I dag invigs Vladimir Putins propaganda-OS i Sotji.
Det är ett OS som föregåtts av en livlig debatt om vilka krav som kan ställas på värdlandet och vem som har ansvar för att mänskliga och arbetsmässiga rättigheter inte kränks.
Tyvärr kan vi inte räkna med Internationella Olympiska Kommitténs (IOK) eget ansvar.
IOK-ledamoten Gunilla Lindbergs intetsägande svar i SVT:s Uppdrag granskning visar att organisationen värjer sig mot att få sitt område besudlat av krav på mänskliga rättigheter. För deras del är det ju sport det handlar om, påpekar hon.
Men IOK:s gräns är fiktiv och godtycklig. Genom att kräva enorma resurser, perfekta förhållanden och nybyggda arenor när länderna ansöker om att få ordna spelen visar IOK att de inte alls är så tafatta när det gäller att ställa krav.
Det är ett aktivt val att kräva perfekta sportförhållanden till extrema kostnader men samtidigt utelämna alla krav på demokrati, mänskliga rättigheter och rättigheter för arbetstagare.
Det är denna ståndpunkt hos IOK som gjort det möjligt för Vladimir Putin att arrangera sitt propaganda-OS.
Att debatten varit så högljudd är förhoppningsvis början på en ny insikt hos IOK och vi får hoppas att deras tydliga politiska och arbetsrättsliga ställningstaganden ändras till kommande OS.
