Äntligen är det igång. När allt sätts på sin spets och vi ställs inför både problem och möjligheter.

Sällan är vårt uppdrag från stadgarna så tydliga som nu, att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen och styrka för att skapa bästa möjliga villkor i arbetslivet.

Det är det här avtalsrörelsen handlar om: en intressekonflikt mellan arbete och kapital och hur vi ska fördela produktionsresultatet.

Medlemmarnas villkor i arbetslivet och samhället är vad vi en gång bildats kring. I varje avtalsrörelse blir det tydligt varför, och för vilka vi finns till för.

Växlade krav 11 februari

Den 11 februari växlade vi avtalskrav med Installatörsföretagen och den 13 med Energiföretagens Arbetsgivareförening.

Under växlingen sågs en del höjda ögonbryn på båda sidor av förhandlingsbordet.

I korthet har vi gått fram med krav om bland annat löneökningar med 4,2 procent utifrån LO:s gemensamma krav, kortare arbetstid, det vill säga mer fritid och mer arbetstidsförkortning, en fortsatt utbyggnad av våra tjänstepensioner, och betald ledighet vid till exempel undersökningar för prostatacancer eller mammografi.

Arbetsgivare på ackordtåget

Vi har även några avtalsspecifika krav, däribland att arbetsgivarna ska ta ett större ansvar för ackordssystemet på installationsavtalet.

Allt för länge har arbetsgivarna duckat för kompetensförsörjningen av arbetsledare och chefer kring ackordet, medan våra medlemmar tvingats driva tröga tvister mot chefer som inte tagit sig tid och förstå att även de tjänar på systemet.

Vi vill få med dem på tåget.

På kraftverksavtalet kräver vi att ett system för yrkescertifiering införs, för att säkerställa rätt kompetens och en tryggare arbetsmiljö.

Som installationselektriker är detta självklart, att det finns tydliga kompetensförväntningar från branschen som skola och samhälle kan tillämpa.

Det handlar också om att säkerställa en trygg grundnivå i egenkontrollprogrammen och göra det mer attraktivt att söka sig till yrket när statusen höjs.

Angreppet störst på arbetstiden

Man kan lite snällt säga att våra motparter än så länge inte ser samma sak som vi.

Angreppet är som störst när det kommer till arbetstiden, med utökad möjlighet att styra när och hur vi ska arbeta, och hur mycket eller lite vi ska få betalt för det.

I vanlig ordning vill Installatörsföretagen försämra resekompensationen och EFA sänka minilönerna.

Ett angrepp som i år är extra anmärkningsvärt är det mot våra avsatta pengar till arbetstidsförkortning och pension.

Här yrkar våra motparter att de ska ha rätt att kunna konfiskera dina intjänade rättigheter, om riksdagen skulle fatta beslut om att sänka arbetstiden i Sverige.

De ser hotet komma, när fler och fler länder väljer att sänka sin veckoarbetstid, och diskussionen finns även här.

Handlar om rättvisa

I grund och botten skulle man kunna se det som någon slags rättvisa, men då behöver man sätta sig in i hur den svenska arbetsmarknadsmodellen, agerar självständigt från riksdagen.

Svenska fackförbund har genom tiderna inte drivit eller fått igenom krav om kompensation i frågor som de avskaffade semesterdagarna på 90-talet, sänkningen av sjukförsäkring och a-kassa i under 00-talet och i år, den höjda pensionsåldern, införandet av pensionsbromsen och så vidare.

Modellen kan givetvis ändras, men inte utan en seriös diskussion om under vilka förutsättningar respektive part ska kompenseras och inte.

Stor strid framför oss

Som du ser har vi en stor strid framför oss och det kommer inte bli lätt.

Det är medlemsföretagen, era arbetsgivare som kommit med förslagen våra motparter presenterat för oss.

Arbetsgivarna lyssnar inte på oss för att de är snälla, utan för att vi är starka och många, så visa dem vilken sida av kraven du står!