98 och 87. Så heter de ILO-konventioner som kanske har haft störts betydelse för facken världen över.

I går firade LO att det var 60 år sedan Internationella Arbetsorganisationen (ILO) tog fram konvention nummer 98 som handlar om hur principerna om rätten till organisering och rätten till kollektiva förhandlingar ska tillämpas.

Med på firandet kom även konvention nummer 87, som egentligen hade sitt jubileum förra året. Den handlar om föreningsfriheten och skyddet av rätten till organisering.
 

Ulf Edström

Ulf Edström, internationell chef på LO och medlem av ILO:s styrelse, har organiserat firandet.

Varför måste man fira ILO-konventionerna 98 och 87?

– De är helt centrala. De fackliga organisationerna skulle inte kunna existera om dessa inte respekterades. Vi hade hoppats att regeringar skulle sätta fokus på dessa konventioner med det gör de tyvärr inte – och därför har LO gjort det.

– Det här är viktigare än någonsin eftersom vi ser att många i dag försöker inskränka våra fackliga rättigheter, säger Ulf Edström.

Vad har hänt de senaste 60 åren?

– Tyvärr är det världskrigen som lett till att dessa konventioner kommit till. Det första världskriget ledde till att ILO skapades. Det andra världskriget ledde till en insikt om att värden var tvungen att bli mer demokratisk och respektera de mänskliga rättigheterna. Tyvärr är det nog så att om dessa konventioner hade uppfunnits i dag skulle de aldrig ha införts.

Hur står det till med konventionerna i dag?

– Det är ett växande problem. Färre är organiserade i facket och täckningsgraden för kollektivavtalen sjunker. Det beror på att vi har politiker och arbetsgivare som säger att de inte vill ha kollektiva förhandlingar utan individuella avtal.

Vilka är de största hoten mot dem?

– Det är att politikerna och parlamenten inte ser de fackliga rättigheterna som en fundamental mänsklig rättighet. De tar inte dem på allvar.

Hur menar du?

– Då svenska UD ska beskriva mänskliga rättigheter handlar det om förenings- och församlingsrättigheter.  Den fria förhandlingsrätten hittar du knappt på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter.

– Det är som om förhandlingsrätten vore ett särintresse – fast den är en rättighet på samma sätt som yttrandefriheten och religionsfriheten.

Det finns två tendenser. Den ena är att krisen sätter press och inskränker fackens möjligheter. Den andra är att vissa, i dessa kristider, ser ett värde med starkare fack som de kan sluta avtal med. Åt vilket håll tror du att utvecklingen går?

– Tyvärr tror jag att det blir en ökad press på arbetstagare och fackliga organisationer. I vissa branscher kan det anses som fördelaktig med starka fack, till exempel om de går med på att förhandla fram sänkningar av löner. Men i stort tror jag att attackerna mot facken blir fler.

– Nu tror jag att krisen är så allvarlig att arbetsgivarna kommer att lägga undan sina skyldigheter och i lägre omfattning följa kollektivavtalen. Dessutom kommer det att bli allt mer riskabelt att vara fackligt förtroendevald i världen.

Det är ingen positiv framtidstro?

– Nej, men vi får kanske fler medlemmar i facket på grund av krisen. Men den fackliga styrkan kommer också ifrån att vi har något att förhandla om. Och om inte jobben finns blir det svårt. Det är därför vi från fackets sida måste agera politiskt, säger Ulf Edström

FAKTA / ILO
Internationella Arbetsorganisationen (ILO) är ett självständigt fackorgan inom FN. Dess uppgift är att bland annat främja sysselsättning samt bättre arbets- och levnadsvillkor i hela världen, att värna om fackliga fri- och rättigheter samt att vara normgivare för arbetslivet.
ILO skiljer sig från andra FN-organ genom sin sammansättning av tre parter: regering, arbetsgivare och arbetstagare. ILO-frågor i Sverige sköts av ILO-kommittén, en myndighet som är knuten till näringsdepartementet.
Källa: Nationalencyklopedin