Det är en tidig januarimorgon och himlen över Hufvudsta ridskola i Solna är full av rosa moln. Ridskolan, som huserar i gula byggnader med anor från 1700-talet, är omgiven av grönområden. Det är nära till vattnet vid Pampas marina.

Visserligen har ridskolan inte de långa, slingrande skogsstigar som ridskolor på landsbygden, men i gengäld är det nära till tunnelbanestationen i Huvudsta.

– Det gör att jättemånga ungdomar vistas hos oss, nästan som på en fritidsgård på eftermiddagar och kvällar, säger ridläraren Louise Nyberg.

”Vi behöver vara duktiga på allt”

Ridlärarna hör till yrkesgrupper inom hästnäringen som Fastighets nu tagit över från fackförbundet Kommunal.

Louise Nyberg och kollegan Denise Rudebeck Renström är båda tillsvidareanställda på ridskolan i Solna. De trivs med utmaningarna i yrket.  

– Det är så brett. Vi behöver vara pedagoger, barnpassare och psykologer i ett, vara duktiga på allt. Vi träffar alla typer av människor, säger Denise Rudebeck Renström medan hon mockar i en av boxarna.

De sex ridlärarna på ridskolan är alla utbildade. De som är heltidare jobbar fem dagar ena veckan och fyra dagar veckan efter. Varannan helg är de lediga.

Arbetsuppgifterna är omväxlande. Ridlärarna är inte uppdelade så att någon bara jobbar i stallet och en annan bara med ridlektioner, som det kan vara på vissa ridskolor.

– Vi gör alla allt och får då en bra helhetsbild av verksamheten, säger Denise, som själv tog sin första ridlektion här som 5-åring.

Fick blodad tand

Ridskolans två ägare är hennes bästa barndomskompisar. De tog över efter den tidigare ägaren för flera år sedan. I början kändes det konstigt att plötsligt behöva skilja på sak och person, på vänskaps- och chefsroller.

– Men alla har mognat in i det med tiden och det funkar super, tycker Denise Rudebeck Renström. 

Flera av de andra ridlärarna har tidigare varit hennes elever.

Louise Nyberg är den enda i gänget som inte ”växt upp” på ridskolan. Hon började på en ridskola som barn och har varit ridlärare i 13 år nu.

Efter studenten blev det först en tid i restaurangbranschen innan hon kom in på nuvarande yrkesbanan. När Louise Nyberg en sommar åkte till England för att jobba i ett fälttävlanstall kom hon i kontakt med en tjej med trasslig bakgrund.

– Jag fick blodad tand när jag såg hur jag kunde göra skillnad för henne under den perioden som jag gav henne lektioner. För mig är hästar något som är samhällsförändrande.   

Louise Nyberg kommer inte hem lika ledbruten och trött i kroppen som hon gjort på tidigare arbetsplatser.

Säkerhetstänket är ständigt närvarande

Men kollegan Denise Rudebeck Renström har diskbråck efter snart 30 års tungt arbete i stallmiljö. Hon jobbar bara halvtid som ridlärare sedan 2016 och har varit regionalt skyddsombud hos Kommunal på sin andra tid. Den rollen hoppas hon få fortsätta ha även i Fastighets. 

– Men på den här ridskolan har vi ett bra systematiskt arbetsmiljöarbete, säger hon.

Hon berättar att det är möte varje vardag klockan 13. Då tas bland annat eventuella tillbud och olyckor upp och om det skrivits rapporter på dem. Ridskolan för även statistik på vilka hästar som står för dem. När en olycka inträffar finns tydliga rutiner för hur de ska rapporteras.

– Cheferna lyfter fram det som en styrka att vi är bra på att rapportera in tillbud, säger Louise Nyberg.

Att jobba med djur är en risk i sig

Säkerhetstänket är ständigt närvarande. Säkerheten för eleverna, hästarna, dem själva och alla runt omkring. Riskbedömningar behöver ofta göras. Det kan handla om saker som hur säkert det är att gå och hämta hästar i hagen när det är glashalt och så blåsigt så träden nästan ligger ner.

Erfarna ridlärare kan många gånger förutse farliga situationer innan de uppstår.

– Men bara att jobba med djur är en risk i sig. Hästen är ett flyktdjur, som springer först och tittar sedan. Det ska man inte underskatta, säger Denise Rudebeck Renström, medan hon går ut för att tömma skottkärran.

Som regionalt skyddsombud har hon en övergripande bild över branschens utmaningar. En sådan som hon pekar ut är det stora mörkertalet hästskötare på små utbildningsstall och inackorderingsstall, som facket inte känner till.  

– Hur de betalas kan vara väldigt mycket under bordet. Vi måste ha kännedom om vilka de här personerna är och var de jobbar för att kunna agera, säger hon. 

Uppskattar de mjuka värdena

Hästskötarna är nog den mest anonyma yrkesgruppen i hästnäringen menar Denise Rudebeck Renström.

– Det är också de som utnyttjas värst av arbetsgivarna.

Denise Rudebeck Renström uppskattar de många mjuka värdena som erbjuds på hennes arbetsplats i Solna. Framför allt tänker hon på möjligheten att få låna vissa utvalda hästar när det passar i verksamheten. Själv brukar hon då rida på hästen Sture.

– Vi får också gå utbildningar och kurser och har ett internt utbildningssystem där vi utvärderar varandra.

– En gång i månaden kommer det en a-tränare, som tränat ekipage ända upp till grand prix-nivå, och fortbildar oss.

– I gengäld får ridskolan motiverad och kompetent personal, säger Denise Rudebeck Renström.

Louise Nyberg ser det som en stor fördel att en av cheferna har hr-bakgrund från andra branscher än hästvärlden.

– Det gör att hon driver ridskolan utifrån ett lite annat perspektiv. Det handlar ju även om vår psykiska arbetsmiljö, säger hon.