Foto: Andreas H Nilsson

Karl-Petter Thorwaldsson berättar om sin syn på LO:s framtid.

 

Smekmånaden är över. Vardag för LO:s nya ledning innebär avtalsrörelse, medlemstapp, välfärdsvinster  –  och fackets överlevnad. Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande sedan snart ett halvår, har fått en hel del att fundera på i Arbetets serie om LO:s framtid.

– Vi gör en serie om LO:s framtid på Arbetet.

– Jag har faktiskt läst nästan allt. Jag måste bara få säga, det finns en som säger att LO:s framtid är lokal. Jag tror han har väldigt rätt. När vi har lokal förankring, är fortfarande 80 till 90 procent anslutna, säger Karl-Petter Thorwaldsson.

– Tänk om vi, genom frivilliga överenskommelser förstås, kunde hjälpa till. När jag var ABF-ordförande hade vi ett tema: En rörelse i människors ­vardag. Det var väldigt uppskattat, och känns ännu mer aktuellt inom facket. Men ABF fick ju statsbidrag för det.

LO kunde stå för bidragen?

– Ja, det är en jättebra dröm. Ingen ska behöva åka långt för att träffa sitt första fackliga ombud, dricka en kopp kaffe och snacka lite.

Om tio år, tror du att LO har vunnit eller försvunnit?

– Jag är väldigt optimistiskt lagd. Jag ser en ny megatrend och de kommer inte så ofta i världen. Till och med IMF, Världsbanken och OECD har börjat ifrågasätta den väldigt nyliberala politiken som spridit sig över hela världen sedan 1980-talet: Att ge till de allra rikaste, för att de ska investera, vilket ska komma alla till del.

– Nu ser man att det leder till under­investeringar och massarbetslöshet. Och det föds en rekyl. I den passar en stark facklig organisation väldigt bra.

– Så ja, jag tror att vi är vinnare om tio år.

Men i LO:s mediehusutredning som pågår räknas ekonomin utifrån ett fortsatt medlemsfall för facken. Har förbunden gett upp?

– Nej, jag hör inte det från något förbund i alla fall.

Vad ska LO vara?

– En organisation i medlemmarnas vardag och det är där vi gör störst nytta.

Men ni är en centralorganisation.

– Vi är en ram för att det ska funka för förbunden. LO:s viktigaste uppgift är att hålla samman de brokiga yrkeskårerna. Det var det som var så tragiskt förra året. Jag får ofta höra ute i landet: Varför kan inte ni gubbar i Stockholm hålla sams? De kan inte förstå vad som är så jäkla svårt.

Hur ska LO bli starkt under din ledning?

– Vi ska vara synliga i samhällsdebatten. Det märks när jag är ute och går nu, många säger: Stå på dig om jobben, stå på dig om vinsterna, de tycker att jag har gett en röst åt frågorna.

I Ekots lördagsintervju i september frågade Tomas Ramberg dig om jakt och Jas. Varför inte om arbetsmiljö, arbetsvillkor, vardagen för LO:s arbetare?

– Han frågade mycket om vinst i välfärden. Och rutavdraget.

Men då handlade det om politik och skatteavdrag, inte om städarnas villkor?

– Nej, om han varit mer påläst kunde han ha frågat om jag tycker att det är okej att städare jobbar från 6 till 22 med ledigt mitt på dagen, för att det ska passa dem de städar åt.

Men är det inte din uppgift, om du ska driva opinion, att få ut frågor om arbetsmiljö och arbetsvillkor?

– Full sysselsättning och jobbpakten, det är huvudfrågan för opinionsbildningen.

Vilka är de viktigaste frågorna för nya LO-ledningen, som innebär ­förändringar?

– Ett: Inom ett antal månader ska vi vara de trovärdigaste när det gäller att se till att fler kommer i arbete. Två: Vi måste komma överens i avtalsrörelsen. En splittrad avtalsrörelse skadar alla.

 

Läs Karl-Petter Thorwaldssons reaktioner på de råd han fått i Arbetets artikelserie.

Fotnot

IMF är den Internationella valutafonden. OECD är Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling med 34 medlemsländer.