Chipsen tar över fabriksproduktionen
En våg av digitalisering och automatisering inom industrin sveper över världen. Det är främst länder med hög utbildningsnivå på arbetskraften som kan dra nytta av datachipsets intåg i produktionen.
Människans roll blir att övervaka i fabriker där chipsen styr allt mer av vad industrirobotarna och maskinerna tillverkar. Adidas planerar en helt automatiserad och individanpassad produktion av sportskor i Tyskland, berättade tidningen Ingenjören i våras i ett stort reportage om den tyska satsningen Industri 4.0.
Företaget planerar enligt modellen: Beställ och designa dina egna skor på måndagen, hämta ut paketet på posten några dagar senare. Ett par sådana skor lär inte komma att kosta mycket mer än massproducerade. Det är poängen när smarta robotar tar över vad lågutbildad, lågavlönad arbetskraft, ofta i tredje världen, producerar i dag. Och västvärlden kan ta hem sin industriproduktion, som började flytta ut på 1960-talet.
I en datoriserad produktionskedja talar inte bara maskinerna med varandra. Med produkten följer dessutom ett chip som ger varje maskin order om vad den exakt ska göra och tillföra. Resultatet är en snabb produktion av en skräddarsydd produkt och felen blir betydligt färre än när människor gör samma sak.
Ett annat exempel i Ingenjörens reportage är Siemens fabrik i Amberg. Kvalitetsnivån är över 99,99 procent. Robotarna gör tolv misstag på en miljon operationer, rapporterade tidningen.
I Sverige har digitaliseringen av industrin redan tagit fart. När Scania tillverkar lastbilar och bussar sker trådlös kommunikation mellan fordonet och maskinerna när det förflyttas till en ny station eller bearbetas. Man kan säga att produkten och maskinerna twittrar.
Men baksidan är naturligtvis uppenbar: Vart tar människan vägen i den här omställningen? Någon måste köpa alla produkter som produceras och det gör knappast de arbetslösa fabriksarbetarna om inte andra jobb skapas åt dem.
Låginkomstländerna riskerar att förlora på den här utvecklingen. Om de vill ha växande välstånd kan de knappast ta avstamp i arbetskraftsintensiv enkel industriproduktion längre. Den tar robotar med artificiell intelligens över i allt snabbare takt.
FOTNOT: Chips – en mycket liten, aktiv enhet i datamaskin i form av en kiselplatta med transistorer, ledningar o.d. (NE.se).
Digitalisering – hot och möjligheter
Anders Ferbe, förbunds-ordförande för IF Metall.
– Regeringens strategi för digitalisering och automatisering är nödvändig. Annars kommer vi inte att ha någon industri kvar. Direktsysselsatta i industrin minskar, men nya jobb genereras inom service och tjänster till produkterna.
– Utbildning av anställda måste prioriteras. Den sortens kompetensutveckling är eftersatt, omställningsstödet för dem som förlorar jobbet vid automatiseringen måste vara omfattande.
Lars Jagrén, chefsekonom på Unionen.
– Studier visar att digitaliseringen kommer att påverka väldigt många jobb, omkring hälften, men det är inte så att dessa jobb försvinner,
– Det understryker verkligen behovet av kompetensutveckling och en kontinuerlig sådan. Därför måste vi skapa system för vidareutbildning av hela arbetskraften.
Cecilia Warrol, programchef på Teknikföretagen
– Vi vill ha en långsiktig och uthållig satsning, ungefär som den tyska regeringens Industri 4.0 och att politikerna förstår industrins utmaningar. Behoven att ställa om mot digitaliseringen är jättestora, men finansieringen är ett skämt. Programmet har 40 miljoner till förfogande. Vad vi behöver göra kan liknas vid byggandet av ett hus i sten som ska stå länge, men finansieringen räcker bara till dörrkarmarna.
LÄS OCKSÅ:
