Plånboken blir allt tunnare
I isande kyla på marknadsplatsen i staden Boyarka, sydväst om Kiev, sitter Nikolay Gapchenko och Anastasia Myzychenko på två tomma drickabackar.
Så har de suttit i över 15 år. Bredvid varandra. På samma ställe. Nästan varje dag.
Nikolay med sina fröpåsar. Anastasia med sina syltade paprikor, lökar och inlagda tomater.
Det är 10 minusgrader och marken är täckt av snö. Just nu går det inte något vidare med Nikolays fröförsäljning.
– Jag har haft en förtjänst på 30 kronor den här veckan, säger han som suttit där mellan åtta på morgonen och tre på eftermiddagen.
Inom några veckor kan dock affärerna börja rulla igen. Många sår i krukor hemma så att de kan sätta ut färdiga plantor i tidigt i vår. På så vis får de grönsaker och slipper handla i dyra affärer.
Både Nikolay, 68 år, och Anastasia, 78 år, är pensionärer. Deras pension är cirka 600 kronor i månaden. Lika mycket får de in på sin försäljning.
Ett fåtal kunder halkar förbi på den istäckta marken. En tupp gal från de slitna tegelhusen som omgärdar marknadsplatsen.
Nikolay pekar på ett gult hus intill och berättar att bakom det bor han i en trea tillsammans med sin fru, dottern och barnbarnet.
– Nu måste jag försörja min dotter också. Hon blev av med sitt jobb på banken, berättar han.
Nikolay var föräldralös och fostrades på barnhemmet i staden. Sedan jobbade han i metallindustrin i 35 år innan han gick i pension 1999.
Lägenheten är gratis, efter åren på fabriken, men gas, el och vatten ska betalas.
– En stor del av mina pengar går till det, säger han.
Plånboken blir allt tunnare. En redan tidigare dålig ukrainsk ekonomi har försämrats drastiskt. I krigets skugga har gaspriserna höjts, nya skatter införts. I år spås inflationen bli hela 27 procent, samtidigt som staten också vill införa en skatt på pensionsinkomster. Att landets valuta, hryvnia, rasat kraftigt de senaste månaderna och gjort importvaror dyrare har inte underlättat situationen heller.
Både Nikolay och Anastasia säger att det tänker på kriget hela tiden. Samtidigt är de frustrerade över att pengarna inte längre räcker till. Båda har bidragit till landets krigsfond, men tror att deras pengar hamnat i rika människors fickor i stället för att gå till soldaterna.
Ukraina var redan innan kriget ett av världens mest korrupta länder, enligt Transparency International. Och då priserna höjs så reagerar många starkt.
– Det kan bli ett nytt Majdanuppror, säger Nikolay.
Anastasia är också upprörd.
– På bara ett par månader höjde de gaspriserna två gånger.
– Hur vi klarar oss? Man får göra av med ännu mindre, fortsätter hon.
Sedan kriget bröt ut har kunderna blivit färre.
– Folk har inte råd att handla lika mycket.
Anastasia, som inte vill vara med på bild, bor också alldeles intill torget. Ensam i en tvåa. Hon föddes i västra delen av landet, men berättar att hon som ung lockades till huvudstaden Kiev. Där fick hon först jobb på ett mejeri som betalade henne en bra lön. Sen fick hon jobb på ett lager på en datafabrik, men 1992 blev hon sjuk.
– Det var Tjernobylolyckan. Jag fick sköldkörtelcancer.
Hon opererades och gick i pension efter det.
Solen skiner, luften är klar och frisk då en kall vind drar in över marknadsplatsen.
– Man vänjer sig vid kylan, säger Anastasia.
Läs också:
- Sönderfallet
- Flykt och fattigdom i krigets spår
- Svenska kollektivavtal på export
- Dragkampen om Ukraina
- Byggfacket mobiliserar i Ukraina