»Vi var ett extremt experiment«

– Vi har fört Island tillbaka till den nordiska välfärdsmodellen. Den som försöker med nyliberal politik på Island igen kommer att få det svårt.

När Steingrimur Sigfusson, ledare för Islands gröna vänsterparti, blev finansminister i februari 2009 var det inte för att bli populär. I flera veckor hade ett folkligt uppror rasat.

– Island gick mot social upplösning, säger Steingrimur Sigfusson. Samtidigt pekade allt mot statsbankrutt. Med ett offentligt budgetunderskott på 14,5 procent av bruttonationalprodukten var uppgiften gigantisk.

– I mitt eget parti tvekade en del inför regeringsansvaret. Men vi hade varit den starkaste kritikern av den politik som hade misslyckats. Om du smiter när plikten kallar, varför håller du då på med politik?

Den borgerliga regering som tvingades avgå hade, med Steingrimur Sigfussons ord, bäddat för sammanbrottet genom ett amerikaniserat skattesystem (låg skatt för alla, även höginkomsttagare), privatisering av bankerna (”de skänktes bort till några rika familjer”) och individualism.

– Vi lade om hela skattesystemet. Vi höjde inkomstskatten för dem med höga inkomster, vi införde förmögen­hetsskatt och koldioxidskatt, och höjde bolagsskatten och alkoholskatten.

– Men med så stora underskott räckte inte det. Vi skar i utgifterna också – fast flera gånger mer i den statliga administrationen än i skola och sjukvård.

Till detta kom uppgiften att lätta på företagens och hushållens skulder, som vuxit explosionsartat under uppsvinget.

– Men 93 procent av finanssektorn hade gått under. Vi insåg att vi behövde bygga upp fungerande banker för att kunna strukturera om lånen, säger Steingrimur Sigfusson.

Som Europas enda vänsterpartistiska finansminister fick Steingrimur Sigfusson, själv en IMF-skeptiker, be just den internationella valutafonden om krediter för att rensa i skuldträsket. Att företräda Island utomlands vid den här tiden var som att gå mot en vägg: Vårdslösa isländska banker hade förstört förtroendet.

– Jag klargjorde för IMF att vi var en rödgrön regering, fast besluten att säkra välfärdssystemet. Valutafonden var motvillig i början. Men den visade flexibilitet. Så länge vi levererade budgetsanering fick vi välja vår egen väg.

– Och efter hand har IMF blivit allt bekvämare med vår politik. Jag tror att de är stolta över Island. Isländska statsobligationer tas nu emot väl på den internationella finansmarknaden.

När regeringen införde en förmögenhetsskatt som träffade de 3 000 till 5 000 rikaste, och höjde bolagsskatten, hotade de välbeställda med att lämna landet. Men mycket få har gjort det, konstaterar Steingrimur Sigfusson. Och det beror inte på valutaregleringen, som Island är ensam om i Västeuropa.

– De flesta förmögna förstår situationen och vill bidra. De få som inte vill det är folk vi hur som helst klarar oss utan.

Ännu är Island inte helt igenom krisen. Ekonomiskt har vi gjort 75 procent av jobbet, och där blir nästa steg att höja tillväxten, säger Steingrimur Sigfusson, som har bytt portfölj och nu är industri- och innovationsminister.

– Politiskt och socialt har vi det mesta kvar. Efter kraschen är förtroendet lågt för politiker i allmänhet, och regeringen har inte belönats i opinionen.

Men Steingrimur Sigfusson tror att islänningarna minns vad som ledde fram till krisen.

– Island gled i väg mot USA. Island var ett extremt nyliberalt experiment.

– Vi har fört landet tillbaka till Norden. Och de allra flesta islänningar håller med mig om att det är där vi hör hemma.