Möjligheterna till kompetensutveckling är sämre för LO-medlemmar än för ­tjänstemän och akademiker. I många arbetaryrken är vägarna för att utvecklas i jobbet få. Och utvecklingen går åt fel håll, enligt facket.

Den senaste officiella statistiken över personalutbildning är från 2010. Då fick, enligt Statistiska centralbyrån, 36 procent av LO-medlemmarna någon form av utbildning som betalas av arbetsgivaren. För TCO:are var andelen 58 procent och för Sacomedlemmar 62 procent.

Sedan dess har SCB inte fått anslag för att förnya statistiken, men färska siffror från IF Metall tyder på en nedåtgående trend.

IF Metall undersöker regelbundet kompetensutvecklingen genom enkäter till alla klubbar med över 50 medlemmar.

teiffelangelica– Bakåt i tiden har det stadigt legat mellan 1,5 och 2 utbildningsdagar per år. Men nu ser det ut att ha skett ett tapp. 2013 sjönk siffran till 0,5 dagar, säger ombudsman Angelica Teiffel på IF Metalls arbetsutvecklingsenhet.

Hon ser en koppling till utvecklingen på arbetsplatserna.

– Arbetet för allt fler medlemmar styckas upp i färre moment. Och när arbetsinnehållet blir mindre krävs det inte heller någon utbildning. Efter finanskrisen har också andelen bemanningsanställda ökat. Arbetet måste organiseras så att det ska vara enkelt att byta ut folk och då minskar behovet av kompetensutveckling.

SigalaFilisBilden av tillbakagång delas av Filis Sigala som arbetar på LO:s arbetslivsenhet.

– Vi är tillbaka vid det löpande bandet och arbeten som inte genererar någon kompetensutveckling, säger hon.

På Svenskt Näringsliv ser vice vd Christer Ågren med skepsis på IF Metalls enkät.

christeragren– Det skulle vara alldeles exceptionellt om utbildningsandelen inom svensk industri har sjunkit med 75 procent, från två till en halv dag. Med sådana siffror skulle jag börja med att titta närmare på undersökningen, säger han.

Christer Ågren delar inte heller bilden att trenden går mot allt enklare arbeten. Och han tycker inte att det är överraskande att ­andelen som får personalutbildningen är lägst bland LO-medlemmar.

– Att det behövs mer kompetensutveckling för arbeten som kräver universitetsutbildning än för entré­jobben på arbetsmarknaden är helt naturligt, säger Christer Ågren.

Merparten av kompetensutvecklingen för LO-medlemmar är den som arbetsgivarna står för, och hur den ser ut varierar starkt mellan olika branscher. Inom

IF Metall ligger gruv-, läkemedels- och processindustrierna högst medan tvätterierna hamnar i botten.

För LO-medlemmar som letar i det reguljära utbildningssystemet finns framför allt Yrkeshögskolan med i dag runt 300 olika utbildningar. YH-utbudet ska täcka faktiska behov på arbetsmarknaden, och vilka kurser det finns förändras över tid.

Utbudet för olika branscher skiljer sig åt, och inom handeln är både fack och arbetsgivare kritiska. Regelverket för Yrkeshögskolan är för snävt och anslagen för små, enligt Lennart Grönberg, ombudsman på Handels. Flera ansökningar om utbildningar för handeln har avslagits.

Heleneronnholm– Vi är ganska bekymrade. Vi har inte fått genomslag för vårt kompetensbehov, säger Helen Rönnholm på Svensk Handel.

I andra branscher är uppförsbacken ännu brantare. I städbranschen har fack och arbetsgivare gemensamt infört yrkesbevis, som ett sätt att höja städarnas status och kunskapsnivå. Det stora bekymret är, enligt båda parter, prispressen i upphandlingarna. Den gynnar inte arbetsgivare som satsar på internutbildning och därmed får ökade kostnader.

– Fokusen på lägsta pris och svårigheten att få igenom kvalitetskrav i upphandlingarna är en olycklig utveckling, säger Marcus Lindström på Almega serviceföretagen.

 

Mer om kompetensutveckling

Cecilia Axelsson