Carmen i Malmö

Längst fram i mitten på Malmö operas scen finns en grav med tända ljus och ett foto på en kvinna. Ska graven ge en föraning om vad som kommer att drabba Carmen, arbeterskan på cigarettfabriken? Eller kan det vara en kollektiv grav för alla kvinnor som blivit slagna och dödade av män?

På Malmö opera framförs Carmen av Georges Bizet som politisk teater. Det vill säga: Carmen är den politiska opera som den alltid varit, även vid urpremiären 1875 i Paris.

Budskap: kvinnans frigörelse. Kvinnors rätt att välja sina liv, göra egna livsval. Hilda Hellwig, som regisserat, betonar detta. Men hon har inte hittat på och lagt till utan kvinnans frihetsbudskap skrevs och komponerades in från början.

I Malmö har ”Carmen” också  återgått till sin  ursprungliga form av opéra comique, alltså musikteater med både tal och sång. Opéra comique var föregångare till operett som i sin tur föregick musikalen. Blandningen av tal och sång innebär att ”Carmen” blir mer än stora känslor och vackra toner. Bizets opera får utrymme att berätta sin dramatiska historia.

Hur ska Carmen – huvudrollen – sjungas, vara och agera? Och se ut? Ofta har hon framställts som myten om zigenerskan: blodfull och erotisk. Mezzosopranen Astrid Robillard är raka motsatsen: liten och späd, knappast sexig men vacker på ett alldagligt sätt. Också hennes sång är nedtonad – fast känslofull och underbar.

Det fungerar perfekt. Hon får Carmen att bli alla kvinnor i salongen och världen, från 1800-talet och framåt. Varje kvinna med en man som vill kontrollera henne och inte klarar av när hon bryter sig loss. Då slår han.

Korpralen Don José, vars kärlek till Carmen fått honom att bli degraderad till menig, är däremot inte som alla män. Men han är en vanlig man. Så sjunger tenoren Joachim Bäckström också: vackert och mjukt men lite anonymt.

Don José har nära till näve och kniv. Både soldaterna och det zigenska rövarbandet uppmanar honom att lugna ner sig och kontrollera svartsjukan. Men när Carmen överger honom för tjurfäktaren Escamillo så kan han inte. Att slå räcker inte, då dödar Don José.

Nej, Hilda Hellwigs uppsättning av ”Carmen” handlar inte om mäns våld mot kvinnor utan om en man – eller de män – som klamrar sig fast i gamla könsroller och fördomar. Nej, budskapet är inte feministiskt. Att ingen man ska slå någon kvinna är inget kvinnobudskap utan en mänsklig självklarhet.

Micaela, den unga kärestan hemifrån Don Josés hemby, sjungs drillande vackert – men också starkt och kraftfullt – av sopranen Cecilia Lindwall. Extra poäng till regissören Hellwig för att hon inte ser ner på Micaelas trofasta kärlek, längtan och trängtan. Vi är alla olika som människor. Det gäller också kvinnor.

Bengt Eriksson