På BG Globals lager i Arlöv, mitt emellan Malmö och Lund, jobbar Jonas Gultekin, 46 år.

Här tar han tillsammans med sina kollegor hand om pallar med kakor, godis, kryddor, chips och nötter.

Vid lastkajen möter han upp transportfirmor som ska vidare med sortimentet till grossister och butiker i hela Norden och ibland även vidare ut i Europa.  

Men just nu, under mars månad, behöver han tänka lite annorlunda under sina arbetsdagar.

Jonas är nämligen en av de över en miljard muslimer över hela världen som firar ramadan.

Det innebär att han fastar och inte äter något alls mellan soluppgång och solnedgång.  

LÄS OCKSÅ Så klarar du att jobba under ramadan

Tunga arbetet först

– Jag upplever stor förståelse från min arbetsgivare, de firar själva ramadan. Jag kan dessutom till stor del lägga upp mitt arbete under dagen själv, så jag ser till att ta det tyngsta pallarna först. Det är viktigt för framåt eftermiddagen har jag ingen energi kvar i kroppen, säger Jonas. 

Han är ursprungligen från Turkiet och kom till Sverige, via flera år i Danmark, år 2011.

Att fasta här är väldigt annorlunda från hur det var under uppväxtåren, säger han. 

Saknar gemenskapen

– I Turkiet är det en majoritet av befolkningen som fastar. Det påverkar hela arbetslivet. Många jobbar kortare dagar och tar ut en stor del av sin semester under den perioden.  

Han var också van vid, från sin uppväxt, att det fanns en stor gemenskap.

Under ramadan ringer hans väckarklocka vid tre på morgonen.

Då går han går upp och gör en måltid med ägg, bröd och honung. Det äter han, för att få i sig något innan solen går upp. 

– I Turkiet samlades vi i släkten hos varandra då. Vi var alltid minst nio personer runt bordet. Nu är det bara min fru och jag. 

LÄS OCKSÅ Fastighetsskötare Marah fastar under ramadan: ”Det vore fel att påstå att det är enkelt”

Sömnen viktig

Efter den lilla frukostmåltiden ägnar han en stund åt att be och tänka på livet och medmänniskor över hela världen.

På att vara tacksam, inte ta saker för givet och visa respekt i ord och handling för alla människor – vem de än är och var de än kommer ifrån.  

Därefter väntar ännu någon timmes sömn innan klockan återigen ringer och det är dags att gå upp, göra frukost åt den sjuåriga sonen och ta honom till skolan. 

Nyfikna kollegor

På jobbet ser han till att ägna pauserna åt att vila. Sedan i fjol är han ny på arbetsplatsen och majoriteten av kollegorna har svensk bakgrund eller kommer från helt andra delar av världen. De firar inte ramadan.

De första dagarna när fastemånaden precis hade inletts satt Jonas som vanligt tillsammans med dem i lunchrummet när det var dags för kollegorna att värma sina lådor. 

– De visar mycket respekt, ställde frågor och var nyfikna. Men jag upplevde också att många fick lite dåligt samvete för mig som bara satt där och inte åt något.  

Så därefter har han inte gått dit, utan drar sig i stället undan till ett mötesrum. 

– Jag sätter mig i en stol och ber och sedan blundar jag ett tag och slumrar till. 

Chefen ordnade bönerum

Jonas säger att han enbart har goda erfarenheter från arbetslivet i Sverige när det handlar om arbetsgivarens förståelse för hur viktigt det är för honom att fasta.  

– Under 10 år jobbade jag som kock i Malmö och var enda muslimen på arbetsplatsen. Men min chef såg till att ordna ett utrymme till mig där jag kunde be, det kändes bra. 

Tid för vila och reflektion

Hans egen upplevelse av månaden är, trots att den kan vara utmanande, att han ändå njuter av den. Han upplever att både hans kropp och sinne mår bra av att stanna upp. 

– Min kropp går in i ett slags vila, det blir ett avbrott från den hektiska vardagen. 

Efter jobbet hämtar han sin son, går hem och förbereder måltiden som ska bryta fastan – den så kallade iftar. Den intas när mörkret lagt sig. 

– Sedan går vi till moskén ett tag, vår lilla familj. Det är en viktig gemenskap.  

Men det bli inga sena kvällar, för sömnen är extra viktig för att orka under ramadan.

Efter att återigen har bett går han till sängs vid halv tio-tiden. För klockan kommer ju att ringa vid tre igen.