Politik är höger och vänster och vallgravar och viktiga frågor och låsta positioner. Och förhandlingar och överenskommelser.
Vi hade en idé om att komma bakom det där, att försöka förstå politikerna.
Hur det kommer sig att folk har så olika uppfattning om vad som är bäst för landet och strider så hårt med så olika agendor?
Vi bokade intervjuer från Vellinge i söder till Umeå i norr. Reste runt och träffade gräsrotspolitiker från alla rikstäckande partier som hade mandat i kommunfullmäktige.
Och vi blev förvånade.
Vi förstod många av de resonemang och idéer de förde fram. Vi kanske inte höll med dem, men det vi såg var uppriktigt engagemang, övertygelser och en vilja att förändra.
Alla stötte på viktiga frågor i sin vardag.
Att motverka avfolkning, utanförskap, rasism, nedläggningar av skola och fritidsgårdar, hatbrott.
De ville strida för sysselsättning, för välfärd, för att göra kulturen tillgänglig, för människors frihet, för lägre skattetryck eller fler maktanalyser.
De såg det som en viktig uppgift: Att bidra. Att göra något.
Pratade inte så mycket om höger och vänster.
Nästan alla framhöll den lilla människans lika rätt och värde och visade ett stort engagemang för medmänniskor. Kristdemokraten Ercan Atasayar bekymrade sig för de stängda flyktvägarna från krigets Syrien. Bredvid honom på soffan i vardagsrummet satt en släkting, tärd efter 14 dagars flykt på liv och död. Centerpartisten Ingrid Holmgren hade tillbringat mycket ledig tid på flyktingförläggningen. Och fått vänner för livet, bland andra ”morbror” Hassan, som nu flyttat tillbaka till Teheran. Moderaten Anna Mannfalk gillade inte Vellingemoderaternas hårda hållning i flyktingfrågan. Vänsterns Daniel Nyström pratade om antirasism och socialdemokraten Svetlana Lucic om integration och solidaritet.
Det parti som skilde ut sig var Sverigedemokraterna. Anna Spiik pratade om att SD ”inte är rasister”, att hon ”inte tycker illa om invandrare”, men att ”de” inte får bli för många.
Alla lokalpolitikerna drevs också av en vilja till ett bättre samhälle. De ville framåt, ville förändra.
Utom Sverigedemokraterna.
”Allt var bättre förr”, som Anna Spiik sa.
Frågan är nu vilket parti som ska få din röst.
Om regeringsfrågan är viktig så är alternativen begränsade. På sätt och vis finns det bara två regeringsalternativ: en ledd av socialdemokrater och en av moderater.
Och ska du verkligen rösta efter din övertygelse? Om du gör det i riksdagsvalet kan din röst uppfattas som bortkastad – ifall partiet hamnar utanför riksdagen.
Ett alternativt resonemang kan innebära att en röst på ditt parti är så viktig att det inte spelar någon roll om partiet faller under fyraprocentsspärren och att du tycker att en röst på vilket annat parti som helst är bortkastad eftersom du inte stöder något av dem.
