Frivilligorganisationer: Det är problematiskt

Frivilligorganisationerna vill att de telefonsäljare som värvar givare åt dem ska ha bra villkor. Om Postkodlotteriets säljare har dåliga villkor är de bidrag vi får från lotteriet problematiska, anser Barncancerfonden.

Skramlet av insamlingsbössor på gatorna hörs knappt längre. De organisationer som samlar in pengar till hjälpverksamhet vill ha pengarna på sina konton. Allra helst från månadsgivare som troget ger en slant via autogiro.

Ett viktigt sätt att nå givarna är att ringa dem. Men det är känsligt: Enligt Konsumentverket är missnöjet med telefonförsäljning mycket utbrett.

– Samtalen får inte bli störande. Vi är försiktiga med tanke på vårt varumärke, säger Björn Hellström, ansvarig för månadsgivare vid Cancerfonden.

För att samtalen inte ska bli ”pushiga” vill de sju stora ideella organisationer som Arbetet har talat med att de som ringer i huvudsak ska ha fast lön, inte en stor del provision. Lön och övriga villkor ska vara ”rimliga” eller ”matcha svenska avtalsvillkor och lagstiftning”.

Men en betydande del av organisationernas intäkter kommer inte från egna insamlingar, utan från Postkodlotteriet. Barncancerfonden har sedan 2005 tagit emot 348 miljoner från lotteriet, Rädda Barnen 377 miljoner – och så vidare. Postkodlotteriets blå-grön-röda logotype lyser från organisationernas hemsidor och årsredovisningar, och de lyfter fram postkodlotter som ett bra sätt bidra till hjälpverksamheten. ”Tack Postkodlotteriet!” utropar Röda Korset på sin hemsida. Bris visar videoklipp där lotteriet överräcker bidrag under applåder och hurrarop.

Men telefonförsäljare som säljer postkodlotter har åtminstone periodvis arbetat till löner långt under kollektivavtalets, och till mitten av 2013 enbart på provision. De har inte heller fått ersättning vid sjukdom (se artikel här intill).

– Om det stämmer att Postkodlotteriets telefonsäljare har dåliga villkor är jag förvånad, säger Per Leander, verksamhetschef på Barncancerfonden. Jag har haft bilden att de är en av de bättre uppdragsgivarna. Hur vi ser på det här beror på nivån, är det ohemula löner får vi ta en diskussion med Postkodlotteriet.

– Vi tycker att det är viktigt att alla arbetstagare har goda villkor och att gällande lagstiftning följs, säger Petra Rosén, presschef vid Cancerfonden. Vi får visserligen en signifikant summa pengar från lotteriet. Men vi har varken en granskningsfunktion eller djupare insyn i hur de arbetar.

Själva säger sig frivilligorganisationerna vara noga med de anställdas villkor när de upphandlar telefonförsäljningstjänster. Arbetets rundringning ger en något splittrad bild av hur villkoren kontrolleras.

För att sanera den vildvuxna telemarketingbranschen vill branschföreningen Kontakta att de som upphandlar telefonförsäljningstjänster ska välja bland Kontaktas medlemmar, som har kollektivavtal eller åtminstone motsvarande försäkringsskydd och tjänstepension. Ingen av de sju organisationerna har medlemskap i Kontakta som kriterium vid upphandling.

Ingen ställer heller krav på att leverantören ska ha kollektivavtal. I stället gäller formuleringar som ”rimliga” villkor, men vad det innebär är svårt att få kläm på. I praktiken varierar villkoren för dem som värvar givare per telefon ganska kraftigt.

Organisationerna hänvisar till sitt medlemskap i Frivilligorganisationernas insamlingsråd (FRII), och att de följer rådets kvalitetskod när de upphandlar. Koden säger dock bara att det ska finnas dokument som visar vilka villkor som gäller.

– Att kräva kollektivavtal har vi faktiskt inte diskuterat, säger FRII:s generalsekreterare Maria Ros Jernberg. Varje organisation måste själv bestämma vilka krav de ställer på underleverantören.

• ”Man fick inte en krona när man var sjuk”. Telefonsäljare om hur det var att jobba åt Postkodlotteriet

Lena Blomquist