Vinstdriften får aldrig vara styrande inom välfärden. Det beslutade en enig LO-styrelse för ett år sedan när vårt förslag om vinster i välfärden presenterades. Och det är fortfarande vår utgångspunkt när vi vill skapa ordning och reda i välfärden.

Och det finns mycket att ta tag i. Hittills har det varit mycket snack och lite verkstad. Alla pratar om problemen i välfärden, men ingen gör något. Det är uppenbarligen inga problem att John Bauer-koncernen gick i konkurs. Det är inga problem att skolresultat faller och att ett flertal vårdskandaler har upprört en hel nation. Det är inga problem att en lång rad vård- och omsorgsföretag går runt på skattepengar samtidigt som de ägnar sig åt avancerad skatteplanering och/eller underlåter att betala avtalsenliga löner.

Under tiden är det LO-förbundens medlemmar som drabbas hårdast. Därför försöker vi inom LO hitta andra vägar för att komma framåt. Det viktiga är att nå resultat och använda alla de verktyg som står till förfogande: lagstiftning, upphandlingsregler samt även partsavtal.

Vi har därför också sonderat möjligheterna kring att även parterna kan ta ett visst ansvar avseende regleringen av världens mest avreglerade välfärdsmarknad. Den etiska plattform inom välfärden som fack och arbetsgivare i offentlig sektor antog förra året är ett steg i rätt riktning. Denna innehöll bland annat krav på meddelarfrihet och kollektivavtal.

Dessa initiativ kommer aldrig att kunna lösa alla problem men kan vara en del av lösningen. Oavsett måste större lagförändringar ske.

Vi är övertygade om att följande fem områden omgående måste lagstiftas/regleras omkring:

  • • Etableringsfriheten. Privata välfärdsaktörer ska inte kunna etablera sig utan ett godkännande från beställaren. Det innebär ett tydligt beställaransvar i välfärden. Makten över etableringsbesluten ska ligga på de folkvalda församlingarna i kommuner och landsting.
  • • Vinstbegränsning och stopp för vinstdriften. Vinstintresset måste regleras, vinstdriften stoppas och vi behöver nå fram till tydliga regler om när det är rimligt med en vinstutdelning och när det ska vara förbjudet.
  • • Finansieringsmodellen. Stora kvalitetsbrister har uppdagats inom välfärden. Vi måste radikalt öka resurserna till välfärdsverksamheterna och stänga dörren för egenfinansiering via privata försäkringslösningar.
  • • Kvalitetsmått. Den allmänna debatten har gått varm med krav på höjd kvalitet. Kraven på uppnådd kvalitet måste höjas och vi behöver en gemensam definition av vad välfärdskvalitet inkluderar.
  • • Personalfrågorna och kollektivavtalen. Välfärdsverksamheterna är ofta underbemannade och i privat driven välfärdsverksamhet är personaltätheten generellt lägre. Vi måste höja bemanningen, säkra en bättre löneutveckling och kräva att alla som bedriver välfärdsverksamhet ska ha upprättat ett kollektivavtal samt erbjuda meddelarfrihet. Vidare behöver transparensen i sektorn öka genom att böcker öppnas och redovisningsskyldigheten breddas.

 

Till syvende och sist kokar diskussionen om välfärden ner till två saker. För det första måste man bestämma sig för om man tror på en generell välfärd som alla har rätt till oavsett hur tjock plånboken är. För det and­ra måste man bestämma sig för om man vill ha en välfärd värd namnet i framtiden. Det går inte att tro att vi på något magiskt sätt kan få en bättre välfärd genom att skära ner på resurserna under en längre tid.

Här finns det stora ideologiska vägvalet. För mig är svaret uppenbart, den borgerliga regeringens politik med utförsäljningar, avregleringar och nedskärningar måste få ett slut. Deras prioriteringar av skattesänkningar där mest går till dem som redan har mest har skadat Sverige och oss alla i grunden, gammal som ung, rik som fattig. Fallande skolresultat, otrygghet, massarbetslöshet och ökade klassklyftor är de enda resultaten av denna politik.

Den 14 september måste vi byta spår. Sverige kan bättre.baudinsy9a157d

Tobias Baudin
LO:s förste vice ordförande