Stridsfrågan som samlar världens fack

Kampen för högre löner i den amerikanska snabbmatsindustrin kan få en global spridning. Missnöjet med de låga lönerna i servicenäringen är stort.

Det är inte bara i USA snabbmatsarbetarna är kritiska till de långa lönerna.

Förra gången då stora protester genomfördes, den 15 april, ägde liknande manifestationer rum i ett 40-tal länder. London, Aten och ­Paris var några städer där pro­tester också hölls utanför McDonald’s.

Snabbmatslönerna har möjlighet att bli en stor internationell stridsfråga för facken.

Kritiken mot stora inkomstskillnader hörs nu inte bara från vänsterkanten.

Även Internationella valutafonden (IMF) larmar. Dagens stora inkomstskillnader kan hämma den globala tillväxten.

Samtidigt har den ekonomiska krisen gjort att anställda fått se lägstalönerna sjunka.

Nyligen räknade OECD på hur många timmar en ensamstående vuxen med två barn behövde arbeta för att få en inkomst som nådde upp till fattigdomsgränsen i olika länder.

I Tjeckien måste en arbetare med minimilön jobba 79 timmar i veckan för att nå upp till fattigdomsstrecket. I Spanien och Grekland blir arbetsveckan 58 timmar och i USA 50 timmar.

Frustrationen över att inte få lönen att räcka till är dessutom stor i många länder, vilket gör det möjligt att organisera protester.

I USA försöker Demokraterna göra snabbmatslönerna till en valfråga. Nästa år ska en ny president väljas och Barack Obama har deklarerat att han vill se en höjning till 10:10 dollar.

Ute i delstaterna är dock lönefrågan redan uppe. I tisdags röstade Los Angeles igenom att minimilönen ska höjas ifrån dagens lokala nivå på 9 dollar till 15 dollar 2020.

Näringslivet varnar dock för att högre löner på bland annat McDonald’s kommer att drabba de fattigaste och hävdar att det leder till färre jobb.

De ser också fackens kamp som ett propagandakrig och är kritiska till att en stor del av kampanjen sköts av en PR-byrå.

Läs också:

• ”Vi jobbar hårt, vi vill kunna leva på vår lön”