… Arbetets kulturredaktör, John Swedenmark, som utsetts till Årets redaktör!

Foto: Eva Vaihinen

– Jag är så lycklig för det är en så bra bekräftelse. Jag dagdrömmer om att jag jobbar på det här viset, och så är det några som tycker så.

I motiveringen står det att du förstår vikten av att ha ett förtroende för frilansar. Du lyssnar och diskuterar, anser juryn.

– Ja, jag vill låta idéerna växa fram i dialog och sedan ta bort det som inte funkar. Jag sa i tacktalet att det är som att vara dirigent för en topporkester och få soloprestationer utöver det jag själv kan spela.

Det är journalistförbundets distrikt frilans riks som delar ut utmärkelsen, som också handlar om att du förstår det ekonomiska värdet av kulturjournalistik. För kulturjournalister är det ofta svårt att få betalt för sitt arbete, är det svårt från andra hållet, att betala?

– Nej. Det är en grund för överenskommelser att det ska vara hyggligt betalt. Om man betalar snålt eller inte alls är det inte en jämlik situation och var och en kan inte bjussa på sig själv. Pengar handlar mycket om respekt.

Vad är kulturjournalistikens värde, och hur ser du på dess framtid?

– Bra kulturjournalistik handlar om det som alla tänker på, men där skribenten går till botten inom ett begränsat område. En bra kulturartikel har ett egenvärde, är som ett konstverk. Det är inte en artikel som är sekundär, som refererar händelser.

– Läget i Sverige är prekärt. Men jag läser heller utrikiska tidningar, från Norge, Tyskland, Frankrike, Spanien och USA. Där är kulturen och essäistiken med och debatterar. Här är det mer fråga om tillfälliga kulturfenomen. Bokrecenserandet är som tv-programmet Idol: Ett visst antal kandidater väljs ut. Det är en produktionsinriktad kulturjournalistik som skapar en väldigt begränsad marknad. Jag försöker komma utanför den, eller hitta nya vinklar. Och jag vill att folk ska vara läsare, inte köpare. På bibblan kan man chansa.