finns är att vara förbundsordförande. Men det finaste som finns är att vara pappersarbetare.