I dag behöver du inte vara missbrukare för att bli hemlös. Diakonen Magda Hane har sett samhället hårdna för de hemlösa män hon kallar sina pojkar.

Magda Hane, diakon i Svenska kyrkan.

Att gå med Magda Hane genom Norrtälje centrum är speciellt. De där slitna männen som brukar passera i utkanten av medelsvenssons synfält blir plötsligt synliga. För när de ser att Magda Hane, diakon vid Rodenkyrkan, kommer emot dem lyser också de mest tärda ansiktena upp.
– Hej, lever du?
– Magda, vår ängel.
– Hur det är? Jag är så jävla hungrig, kyrkan har ju slutat med matlådorna.

Det blir kramar, prat och överlevnadstips. Magda Hane tycks känna alla – verkligen alla – som har blivit vräkta, sovit i portar, kanske använt droger och blivit straffade. ”Mina pojkar”, som hon kallar dem.
– Bland de unga går det ofta i den ordningen: Först arbetslöshet och för lite pengar för att betala hyran. Sedan vin eller droger för att klara att sova ute. Hemlösheten gör människor till missbrukare och kriminella, inte tvärtom.

Sedan hon öppnade ett soppkök för tolv år sedan har Magda Hane lärt känna missbrukar­världen.
Och sett samhället hårdna.
– Du behöver inte längre ha missbruksproblem för att bli hemlös, det kan börja med arbetslöshet eller utförsäkring från sjukförsäkringen. Pensionerade kvinnor med hyresskulder blir vräkta.

I takt med att det officiella, skattebetalda skyddsnätet har tunnats ut har den frivilliga hjälpen blivit allt viktigare. Men den är bräcklig. Rodenkyrkan, som hör till Norrtäljes missions­församling, är beroende av gåvor.
– I början av vintern fick vi ett arv, 5 000 kronor, att använda för skor, säger Magda Hane. Det räckte till tio par. Jag visste vilka som behövde dem bäst.

Andra gåvor har formen av plastkort med 200 kronor att köpa mat och cigaretter för. Ett bageri skänker bröd, en lunchrestaurang ger bort överbliven mat.

Som diakon har Magda Hane gjort det mesta. Arbetat bland prostituerade på Malmskillnadsgatan i Stockholm, serverat soppa på Sergels torg, ingått i Norrtäljefängelsets besöksgrupp. Det är ett arbete som tar mycket kraft, och som också har tärt på hennes egen hälsa. ”Jag har sett för mycket elände.”

Men de hemlösa i Norrtälje kan hon inte lämna. När Magda Hane ska sammanfatta hur de har det blir det ett enda ord: ”hemskt”.

Då vi skiljs säger hon:
– Ring om det är nåt. Fast inte i morgon. Då ska jag begrava en av mina pojkar.

 

LÄS OCKSÅ

• Fattigchocken: En tredjedel av de arbetslösa och sjuka är fattiga

• Hemlöse Benny: Ingen väg tillbaka

• Socialsekreteraren ska lappa ett trasigt skyddsnät

• Politikerna: Så vill vi pressa tillbaka fattigdomen i Sverige