Det fanns något riktigt bra i arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons presentation av arbetsmarknadspolitiken i dag.
Det var hennes inledande ord om att det nu är dags att bryta arbetslösheten ”på riktigt”.
Dessa enkla ord berättar om vad det egentligen handlar om.
Den borgerliga fasadmålning som smetats över svensk arbetsmarknad har vi helt enkelt fått nog av.
Vi har sett en jobb- och utvecklingsgaranti som varit kemiskt ren från några som helst garantier för vare sig jobb eller utveckling.
Vi har sett tiotusentals människor därefter sparkas vidare till förvaring i fas 3, utan lön, utan semester, utan försäkringar, utan allt som tillhör ett riktigt jobb.
Ska arbetslösheten brytas ”på riktigt” behövs också riktiga jobb till kollektivavtalade löner.
Det har Ylva Johansson insett.
Därför bådar det gott att regeringen satsar på ordentliga jobb inom offentlig sektor för att slussa tillbaka människor till arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsåtgärder kan inte heller ha ett inbyggt förbud mot utbildning, vilket faktiskt varit fallet med Alliansens fasadmålade arbetsmarknadspolitik.
Inom många branscher skriker det privata näringslivet efter personer att anställa. Men hittar inte rätt kompetens.
Att Ylva Johansson återigen ökar utbildningsinsatserna, bland annat med yrkesutbildning i bristyrken, är därför en bra men i grunden ganska självklar ingrediens om arbetslösheten ska brytas ”på riktigt”.
Så, är då allting frid och fröjd?
Nej, ändå inte.
En svårighet påtalade Ylva Johansson själv under dagens presentation: Riktiga jobb inom offentlig sektor kräver att kommuner och landsting också har riktiga jobb att erbjuda.
Med de senaste tio årens kraftiga nedskärningar i offentlig sektor är behovet av resursförstärkning uppenbart. Det har nog alla som köat vid akutmottagningar eller väntat på barn- och äldreomsorg vid det här laget upplevt.
Möjligtvis kan det, som Ylva Johansson sa, ta ett antal månader för arbetsgivarna att ställa om sin framtida bemanning för att matcha kraven.
Men ett större frågetecken är hur mycket som i slutänden avsätts för dessa jobb.
Frågan är alltså hur mycket som regeringen kommer att anslå i den kommande budgeten för att bryta arbetslösheten ”på riktigt”.
Lägger vi samman dagens optimistiska tongångar från Ylva Johansson med den mer återhållsamma hållning runt statsfinanserna som finansminister Magdalena Andersson presenterade i fredags hörs ändå en viss dissonans.
Det vore dock ett misstag om de mycket hoppingivande reformer som presenterades i dag inte får tillräckligt omfång i budgeten för att bryta arbetslösheten ”på riktigt”.
