Tre personer. Det är den kritiska massan som krävs för att starta en fackklubb. Det låter lite, men på Hafi i Halland, har det tagit 12 år att hitta detta järngäng.

Men nu är klubben i gång och frågar man de inblandade så var det värt allt slit.

– Det är så viktigt att saker skrivs ner och följs upp. Innan kunde vi komma överens med chefen om saker, men med tiden så glömdes det bort. Det fanns ingen illvilja, men ord är bara luft. Nu avtalar vi saker och kan hålla fast vid det vi gemensamt beslutat, säger Arvid Karlgren, ordförande i klubben.

Föreningsmänniska

För honom kommer det fackliga arbetet naturligt. Han är en föreningsmänniska och har tidigare varit engagerad både i en innebandyförening och i en skytteklubb.

För Jimmi Martinsson det varit mer att sätta sig in i. Men det har inte stoppat honom. Han har gått så många utbildningar han har hunnit med. Något som ökat hans engagemang och minskat hans frustration.

– I dag förstår jag att man inte kommer någon vart på att vara arg och bitter. Nu ser jag att det faktiskt finns många sätt att påverka genom. Och att det går att bli lyssnad på – om man tar det lugnt och är saklig.

Bra med utbildningar

Oavsett förkunskaper är det bra med utbildningar. Det är de alla tre överens om. För med sig tar man inte bara ny kunskap. Utbildningarna är också ett utmärkt sätt att nätverka och träffa andra inom andra industrier – och lära sig både av deras lösningar och misstag.

– Man får ett helt annat perspektiv när man får träffa andra, från andra arbetsplatser. Ibland tänker man att man har det bra, när man hör hur illa ställt det är på vissa ställen. Ibland är det tvärtom, man ser att andra har det betydligt bättre. Och då får man spetsa öronen och försöka ta med sig deras idéer hit.

Båda tittar upp och vinkar mot Daniel Lingårdsson, den tredje styrelsemedlemmen i fackklubben, som kliver in i personalmatsalen. Han slänger sig på den svarta skinnsoffan i personalmatsalen. Hans vita kläder är täckta av röd bärsaft.

– Jag har brottats med hallon nu på förmiddagen, säger han.

Sockersöt doft

Trojkan visar runt i fabriken. Den sockersöta doften fyller lokalen. Arvid pekar snabbt ut ett konkret resultat av det fackliga arbetet. En stege som leder upp till en avsats varifrån man kommer åt att städa ur cisterner.

– Tidigare fick vi klättra. Det var varken säkert eller ergonomiskt. Det här är en liten insats som ger stor skillnad, säger Arvid.

Arbetet på Hafi kan vara fysiskt krävande. Det ingår fortfarande tunga lyft. De tre fackrepresentanterna berättar om personer som slutat efter bara någon dag, för att de inte förstår hur de ska orka.

– Där finns mycket att vinna för arbetsgivaren, som vi ser det. Om jobbet är mer attraktivt så kommer det vara lättare att rekrytera och att behålla personal.

Vill förhandla mer

Men på det hela taget trivs de bra. Och uppfattningen hos klubben är att de flesta medarbetare delar den känslan. Det klubben tycker är den stora utmaningen framöver är att få arbetsgivaren att förhandla mer med facket och bjuda in dem tidigare i processen.

– Nu har vi kommit så långt att de informerar oss. Men ofta efter att beslut är tagna. Vi vill få dem att förstå att vi kan komma med kloka inspel redan i förarbetet. Det är viktigt både för oss och för dem. Vi har ett annat perspektiv som kan vara väldigt värdefullt för att inte göra stora satsningar som inte funkar i praktiken.

Får utbilda cheferna

En del av det fackliga arbetet består av att utbilda chefer kring vad som gäller. Det har blivit extra tydligt på Hafi som sedan klubbens bildande varit med om två chefsbyten. Ofta finns ett intresse, men kunskap kan saknas.

– Ett exempel var när vi påpekade att de som jobbar natt ska erbjudas hälsoundersökningar. Det var inget de kände till, men när vi lyfte det så var det ingen som motsatte sig, säger Jimmi.

Borde byta fack

Utanför fabriken har Hafi en gårdsbutik där det säljs marmelader och sylter från fabriken. I dag står Terese Ragnarsson i kassan. Hon medger att hon får dåligt samvete när Arvid och Jimmi kommer förbi. Hon är med i facket – men inte i Livs.

– Jag har tidigare jobbat inom barnomsorgen och är fortfarande med i Kommunal. Jag vet att jag borde byta, men jag har inte tagit tag i det sedan jag började jobba här. Men nu är det verkligen dags.

Både Jimmi och Arvid talar sig varma om hur enkelt det är att byta och om vilken skillnad det innebär för möjligheten att få stöd och kunna påverka, här på Hafi.

Över hälften är med

Även om de inte lyckats värva Terese än, är det med tanke på entusiasmen inte förvånande att höra att de det senaste året fått tre nya medlemmar. Nu har en medlemsgrad på över 50 procent, av de dryga 30 personer som arbetar med produktion i fabriken.

– Klubben har skapat en positiv spiral. Ju fler som engagerar sig desto mer kan vi få gehör för våra idéer. Det gör det lättare att få fler att bli medlemmar.

Delar på uppdragen

Nu är nästa steg att få fler att vilja engagera sig. Att de bara är tre, trots att klubben funnits i drygt två år nu, är en sårbarhet. De får försöka dela upp uppdragen mellan sig. Arvid är ordförande, Jimmi kassör och Daniel har tagit på sig uppdraget som huvudskyddsombud.

– Det är ett bekymmer när det inte är en så stor arbetsplats. Det finns inte så många att välja på när man ska utse styrelse. Det blir inget riktigt val, det är snarare så att vi får offra oss, säger Arvid med ett leende.

”Bättre bidra till förändring”

För än har de energi kvar. Och fler idéer de vill förverkliga. Jimmi tycker inte man ska tveka, om man känner att man vill förändra. Stöd går alltid att få från regionens ombudsman.

– Bara kör. Stör man sig på något på jobbet så finns två vägar. Antingen så säger man upp sig eller så engagerar man sig. Att gå runt och vara arg med knuten näve i fickan fungerar inte. Då är det bättre att bidra till förändring. Och känslan när det faktiskt händer något – den är jävligt skön!