De har fällt ned sina paraplyer.

Peking fick sin vilja igenom. Demokratirörelsen förlorade en av många ronder i striden om ett öppnare Hongkong.

– Protesterna har i alla fall lett till att det diskuteras mycket mer politik nu, säger Sally Choi från facket HKCTU.

Nu är hon i Stockholm för att träffa Palmecentret som driver ett demokratiprojekt i Hongkong.

Hongkong har med sin speciella historia som brittisk kronkoloni alltid varit undantaget i den kinesiska världsbilden.

Efter att Storbritannien överlämnade staden till Kina 1997 har Peking fått ett större inflytande men ledarna har valt att ligga lågt.

Hongkong har varit deras fönster mot Väst. Bra för affärerna, bra för kontakterna.sallychoicitat

Så därför lovade de kinesiska ledarna att det skulle hållas direkta val 2017.

I somras oroade sig studenterna och Occupy Central-rörelsen åter­igen för att valen inte skulle bli så fria som de hoppats. Under hösten hölls stora demonstrationer.

Sally Choi säger att facket ­HKCTU var en del av protesterna som upplöstes, och rörelsen lyckades inte få igenom sina krav att den sittande regeringschefen skulle avgå och att vem som helst skulle få lov att ställa upp i valet.

– Efter bakslaget har det skett en splittring inom demokratirörelsen, säger Sally Choi.

Olika organisationer gör olika analyser. En del menar att vägen till ökad demokrati går genom att påverka hela Kina och dess kommunistparti.

Andra anser att Kina är för stort och att det är bättre att jobba lokalt och endast kämpa för demokratin i Hongkong.

– Vi i facket lutar mer åt den första strategin. Att det är bättre att påverka hela Kina. Vi ser det som orealistiskt att betrakta Hongkong som oberoende från Kina och därför måste vi påverka centralmakten, säger Sally Choi.

I förra veckan kom ett förslag om hur valsystemet ska se ut 2017 och i juni ska frågan om vilka kandidater som får väljas tas upp igen.

För facket HKCTU är striden om demokrati också en fråga om villkoren för medlemmarna. Att välja fritt är att kunna välja bort. Flera i facket ställde sig bakom kravet att den Pekingvänlige regerings­chefen Leung Chun-ying skulle avgå.

– Då han valdes lovade han förbättringar av arbetstidsregler och att det skulle bli lättare att sluta kollektivavtal. Dessutom sa han att de lägsta lönerna skulle höjas varje år. Men nu görs höjningarna vartannat år och de är mycket små.

– Han bryr sig bara om stadens affärsmän, säger Sally Choi.

Hongkongfacket är också kritiskt till att den sittande regeringen underlättar arbetskraftsimport.

Många byggjobbare i staden är tillfälliga arbetare från Kina.

– De får lägre lön och känner de inte till vilka rättigheter de har. Det gör dem till billigare arbetskraft som företagen utnyttjar, säger Sally Choi.

sallychoicitatIIDet har även blivit bråk mellan Hongkongborna och de kinesiska besökarna. De som bor i staden skyller stigande huspriser på sina kinesiska grannar och är irriterade på att de billiga lokala restaurangerna och affärerna ersätts med turistshoppar och dyrare matställen.

Sally Choi är inte särskilt optimistisk inför framtiden. Den demokratiska utvecklingen går åt fel håll, anser hon. Hon, som även jobbar för en feministisk organisation, tycker också att det har blivit sämre ställt med jämställdheten de senaste tio åren.

– Vi möter ett mycket hårdare motstånd nu.

– Jämställdhet ifrågasätts mer. Då vi säger att kvinnors roll i arbetslivet måste stärkas svarar många att även männen drabbats av försämrade villkor, säger hon.

En förklaring till det tuffare motståndet tror hon är att gruppen konservativa kristna växt sig starkare. I skolorna talar allt fler lärare om hemmafrun som ett ideal och om att inte ha sex före äktenskapet.

Eftersom Hongkong och Kina är sammanflätade observerar HKCTU vad som händer på fastlandet. I år spås landets ekonomi växa med 7 procent. Det är rekordhögt jämfört med alla andra länder i världen – men enligt kinesiska mått litet. Tidigare år har tillväxten varit högre och i år skrevs tillväxtprognosen ner.

Kina står inför en stor ­industriell omvandling. Landet går från att vara exportinriktat till att allt mer producera för en växande inre marknad. Lönehöjningarna har på sina håll varit kraftiga, vilket lett till en högre inhemsk konsumtion. Samtidigt har de senaste åren på den kinesiska arbetsmarknaden präglats av många strejker.

Konflikterna har oftast brutit ut då företag velat sänka sina kostnader genom att flytta sina fabriker från en plats till en annan.

I Kina finns världens största fackförening. Den heter ACFTU och har kring 140 miljoner medlemmar. Men det är inget fack som Sally Choi samarbetar med.

– De är inte demokratiska. De styrs av kommunistpartiet, säger hon.

– Vi vill ha äkta allmän rösträtt. Hongkongbor demonstrerade i februari.  Foto: Kin Cheung

Hongkong

1898 arrenderade Storbritannien Hongkong av Kina i 99 år. 1997 lämnades staden tillbaka till Kina. Där bor nu cirka sju miljoner männi­skor. Staden är en egen administrativ region, vilket innebär att den har politisk självständighet från Kina. Peking kontrollerar Hongkongs utrikes­politik och för­svar och har sista ordet i alla större frågor. I övrigt ska regionen styras lokalt, men sedan 2005 har styret varit Pekingvänligt.

Staden är den enda plats i Kina där det är tillåtet att kritisera enpartistyret.

Hongkongborna har i flera år demonstrerat för att få utse sin regeringschef i direkta val och 2017 ska ett sådant hålls. Demokratirörelsen är kritisk till att en Pekingvänlig kommitté ska bestämma vilka kandidater som ska tillåtas ställa upp.

KÄLLA: Utrikespolitiska institutet