Ungdomsarbetslösheten i Sverige är nu så hög att vi har rätt till EU:s akutstöd.
– Just nu är det illa, säger 20-åriga Jens Söderström, som söker jobb som svetsare.
Inblick inleder en serie om unga arbetslösa.

På Aktivitetshuset i Edsbyn jobbar ungdomar för fullt med att skriva cv, öva på att bli intervjuade, förbereda jobbsökande och leta praktikplatser.

– Ibland behövs bara en liten push. Vi försöker stärka dem som kommer hit, säger handledaren Mikael Hedman.

Verksamheten är nystartad, som ett led i att hjälpa unga in i arbetslivet.

– De vågar mycket mer nu, efter bara några veckor, säger Mikael Hedman.

– En del har åkt ur systemet, säger Anna Häggblom, som är praktiksamordnare, och dem gäller det att fiska upp.

Kontakten med företagarna i kommunen är viktig, säger hon som har erfarenhet också som arbetsgivare, eftersom hon tidigare drev en skobutik i Edsbyn.

– Mycket bygger på personliga relationer, säger hon.

Aktivitetshuset är tänkt som ett mellanläge, en kort period med studiebesök och andra arbetsförberedande insatser. I samma lokaler läser nyanlända flyktingar svenska, och en förhoppning är att integrera arbetsmarknadsinsatserna för de båda grupperna.

 

Joakim Skog, 20 år:
”Jag har tröttnat på att bo här”

– Det är väldigt svårt att få ett jobb här. Därför söker jag mig till Stockholm, säger Joakim Skog.

På gymnasiet valde han barn- och fritidsprogrammet. Folk sa att det inte var så mycket plugg – och så tycker han, som har många syskon, att det är roligt med barn. Men efter skolan fick han bara en rad olika praktikplatser och korta vikariat.

– I början tänkte jag att det var skönt att vara ledig. Men efter ett par månader kände jag att jag verkligen ville ha pengar. Det blev väldigt jobbigt att sitta hemma hela dagarna.

Då fick han erbjudande om ett resursjobb på kommunen. Under ett år får han jobba med diverse uppdrag, bland annat att röja vandringsleder och fylla på ved i vindskydden, med en lön på drygt 17 000 kronor.

– Det är jättekul, och en bra erfarenhet, om man som jag gillar natur och uteliv, säger Joakim Skog som fått utbildning i att sköta en röjsåg.

I Åkersberga utanför Stockholm har han sin flickvän, och dessutom en kontakt på ett företag som gör liknande saker: plogar på vintern och röjer på sommaren.

– Det lutar åt att jag kan få jobb där sedan.

Men det finns ett krux. Först be­höver han göra en investering:

– Jag har tagit lån för att ta körkort. Jag har varit emot det jättemycket, men sedan fick jag sänkt ränta och rabatt. Körkort kommer att gynna mig.

Edsbyn har väl sina fördelar, säger han. Det går att hänga i skate­parken, bada, fiska. Men själv gillar han storstäder:

– Jag har tröttnat lite på att bo här. Jag vill utforska och se nya saker.

Det blir som ett nytt liv i Stockholm. Små grejer blir intressanta där, bara för att det är nytt.

 

Dalila Gutirrez, 26 år:
”Jag vill läsa ­till sjuksköterska”

– Jag vill lära mig svenska och engelska, och läsa till sjuksköterska. Och så köpa ett fint hus. Jag vet inte var, säger Dalila Gutirrez som nu praktiserar på en förskola.

– Det beror på var jag får jobb. Kanske här i Edsbyn.

 

Linnea Emman, 20 år:
”Varför åkte jag hem?”

– Det finns stunder när jag känner: Varför åkte jag hem? säger Linnéa Emman som bott en sväng i Norge. Där fanns jobb, men inte de sociala kontakter­na. I Edsbyn har hon pojkvän och kompisar, men inget jobb.

Men det finns ljusglimtar och i bland tänker hon att det ändå är okej.

Till hösten ska hon söka en utbildning till kulturkommunikatör i Bollnäs och hoppas kunna utveckla sitt intresse för fotografi vid sidan om. Nu söker hon sommarjobb.

 

Sara Wängmark, 20 år:
”Här vill jag inte se min framtid”

– Edsbyn vill jag inte se min framtid i, därför ska jag flytta till Falun, säger Sara Wängmark som har färgglada plastmappar upplagda framför sig.

Där ligger hennes cv som hon ska ta med sig ut till olika företag. Ansträngningarna har gett resultat:

– Jag har fått ett vikariat på en förskola, säger hon, och hoppas på fler.

 

Never Severiche, 30 år:
”Jag har en idé om att starta eget”

– Jag vill bo i Edsbyn i framtiden. Alltid, alltid, säger Never Severiche, som går på svenska för invandrare och praktiserar på Ica, där han också fått sommarjobb. Varje tisdag går han en starta eget-kurs:

– Jag har en idé om att starta eget.

– Jag har alla kompisar här i Edsbyn, de är från Sverige och alla möjliga länder. Alla i Edsbyn välkomnar mig, säger han, som när han kom hit för ett år sedan var ledsen och mycket orolig, efter att ha varit tvungen att fly från Colombia.

Han har läst medicin i tre år och hoppas kunna återuppta studierna. Men någon validering av tidigare betyg blir det inte:

– Jag kan inte hämta några papper, säger han.

 

 Jens Söderström, 20 år:
”Hoppas att det vänder”

– Just nu är det illa, men det är bara att hoppas att det vänder, säger Jens Söderström.

Det såg så bra ut, säger han. Efter gymnasiet för ett år sedan fick han jobb direkt som svetsare.

– Allt flöt på, jag köpte ett hus.

Men sedan tog det tvärstopp för företaget, och han blev uppsagd för ett halvår sedan. Det kändes tråkigt. Han gick hemma, försökte söka jobb och hitta på saker för att roa sig. Bidraget räckte inte till allt.

– Men mamma hjälper till med mat och så, än så länge.

Han hoppas få jobb så snart som möjligt och har förmodligen fått napp på en del inhopp.

– Jag vill helst bo kvar här i Edsbyn, säger han.

 

Läs också:

• EU-politikern om ungdomsarbetslösheten: ”Gör vi rätt saker?”