LO drömmer rött – men tolererar grönt
POLITIK. Helst vill LO-företrädarna se en renodlad S-regering. Om det inte är vad valresultatet visar – då kan Miljöpartiet gå an. Men skepsisen inför Miljöpartiets syn på arbetsrätten och partiets vilja att vara vågmästare sitter i.
Kan man lita på Miljöpartiet?
– Sisådär, svarar Bengt Sandberg, LO-distriktets ordförande i Stockholms län.
Därmed sammanfattar han stämningen bland LO-folk när Arbetet ringer runt. Efter 55 samtal står det klart att det inte är samma kompakta misstro som inför förra valet, men entusiasmen är måttlig. Ett slags kapitulation inför det faktum att socialdemokratin faktiskt ser ut att behöva minst en samarbetspartner om makten.
– Miljöpartiet har röstat emot oss i våra frågor några gånger, men vad finns det för alternativ? undrar Peter Andersson, GS avdelningsordförande i Dalarna.
– Om vi inte har egen majoritet måste vi någon att förlita oss på, så vi måste lita på Miljöpartiet, resonerar Kim Söderström, ordförande i Byggnads avdelning Gävle-Dala.
LO:s förste vice ordförande Tobias Baudin väljer att inte ta ställning till vilka partier högsta LO-ledningen kan tänka sig i en regering.
– Jag vill inte recensera olika partier. Det viktiga är att en S-ledd regering är handlingskraftig och vet att man får igenom sina beslut och kan stärka välfärden, säger han.
Många av LO-förbundens ordförande väljer, liksom Tobias Baudin, en låg profil i diskussionen om samarbetspartners.
– Frågan om fler partier hänger på valresultatet, det är dumt att binda upp sig, uttrycker Per-Olof Sjöö, förbundsordförande i GS.
Eller som Johan Lindholm, förbundsordförande för Byggnads, säger:
– Jag vill se Stefan Löfven som statsminister. Vilka andra partier, det får han ta ställning till då.
Arbetet har frågat fackligt folk på alla nivåer om de litar på Miljöpartiet som samarbetspartner. Knappt en fjärdedel säger nej. Lika många säger ja. Drygt hälften är mer eller mindre tveksamma, men utan att stänga några dörrar.
Vad är det då som de fackliga företrädarna har svårt med hos Miljöpartiet?
– De har en något främmande åsikt när det gäller arbetskraftsinvandring och turordning. Och det är besvärande, säger Mikael Johansson, förbundsordförande i Målarna.
Jonas Wallin, förbundsordförande i Elektrikerna, uttrycker det så här:
– Jag har mina tvivel kring MP:s ideologiska hemvist, arbetsrätt är inte så högt prioriterat på deras lista. Jag tänker att man inte förändrar ett helt partis åsikt för att det uttalas från ledande personer.
Janne Rudén, Sekos förbundsordförande, är en av dem som tycker att MP har en löntagarlinje.
– De hade sina uppfattningar om arbetsrätten, men det var förrförra mandatperioden. Min uppfattning är att de kapat den trossen. Jag har absolut inga betänkligheter när det gäller MP.
Ungefär likadant uttrycker sig Lars Lindgren, förbundsordförande för Transport.
– Jag tycker att MP i dagsläget har en sund inställning till våra frågor.
Pia Johansson, Handels klubb-ordförande på H&M i Borås, vill hellre se V än MP.
– Varför ska MP ha vågmästarroll i alla frågor?
Viktigaste frågan för en ny regering att ta tag i – när LO:s fackföreträdare får råda – är föga förvånande jobben. Så säger nästan två tredjedelar av de tillfrågade. Då är några som särskilt vill se jobb åt unga inräknade.
Allt annat får bara ströröster. Trygghetssystemet med a-kassan och sjukförsäkringen kommer på andra plats, följt av skolan, välfärden, ordning och reda på arbetsmarknaden, som i LO:s och Socialdemokraternas tio punkter.
Ella Niia, förbundsordförande i Hotell- och restaurangfacket, lyfter fram både bostadsbyggande och kollektivtrafik.
– Det finns krögare som måste hitta bostäder åt sin personal. Och kollektivtrafik behövs för att ta sig hem på nätterna, säger hon.
– Välfärdens finansiering, mer resurser i form av statsbidrag till kommuner och landsting för en ökad bemanning, säger Annelie Nordström, förbundsordförande i Kommunal.
Byggnads förbundsordförande Johan Lindholm vill se mer verkstad runt klimatmålen.
Och här hittar Kennet Andersén, Handels klubbordförande på Ica Kvantum i Malmö, sin ingång till Miljöpartiet:
– Miljöfrågorna ligger befolkningen i allmänhet varmt om hjärtat, så det är inte fel med en miljöprofil.
Anna Fredriksson
Mats Pejer
• Alla 55 LO:are och deras önskeregeringar
• Läs också: I dag vill Miljöpartiet vara kompis med facket
Statsvetarens kommentar
”I EN REGERING TVINGAS V KOMPROMISSA HÅRT”
Majoriteteten av LO-folket i Arbetets enkät vill ha en ren S-regering. Resultatet förvånar inte Jonas Hinnfors, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
– Det är inte så länge sedan Socialdemokraterna var ett 40–45-procentsparti. Minnet är fortfarande levande, säger han.
Om opinionssiffrorna står sig räknar han med att Socialdemokraterna och Miljöpartiet försöker bilda en minoritetsregering efter valet.
– Däremot har jag svårt att tro att Socialdemokraterna tar in Vänsterpartiet i regeringen och jag är inte hundra på att Vänsterpartiet vill vara med heller.
Spåren förskräcker. Runt om i Europa tar vänsterpartierna stryk i opinionen när de är med och regerar. Både i Danmark och Finland har de tågat ut ur regeringen.
– De tvingas till hårda kompromisser i sina innersta hjärtefrågor, konstaterar Jonas Hinnfors.
Under de senaste tjugo–trettio åren har Europas S-partier gått åt höger. De har gjort upp med ”en väldig massa saker som var viktiga förr”, enligt Jonas Hinnfors. Vänsterpartierna har följt med och blivit någon sorts vänstersocialdemokrater.
I en regering måste Vänsterpartiet fortsätta högerut. Då är det bekvämare att stanna kvar i opposition, särskilt om det blir en minoritetsregering som söker samarbete både åt höger och vänster.
– Då får Vänsterpartiet en betydelsefull parlamentarisk roll. Det kan påverka politiken i vissa sakfrågor genom att göra upp med regeringen. I andra frågor kan partiet ställa sig utanför och kritisera regeringen.
Inför förra valet blev det ett ramaskri när Mona Sahlin ville bilda regering med MP. När Stefan Löfven några år senare sa ungefär samma sak var det knäpptyst. Jonas Hinnfors drar slutsatsen att Löfven lugnt kan bilda regering med MP.
Ingen vill starta ett nytt uppror. Två avsatta partiledare får räcka.
– Jag tror att det finns en väldig rädsla för att utmana partiledarens auktoritet både inför och efter valet, resonerar Jonas Hinnfors.
Det betyder inte att alla Socialdemokrater, och definitivt inte alla i LO-leden, har lärt sig att älska Miljöpartiet. Det är snarare fråga om ett resonemangsäktenskap.
– När Socialdemokraterna landar på 32 till 33 procent i opinionsmätningarna måste man fråga sig: Vilket är det näst bästa alternativet?
Arbetet har frågat LO-folk om man kan lita på Miljöpartiet. Jonas Hinnfors tycker att finns anledning att ställa ytterligare en fråga:
– Kan man lita på att det egna partiet inte kompromissar bort för mycket? Jag tror att folk inom rörelsen kommer att markera internt och tala om att det finns gränser för vad man får sälja ut, säger Jonas Hinnfors.
Socialförsäkringarna, lagen om arbetskraftsinvandring och industrins energiförsörjning är exempel på frågor som skiljer S och MP åt.
Fackligt folk misstror framför allt MP när det gäller arbetsrätten. MP:s röster gjorde att det blev två undantag i las för snart 15 år sedan. Det är inte glömt.
Jonas Hinnfors tycker inte att det är särskilt konstigt. Mona Sahlin hade inte bara Toblerone-affären emot sig som partiledare. Hon retade upp LO när Ingvar Carlsson skickade fram henne för att försvara strejk- och lönestoppet 1990.
– 20 år senare fanns det fortfarande ett motstånd mot henne inom fackföreningsrörelsen på grund av det, konstaterar han.
Mats Pejer
