Barnskötare: Alltför lång väntan på bättre lön
– Det har inte hänt något för att nå jämställda löner på 30 år och nu ska vi vänta 13 år till för att komma halvvägs. Det är inte bra nog, säger barnskötaren Marica Pensjö. Hon tycker att LO:s plan är bra, men alltför långsiktig. Lönerna i den kommunala sektorn måste bli bättre snabbare.
– Ansvar för människor ska betala sig mer, anser barnskötaren Marica Pensjö. Foto: Adam Ihse
Ett gytter av jackor, overaller och stövlar. Från de stängda glasdörrarna till förskolans sex avdelningar tränger ljudet av barnröster, skratt och skrik ut i entrén. Totalt finns 120 barn fördelade på sex avdelningar på förskolan Nolviksvägen 3, som de flesta kallar Björlandagårdens förskola, i Torslanda.
Marica Pensjö som jobbar på småbarnsavdelningen har gått i ner i arbetstid till 90 procent för att orka med. Hon tjänar 21 800 kronor i månaden. Då är hon också utbildad undersköterska, vilket hon har användning för när det ska läggas om sår eller bedömas hur allvarliga skador ett barn fått till exempel vid fall. Hon började som barnskötare 1981, och säger att lönen knappt har ökat sedan dess.
Bristen på löneutveckling ser både hon och hennes kollegor som ett stort problem.
Viveka, som också är barnskötare men som inte vill ha sitt efternamn i tidningen, tjänar 24 300 kronor i månaden efter 28 år i yrket.
– Det är bedrövligt. Erfarenhet betalar sig inte. Löneutrymmet går alltid åt till att höja dem som ligger allra lägst, säger hon.
En rimlig lön för barnskötare med deras erfarenhet borde åtminstone ligga på 28 000 kronor i månaden,enligt Marica.
– Det är arvet från Florence Nightingale, vi ska bedriva välgörenhet. Vi jobbar praktiskt med att ta hand om barn och sjuka och det får inte kosta. De som sitter och jobbar med datorer och IT kan däremot lyfta fantasilöner.
På Volvos stora fabrik åtta kilometer från förskolan tjänar arbetarna i genomsnitt 30 000 kronor i månaden, utan tillägg.
– Volvo är ju inte kommunalt. Och jobben är nog slitsamma för kroppen, säger Viveka.
– Men att ansvara för människor ska ändå betala sig mer. Om vi och vårdanställda inte gör våra jobb har vi inte heller människor som är friska och har möjlighet att gå till andra jobb, fortsätter Marica.
De tycker att det är bra att LO nu beslutat att skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner ska minska, men de skulle gärna se både ett snabbare tempo och helt jämställda löner som slutmål.
Även inom barnomsorgen finns det löneskillnader. Eftersom det är ont om män i branschen får nyanställda män högre lön.
– Jag vet oerfarna som fått 1 500 kronor mer än vi, säger Viveka.
Hon tycker också att LO är för försiktiga i målet om att jämna ut löneskillnaderna mellan tjänstemän och arbetare. I Torslanda har barnskötare och förskollärare samma arbetsuppgifter och ansvar, även om förskollärarna är ansvariga på papperet, men lönerna skiljer sig.
– Förskollärarna tjänar upp till 7 000 mer i månaden än barnskötare bara för att de har studerat några år till.
Även om lönen är viktig är den inte allt. Arbetsvillkoren behöver också förbättras, säger Marica och Viveka. Mindre barngrupper, som skulle minska stressen, öka kvaliteten och förbättra arbetsmiljön står högt på önskelistan. Slopad karensdag vid sjukdom är också en dröm, liksom betalda arbetskläder. I dag är det personalens privata kläder som barnen kräks och kladdar färg på, och det är dyrt med vädertåliga ytterkläder.
– Vi fick regnkläder för tio år sedan men de var inte personliga utan var för alla på förskolan. De är trasiga sedan länge.
Inte heller hörselskydd står arbetsgivaren för trots att personalen bär runt på skrikande barn. De fick beställa formgjutna proppar via jobbet men betala kostnaden på närmare två tusen kronor själva. Företagshälsovård och hälsoundersökningar saknar de också, liksom mindre saker som julbord istället för knytkalaset de nu ordnar själva.
– Nu har kommunen kommit på att vi ska betala parkeringsavgift här utanför också. Det känns som en sak för mycket.
Trots att de varken är nöjda med arbetsvillkoren eller lönerna, trivs Viveka och Marica med jobbet.
– Det är fantastiskt att jobba med barnen. De vill verkligen lära sig och är nyfikna på livet. Det är värt mycket, och så har vi bra kollegor, säger Marica.
De tror dock inte att glädjen i jobbet räcker för att få personal till vård och omsorg i framtiden.
– Lönerna måste höjas. Det finns inget alternativ.
LÄS OCKSÅ
• Bakgrund: Vägen till enighet kantad av motsättningar
