Forskarna har få svar om jämställdheten
Gapet mellan kvinnors och mäns löner sysselsätter många forskare. Betydligt färre vågar säga hur lönegapet ska minskas.
I slutet av maj ska den statliga Delegationen för jämställdhet i arbetslivet ha tänkt ut förslag till hur kvinnor och män kan bli jämställda på jobbet. Och hur löneklyftan mellan dem ska angripas.
– Just nu funderar vi på en metod för hur kvinnors löner ska kunna höjas inom ramen för den svenska lönebildningsmodellen, säger delegationens huvudsekreterare Malin Wreder. Ännu vet vi inte om det kommer att gå, men vi är försiktigt optimistiska.
Som underlag har delegationen tagit fram en lång rad analyser och forskningsöversikter, som har samlats i sex rapportböcker. Forskarna har vridit och vänt på många förklaringar till löneskillnaden. Nu vet vi till exempel detta:
• På kort sikt medför föräldraledighet sämre löneutveckling. Intressant nog är lönetappet per ledig vecka numera lika stort för män som för kvinnor. Men tappet blir förstås större för kvinnor då de tar ut längre ledighet.
• Att ha barn är inte nödvändigtvis en nackdel för kvinnors lönekarriärer på längre sikt. För kvinnor i högkvalificerade yrken finns till och med ett positivt samband mellan barn och inkomsten vid 45 års ålder. För män tyder flera undersökningar på att barn alltid är en fördel, allra mest för dem med krävande karriäryrken. Vad som är orsak och verkan är mer oklart. Kanske är det arbete och inkomst som gör att män lyckas bilda familj, inte tvärtom.
• På topplönejobben blir kvinnorna sakta men säkert fler, även om den gamla sanningen att män väljer män till höga poster fortfarande är giltig.
Men frågan är hur användbar all denna forskning är för dem som vill förändra verkligheten. Som exemplen antyder kretsar den mest kring individuella förklaringar. Löneskillnader mellan könen ser ut att bero på olika val av utbildning, yrke och föräldraledighet. Inte på tvingande strukturer.
– Värdediskrimineringen – detta att kvinnodominerade jobb systematiskt värderas lägre än mansdominerade – anser nationalekonomer att man inte kan forska på, säger Kommunals utredare Ulrika Lorentzi.
Vid sidan av mätbara faktorer, som utbildning, går det ju inte att utesluta att lönegapet beror på skillnader i exempelvis motivation och engagemang.
– Värdediskrimineringen går inte att fånga annat än som en tolkning, säger Åsa Löfström, nationalekonom vid Umeå universitet.
Hon gör tolkningen själv: Historiskt har omvårdnaden om barn och gamla varit något som kvinnor gjort gratis. Den värderingen har hängt i. Tills nu.
– Bristen på personal i vård och omsorg kommer att höja lönerna.
Agneta Stark, docent i företagsekonomi, är minst lika optimistisk.
– Bristsituationen kommer att göra skillnad. I dag utför hemtjänsten avancerad sjukvård i hemmet. Att ta in okvalificerad personal går inte.
Kommunal är inte lika övertygat. I Stockholm, där bristen på undersköterskor redan märks, anställs i stället outbildad personal. Det har ökat belastningen på dem som har utbildning, men knappast lönerna.
Förbundet slåss dels för en uppvärdering av undersköterskeyrket, och ökade resurser till välfärdssektorn. Dels för att komma runt den norm för avtalsrörelserna som säger att undersköterskan får högst samma procentpåslag som industriarbetaren.
För den kampen finns inte så mycket stöd att hämta i forskningen, konstaterar Ulrika Lorentzi.
– Det handlar om politisk vilja. Det är till slut där man hamnar.
Läs också:
