Hårdast jobb och lägre lön

De 400 Icaanställda på lagret kompletteras av runt 180 Profficeanställda. Tobias Fridh är en av dem.

 

De inhyrda på Icas lager i Helsingborg har vare sig arbetsrotation eller tillgång till rehabilitering. Samtidigt arbetar de bara på de allra tyngsta jobben på lagret.

Jonas Hultenheim, chef för lagret, vill bara svara på frågor på mejl. Om de inhyrda skriver han att Ica inte anställer personer utan köper timmar. När det gäller rehabiliteringen svarar Jonas Hultenheim att det är Proffice – de inhyrdas arbetsgivare – som är ansvarig.

Arbetet har tidigare berättat om ett löneavtal som nyligen ingåtts för de inhyrda. Avtalet innebär att de inhyrda fått för låg lön under flera år och nu ska kompenseras. Facket tycker dock att de inhyrda fortfarande tjänar för lite och inom kort blir det nya löneförhandlingar.

Fortfarande finns flera stora problem kvar för de Proffice-anställda på lagret. Förutom att de har de hårdaste jobben och inte tillgång till rehabilitering är det fortsatta problem med lönesättningen och arbetstiderna, som ändras varje vecka.

Flera av de inhyrda vill bara berätta om förhållandena på arbetet anonymt. En av dem är arbetsskadad och i behov av rehabilitering. För flera veckor sedan flyttades han från lagret och sedan dess har han gått hemma med garantilön. Nu har han varit på ett första möte med företaget om sin rehabilitering.

– Helt sanslöst att det gått så lång tid. Jag har varit skadad i flera år. Om det inte hade varit sådan uppståndelse i media så hade det varit som tidigare – ut med de gamla och in med nya, säger han.

Adano Adrovic är chef för Proffices kontor i Helsingborg. Hon har inte gått att nå för en kommentar på telefon och trots att personal på kontoret lovat att hon ska höra av sig så har hon inte gjort det på två veckor.

Lagret ligger lite utanför Helsingborg nära motorvägen. Det är stort. Från lagret går varor till Icaaffärer inom ett område som begränsas av Halmstad, Jönköping och Karlskrona. Lagret har drygt 400 egna anställda. Till det kommer runt 80 inhyrda som arbetar på lagret så gott som varje dag. Och dessutom finns runt 100 inhyrda som hoppar in mer tillfälligt.

– Flera borde anställas av Ica. Alla som är inhyrda på heltid borde ha anställning på lagret, säger Marcus Strandberg, som är Handelsklubbens ordförande.

Han vill inte kalla de inhyrda för ett B-lag eftersom de inte är sämre människor, men de har definitivt betydligt sämre arbetsförhållanden än de Icaanställda, enligt honom. Och det trots att grundtanken i bemanningsavtalet är att inhyrda ska ha samma villkor som dem på företaget där de arbetar.

Det är klubbordföranden och Muzaffar Khan, som är huvudskyddsombud, som berättar om de inhyrda. Handelsklubben tar sedan i höstas hand om enklare frågor och förhandlingar för de inhyrda. De tycker att det är tungarbetat. Marcus Strandberg beskriver det som att försöka springa i sirap.

– Proffice har tappat arbetsmiljön helt. Den är under all kritik, säger Muzaffar Khan.

Tobias Fridh är inhyrd på lagret sedan drygt två år. Han är den ende av de inhyrda på lagret som är fackligt aktiv. Han går kurser och hoppas på att kunna jobba fackligt.

I dag plockar han kolonialvaror. Han kör en liten truck och gör i ordning beställningar av läsk, lättöl, toalettpapper och hundmat.

Ungefär hälften av dem som plockar kolonialvaror är inhyrda. Jobbet är tungt och det berättas att de Icaanställda som regel bara gör det tunga arbetet under fyra timmar och sedan flyttar till lättare uppgifter medan de inhyrda plockar i åtta timmar.

Bland de inhyrda vill ingen föra fram någon kritik mot vare sig Ica eller Proffice. De två förtroendevalda i handelsklubben säger att de hört att de anställda på Proffice är ålagda tystnadsplikt och har skrivit på en lojalitetsförklaring.

För de inhyrda är ett hot att de när som helst kan flyttas från lagret. Nyligen togs åtta Proffice-anställda bort från lagret. Det behövs ingen förklaring eller något skäl till det. Och Proffice i Helsingborg har nästan bara Icalagret som kund.

– Jag skulle hellre vara anställd på Ica. Det skulle kännas säkrare, säger Tobias Fridh.

De inhyrda som Arbetet pratat med är genomgående kritiska till att de får arbetsschema bara för en vecka i taget. Arbetet på lagret pågår sju dagar i veckan och dygnet runt. Och för många är det då svårt att boka in ett läkarbesök eller en tid på bilbesiktningen.

– Det är rent piss. Vi anser att medarbetare ska kunna ha kontinuitet i sitt arbetsliv. Inhyrda vet aldrig när de är lediga och man orkar inte ha det så hur länge som helst, säger Muzaffar Khan.

I mitten av februari slöts ett avtal som innebär att de inhyrdas löner varit för låga under tre år. Uppgörelsen säger att de Proffice-anställda i efterhand ska få 10 kronor mer per arbetad timme. För en del kan det bli uppemot 50 000 kronor. Det var Ica som meddelat en felaktig genomsnittslön.

Klubbordföranden Marcus Strandberg säger att det fortfarande är problem med lönerna. De inhyrda arbetar i huvudsak med utlastning, och där är lönerna för de Icaanställda högre än på andra delar av lagret. Betalningen är lägre på varumottagningen och för dem som städar. Men enligt klubbordföranden grundas de inhyrdas löner på betalningen på hela lagret och inte på förtjänsten för dem på utlastningen. Genomsnittet på utlastningen är ungefär 12 kronor högre i timmen än snittet för på hela lagret.

I början på april ska facket och Ica förhandla om vilken lön de inhyrda ska ha.

– Vi har olika syn. Vi tycker de inhyrdas lön ska bygga på förtjänsten där de arbetar, säger handelsklubbens ordförande.

 

Arbetsmiljön är under all kritik, förklarar skyddsombudet Muzaffar Khan. Alla som arbetar heltid på Ica borde vara anställda av Ica, tycker Marcus Strandberg, ordförande för Handelsklubben.

 

Tobias Fridh är Proffice-anställd och hoppas kunna arbeta fackligt så småningom. Han har varit inhyrd på lagret i två år.