Joa Bergold: Samhället sviker barnansvaret

Förskola måste hålla öppet på obekväma tider, säger Joa Bergold, utredare på LO. Även Konsum har öppet till 20.

– Barnomsorgen har inte bara en pedagogisk roll. Den måste vara omsorg också, och hålla öppet utanför kontorstid. Det måste LO bilda opinion för.

Joa Bergold, utredare vid LO som just nu granskar barnomsorgen och äldreomsorgen för LO:s välfärdsutredning, talar av egen erfarenhet. När hennes båda barn började i en ny, föräldrakooperativ förskola möttes hon av starka förväntningar att hämta barnen tidigt. På fredagar stängde förskolan klockan fyra.

– Vilket vi inte klarade i längden. Så vi fick byta tillbaka till den tidigare förskolan, trots att det innebar längre pendlingsresor.

Normen att barn ska hämtas så tidigt som möjligt från dagis är egentligen konstig, den går på tvärs mot arbetslivets allt högre krav. Ändå finns den där. Som om alla hade tjänstemannajobb med flexibla arbetstider, och kunde göra klart dagens arbete hemma vid datorn på kvällen.

Hur normen har uppstått är inte glasklart, men Joa Bergold ser flera orsaker.

– Stora barngrupper, snål bemanning och sliten personal gör att föräldrarna känner kravet att hämta så tidigt de kan, vare sig det uttalas klart på föräldramöten eller inte.

– Och föräldrarna är väldigt loja­la med förskolans personal. De är för det mesta nöjda – för den svenska barnomsorgen har hög kvalitet.

Normen förstärks av en gammal syn på föräldraskap: En bra förälder lämnar inte bort sitt barn hela dagen.

Men till detta kommer ett allt starkare fokus på förskolans pedagogiska uppdrag.  Ju mer skola förskolan är, desto lägre personaltäthet. Och desto naturligare att den avslutas tidigt på eftermiddagen.

– Det är bra att förskolans innehåll har stärkts, säger Joa Bergold. Men den måste vara omsorg också, och hålla öppet på obekväma tider. Jobben inom industrin och vården kräver det. Och handeln, även Konsum har öppet till klockan 20.

Regeringen vill skapa drivkrafter för arbete genom jobbskatteavdrag och låg ersättning vid arbetslöshet. Men utan barnomsorg och äldreomsorg som gör att kvinnor kan jobba heltid har samhället inte fullgjort sin del av kontraktet, anser Joa Bergold.

– För många lågavlönade är arbete på helger och kvällar, med ob-ersättning, enda chansen att höja inkomsten. Hur ska en ensamstående mamma klara det?

Sedan 2006 har alliansregeringen haft en stark ambition om ökad valfrihet inom barnomsorgen. Vårdnadsbidraget är en del i den politiken. Det går till föräldrar som inte utnyttjar den offentliga barnomsorgen, och kan till exempel användas för att betala en egen barnflicka. 2009 infördes barnom­sorgspeng, som syftar till att enskilda förskolor ska växa fram vid sidan av de kommunala. Där finns allt från föräldrakooperativ till stora koncerner som Jensen.

– Vi har inget emot att det finns flera slags barnomsorg, säger Joa Bergold. Men det får inte leda till att kraven på lokaler, innehåll och öppettider blir lägre i valfrihetens namn. Mina barns föräldrakooperativ tog officiellt emot barn från ett års ålder, eftersom lagen kräver det, men i realiteten hade man inte kapacitet att ta emot så små barn. Det skapades en norm att föräldrarna inte skulle lämna barn yngre än två år.

Valfriheten öppnar för nya pedagogiska inriktningar. Men om de inte ger omsorg de tider föräldrarna arbetar kommer de som har bundna jobb och arbetstider – oftast LO-medlemmar – att ha svårt att utnyttja dem. Joa Bergold ser en tydlig klasskillnad.

– LO-kvinnornas alternativ blir då att arbeta på deltid. Deltidstjänster är ju redan normen inom många kvinnodominerade LO-yrken.

Den uttunnade äldreomsorgen har fått 117 000 kvinnor att gå ner i arbetstid för att kunna hjälpa sina gamla anhöriga, enligt en undersökning från Kommunal.

Där är inte barnomsorgen. Men Joa Bergold ser tecken som pekar i en liknande riktning, framför allt i storstäderna. Där växer privata läxhjälpsföretag med rut-avdrag, i stället för en sammanhållen verksamhet inom ramen för skola och fritids, och kombinationer med hushållsnära tjänster som att barnen skjutsas hem.

Den sammantagna effekten av snål bemanning inom förskolan, vårdnadsbidrag, barnomsorgspeng och rutavdrag är att Sverige på vissa sätt närmar sig en kontinental välfärdsmodell, där det är mer upp till var och en hur man löser barnomsorgen för barn under  tre år, befarar Joa Bergold.