LO sågar lönelöfte till lärare: ”En gökunge”

Politikerlöftena om statliga pengar för höjda lärarlöner får hård kritik av LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson.

När allianspartierna nyligen talade om att fördubbla löneökningen för ett antal förstelärartjänster blev de snabbt överbjudna. Socialdemokraterna lovar 3,5 statliga miljarder om året för att stärka läraryrket, varav 2,5 miljarder till höjda löner.

Miljöpartiet höjde snabbt budet med sitt löfte om 3,75 miljarder i statligt stöd varje år den kommande mandatperioden för att höja lärarlönerna.

Inte alls bra, kommenterar Torbjörn Johansson.

– Det vore en sak om lärarna var anställda hos staten. Men de är ju kommunalt eller privat anställda.

Om staten sponsrar löneökningar för utvalda grupper är det en inblandning i lönebildningen som Torbjörn Johansson vill slippa – ”en riktig gökunge” som ”inte hör till den svenska modellen”.  Han ser också en rad svårigheter. Hur ska staten säkra att arbetsgivarna inte satsar mindre på lärarlöner än de skulle ha gjort utan statens tillskott? Och hur ser politikerna på att statliga pengar ökar utrymmet för vinst i friskolorna?

– Det krävs någon koppling som gör att staten nästan blir arbetsgivare för lärarna.

Vårdförbundet har länge kämpat för en uppvärdering av sjuksköterskorna i förhållande till andra grupper, och bland annat försökt påverka socialministern.

– Men vi har aldrig haft ministrar som har lovat oss något, säger Kerstin Persson, förhandlingschef vid Vårdförbundet. Regeringen har hänvisat oss till landstingen, som har ansvar för sjukvården. Lärarna har haft större möjligheter att påverka regering och riksdag.

Varken Torbjörn Johansson eller Kerstin Persson kan minnas en statlig satsning på en viss yrkesgrupps löner som ens liknar den som flera partier nu utlovar för lärarnas del. Det kan inte heller Agneta Jöhnk, chef för avdelningen för arbetsgivarpolitik vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Efter den senaste avtalsrörelsen har regeringen visserligen givit kommunerna pengar för högre avlönade karriärtjänster för lärare. Men då handlar det om nya tjänster med ett annat innehåll än vanliga lärarjobb.

– Skulle det komma en riktad påse från staten för att höja lärarnas löner blir det inte lätt för parterna. Då måste vi fundera på hela den svenska arbetsmarknadsordningen, säger Agneta Jöhnk.

Om en grupp ska få större löneökningar än alla andra krävs att alla fackförbund är överens om det, säger Torbjörn Johansson, som jämför med samordningen mellan LO-förbunden. Och det kan vara så att den samlade fackföreningsrörelsen håller med om att lärarna har varit eftersatta.

– Men om det börjar komma kompensationskrav blir det cirkus. Och det finns många som skulle kunna tycka: Vi är underbetalda, varför ska staten inte förbarma sig över oss?

Risken för kompensationskrav är uppenbar, det anser även Kerstin Persson och Agneta Jöhnk.

– Absolut, säger Kerstin Persson. Det finns många grupper inom kommuner och landsting som har ansvar och utbildning som kan jämföras med lärarnas.

Arbetet har inte lyckats nå Lärarförbundets förhandlingschef för en kommentar. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter att lärarna utöver den statliga lönesatsningen bör få ”minst lika stora löneökningar som arbetsmarknaden i genomsnitt”, och vill att staten i utbyte mot sin finansiering ställer krav på trepartsavtal där kommuner och fristående skolor kommer överens med facken om höjda löner.

Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund vill inte kommentera frågan.