1 200 dagar utan olyckor på Zoégas kafferosteri
Inte en enda arbetsolycka på över 1 200 dagar. Det klassiska kafferosteriet i Helsingborg har hittat sitt recept för att öka säkerheten på företaget. Det lyder: Folk bryr sig.
”Jag ska bara”. De orden får aldrig förekomma på Zoégas kafferosteri. Helst ska man inte ens tänka tanken. Det är då det går snett. Huvudskyddsombudet Inga-Britt Dahl, på Livsmedelsarbetarförbundet, har jobbat inom företaget sedan 1999.
– Jag började på packningen och sedan var jag lite överallt, till och med ute på lagret och fuskade lite, berättar hon.
Numera sitter Inga-Britt Dahl på en kontorsstol framför fyra datorskärmar och övervakar produktionen – när hon inte diskuterar säkerhetsregler och arbetsmiljö med företagsledningen. Några svåra samtal brukar det inte bli. Man är överens om det mesta.
– Det räcker med att jag säger att något är galet så fixar de det.
Arbetet med att stärka säkerheten på företaget inleddes för fyra år sedan. Den dåvarande fabrikschefen Birgitte Krenk var drivande och hennes idéer genomsyrar fortfarande processerna.
– Nu är vi snart uppe i 1 300 dagar utan någon olycka, konstaterar Johan Lantz, säkerhetsansvarig.
En viktig förklaring är självfallet automatiseringen. I fabrikslokalen som ligger i ett industriområde vid infarten till Helsingborg sker i stort sett hela produktionen numera i slutna system. Om det inte vore för att ett och annat paket glider förbi på ett band så skulle det vara svårt att upptäcka att det är just kaffe som görs här. Doften – den tunga, lite bittra doften av rostade bönor – märks mer hos grannarna än inne i själva fabriken.
Trots maskinerna finns det risker i processen. CO-halten, giftig kolmonoxid, kan bli för hög vid malningen och det kan komma gnistor när kaffet rostas i hög temperatur. Men medvetenheten om att den mänskliga faktorn alltid är största risken finns alltid där. För att ha ett högt säkerhetstänkande så jobbar man numera med ”caring through feedback”. Alla 60 anställda har ett gemensamt ansvar att se till att säkerhetsreglerna efterlevs och vänligt påminna en arbetskamrat som glömmer sig.
Därför är numera ”jag-ska-bara”-mentaliteten bannlyst. Föreskrifterna som finns ska följas även om det, för att ge ett exempel, är mer tidskrävande att stänga av en maskin för att ta bort ett kaffepaket som har fastnat än att sticka in handen och göra det.
– Vi har skapat en bra medvetenhet kring det här, förklarar fabrikschefen Andreas Wendel som menar att det faktum att ”folk bryr sig” om säkerheten också att lett till att man engagerar sig mer i hur arbetskamraterna mår.
Men är det inte irriterande när en kollega påpekar att ”nu gör du fel”?
– Det har helt att göra med hur man säger det, förklarar Minette Rosén, fackligt ombud för Unionen.
Maskinoperatören Patrik Gustavsson jobbade tidigare på ett annat livsmedelsföretag.
– Där tog man hela tiden genvägar och slarvade med säkerheten. Men så blev en kille skadad också. Han fick en kniv i magen. Arbetsmiljön var för stressig. Produktionen sattes hela tiden före säkerheten.
Att komma till Zoégas blev något av ”en väcklarklocka” för honom.
– Här coachar vi varandra hela tiden.
Varningsskyltar om klämrisker i hissen, om utrymningsvägar och inte minst om att hålla i räcket i trapporna i all ära, men viktigast av allt är att arbetskamraterna hela tiden är på en, påpekar alla.
Ryktet om arbetsmiljöarbetet på Zoégas har börjat sprida sig till ägaren Nestlés andra fabriker. En och annan delegation kommer på besök.
Skulle personalen i äldreomsorgen ha något att lära av er?
– Absolut, de är välkomna, förklarar Minette Rosén.
Lena Hennel
LÄS OCKSÅ:
